Söndag

Helg. Det känns att graviditeten håller på att nå sitt slut, magen har sjunkit och jag har ont. Från vecka 36 var det som om något sa BOOM, och kulan blev enorm. Imorgon är jag 39 fullgångna veckor enligt UL. En vecka kvar till BF. Har ju gått över tiden med både L och U, så än är det inte dags, men puuh. Mitt humör. Min kropp. Barnen är ljuset. Och solen. Det mjuka, yviga, underbara gräset i försommarsol. Vårlljus och fåglar som kvittrar. 6 Maj är bebis beräknad, det är verkligen en fin tid att gå i väntans tider. En mycket fin tid. Uma är lite risig och Lughán vill inte gå till lekis den här veckan då de har vikarie. Helt ok för mig. Han får stanna hemma med mig och Uma. Igår, lördag, var Lughán på födelsedagsfest och det ett ögonblick som var så himla fint. Han satt länge, länge i mitt knä och klappade mig på kinden, men blev så småningom varm i kläderna och på slutet dansade han glatt och hade så himla roligt. "I love party mamma". Stort för honom. Stort för mig. Och jag slöt min hand kring hans ständigt varma, trygga fingrar i duggregnet på vägen hem och tårarna av kärlek brände. "Mamma, är du stolt?" Ändlöst stolt, Lughán liten. Desperately in love.