Tom kom hem tidigare från jobbet,så då passar jag på att smita ut om ett tag,just nu fifflar han med sin van,men SEN.Då jäääklar.Iväg till stan för wipes och blöjinköp!Kanske inte så exotic,men en liten mini-flykt från de sjuka barnen blir det iallafall!Så här snygg är jag idag förresten.Snyyyyyygg.Snyggobertus.
Solen lyser,Uma känns febrig,har haft krupp-liknande hosta hela natten,vaknade klockan fem imorse,snorar floder,är övertrött,gnäller och klänger.Lughan spyr som en hund.Huset är helt smutsigt,Uma har dragit ut alla kastruller,kavlar m.m ur skåpen och strött brödsmulor överallt...Och tvättmedlet har tagit slut.Jag är oduschad,osminkad,finnig,svullen,trött och rädd.Rädd för att bli spysjuk och inte kunna åka till Sverige på Onsdag.Why noooow!?Varför blir allt bara pannkaka så fort man har något att se fram emot.Återkommer vid bättre humör ;-)
Jahapp.Barnen somnade visst.Ena på tutten,den andra i sängen...Peaceful Friday afternoon,indeed.Men snart ska jag börja med maten,funderar på vad jag ska laga.Pastsgratäng tror jag.Sen blir det poppa popcorn i kastrull med Lulle :)) Mysigt!
Ja,herrregud alltså.Dessa tantrum.Det blir nog min död tillslut ;-) Med den kraft som Lughan besitter så tvivlar jag på att jag hade pallat utan hjärtsvikt om jag hade varit över 40 när jag fick honom.Han är som en tjur...Nu när jag ska vara ifrån honom ett par dagar,så tänker jag tillbaka på senaste gången jag var utan honom.Han var elva månader gammal.Ammade visserligen inte,men iallafall.Omgivningen höjde på ögonbrynet när jag åkte till Sverige,tre dagar var jag borta.Till saken hör ju att L har världens bästa relation till sin pappa,men ändå.Hur kunde jag åka?Och tyckte jag t.o.m att det skulle bli skönt?But why?...För att han är så fysisk.Jag minns att jag var utmattad och behövde ett fysiskt break.Jag saknade honom,såklart.Innan Uma kom så kunde jag aldrig relatera till folk när de pratade om hur jobbigt det var att flyga och resa med småbarn.De som hade "vanliga" barn,jag förstod inte vad de klagade på.Lughan har ärvt min känslighet och Toms enormt kraftfulla,ibland självdestruktiva temperament.Och folk som inte känner honom säger bara att "åååh,han är bara en pojke",eller "åååh,det är bara trotsåldern".Lughan är inte som "andra" barn.Jag har ju Uma,så jag vet.Lughan har en så kraftfull själ,jag kapitulerar under hans styrka ibland.Han är starkare än mig,men jag måste vara föräldern.Jag kan fundera ibland på,om jag på ett spirituellt plan,faktiskt inte kunde föda honom.Ser på foton där han ligger i mina bleka,svaga armar,lysande och vaken.Vem föder dig,Lughan liten?Ingen föder mig.Jag föder mig själv.Minns att jag skrev "En stjärna är född"-och så var det verkligen.Gudomlig,egendomlig,lysande och självständig.Med ena foten kvar i änglariket.Jag såg vingarna på honom en gång,när han var liten.Pojken som överlevde.Uma är vad många kallat high need,ammar mycket,sover lite,vägrar bada,äta,åka bil/vagn o.s.v.Men hon utmanar inte på samma sätt.Att flyga med henne är bara att placera henne som ett skrikande baguette under armen ;-) Easy.Varenda moment med L är en utmaning,och jag vill bara hjälpa honom och göra mitt allra bästa för att han ska må bra,göra rätt.Men det är svårt eftersom att jag upplever att han själv inte vet var de förvirrade känslostormarna kommer ifrån.Äsch,vet egentligen inte varför jag skriver det här.Det är för mycket,och för många aspekter för att täcka i en liten text.För komplext.Vissa delar går inte att sätta ord på,ändå.De är bara själsliga och upplevs enbart mellan mig och honom,och jag bär på min personliga kamp,och han på sin.Det är också svårt att förklara för en omgivning som är oförstående,som tror att det är trots eller klassiska pojkfasoner.Det är det inte.Men en dag kanske det blir mer klarhet,och han kan tala om vad som sker i honom.Hur det känns när han tycks försvinna i sig själv.Jag håller dig i handen,hela vägen min vän.Och när du inte vill hålla så finns jag ändå.Min älskade pojke,mitt hjärtas fröjd.Med mig,pappa och lillasyster Uma är du trygg.Vårt brinnande ljus.Vår Lughan.
