When you love someone.

Vi drömmer, leker, pratar, läser, tittar på film och myser med djuren i trädgården. Sista veckan i April. Uma vill aldrig släppa de maskar hon hittar utan skriker gällt att "it's Uma's friiieeeend". Orädd. Med knubbiga små fingrar smeker hon försiktigt små grodor, maskar, insekter. Lyfter upp hönorna trots att de sprattlar i förtret. Det är stundvis väldigt kallt och blåsigt fortfarande, men solen är fantastisk. Kvällssolen. Trots utelek och trötta barn så är det svårt för dem att komma till ro, när världen lever vidare utanför fönstret. När fåglarna fortfarande kvittrar och röken från grillen hos grannen sipprar in genom fönstret. Våren uppfyller inte bara barnen utan mig också. Är så otroligt tacksam över årstidernas cykler, att vi får följas åt. För oss framåt. Valborg i Sverige kom jag på och jag borde kanske ha firrat en brasa ute i det fria. Men förvärkarna jag har som puttrar på och molar gör att jag helst sitter i soffan och latar mig. Så mycket man nu kan lata sig med två vildungar som klättrar, skriker, sliter, sjunger. Åh så Uma sjunger. Sjunger och sjunger och sjunger. Och Lughán lutar sitt lurviga, varma mot mig och säger att "jag älskar dig mamma". Det växlar mellan "Jag älskar dig mamma!" och "Jag är arg på dig mamma!" - väldigt mycket nu. Mitt hjärta. Mina hjärtan. Ett, två och... tre. Snart.