Full rulle med vardagen som rullar igen :) Solen lyser,och trots kall vind och kyligt i allmänhet så hjälper det enormt!Så härligt med lek i trädgården och barns röda kinder..Lughan känns på bättre humör idag,så skönt.Han går ju igenom världens tvåårstrots för tillfället så man håller andan och tassar som på krossat glas innan man vet vad dagens humör blir,pjuuuh.Mamma/mommojs bakade semlor när hon var här,så värmde upp ett par kardemummadoftande bullar ur frysen tidigare och åt med smör som smälte,mmmm!Hoppas på att inte magen börjar krångla av jästen :) Resten av dagen blir det att städa och fixa,bada barn och så...Hoppas Du får en fin dag :) Kraaam!
Jag vet att det kanske inte syns på bilden,men idag regnar det.Mycket.Såpass mycket att jag gav vika när Lughan frågade efter Nalle Puh.Först drack vi varm choklad och åt smörgås,sen smekte han en varm arm runt min hals."Mammas kille..Nalle Puh?"..Vet egentligen inte vart han har fått "kille" ifrån,har väl hänt att jag sagt "mammas pojke",men oftast "mammas älskling"...Är lite försiktig med att köna i onödan.Verkar ju ha lyckats lite,då han kallar vännen Sams syster,med långt blont hår och klänning för "barnet" istället för flickan! ;-) Hurra!Hur som helst lät det så himla gulligt,så efter mysstund fick han svepa in sig i sitt täcke framför min lap top. <3 Grönsakssoppa står och puttrar på spisen,jag har vikt och hängt tvätt och Uma vaknade nyss.Varmt troll.En söndag i slow motion,men det behövs verkligen,är galet trött...
Vår sega,men nyfikna,lilla lockiga,sociala klätterapa/tuttälskande baby karamell har äntligen förstått att det här med att gå är ganska så spännande trots allt ;-) Efter att ha gått obehindrat med ett vuxet pekfingret i varma handen som stöd har hon idag tagit sina första vacklande steg mot friheten :)...På knubbiga små ben.Tänk att min yngsta,min dotter börjar gå nu.Både med stolthet och sorg i magen jag ser på hur hon växer sig större.Med lilla smultronmunnen,stora ögon blå,goofy smile och fjunigt änglahår i vinden.Så galen och mjuk.Tänker tillbaka på tiden i magen,första tiden utanför.Dagarna som blev veckor,som blev månader.Månaderna som gick,blev till året.Snart 14 månader fyller hon,min Uma Isobel.Kärlek i hela mig,från mitt hjärta till ditt lilla Uma,för alltid.
Idag är en bra dag,mycket bättre än igår.Det känns i fingrarna,i magen och hjärtat.Pirrar i benen.Jag är som ett höstlöv,skiftar färg så lätt.Ibland spelar det ingen roll hur bra saker är hur positiv jag än är så är det bara shite,medan andra dagar,som denna,kan jag vakna upp i trötthetstöcken,med vatten i öronen sedan badet igårkväll,Uma rivandes i tutten,L gormandes om något och med vetskapen om att idag jobbar T.Som alltid på lördagar.Och ändå känna mig som en prinsessa.Njuter av precis allt,t.o.m det gråa vädret.Nu ska jag gå på toa.Så härligt det ska bli! ;-) Helgkram! <3
Hon blir nog lockig därbak,precis som Lulle.Lilla Uma...Idag var det första gången hon sa mamma och pappa medvetet.Visst har hon ljudat liknande tidigare,men aldrig så innerligt och medvetet.När hon såg pappa genom fönstret så ropade hon på honom,mysigt <3 Igår fick hon nya vårskor,sina första sandalar.I mjukt vitt läder med små blommor på.Hennes runda bollfötter trivdes bra i dem och hon kändes stabilare på benen.Hon går inte än(!) Men rusar fram om hon får hålla i ett finger.Hon har ingen brådska,min puma.Inte äter hon mycket heller.Ekologiska cheese puffar och toast med smör är favoriterna ;-) Hmmm.Inte så imponerande.Ammar på som vanligt :) ..Tar sig fram som en galning överallt,klättrar hit och dit.Men fortfarande väldigt mini i jämförelse med hur Lughan var.Hon är social och nyfiken av sig på både andra barn och människor,så länge hon inte blir upplyft,då blir hon lite rädd <3 Förutom mig eller Tom så är hon bara trygg med mormor!Lilla gullefjun..
Lughan har varit på värsta humöret.Min nya sjal,rooibos chai te och Umas mjuka lår har varit ljuspunkterna.Längtar tills Tom kommer.Längtar efter ett varmt bad och Tumblr browsing.Mmmm underbart är sannerligen kort,tre hela dagar var mamma här.Kändes för lite <3
