Här sitter jag i min ensamhet. Äter en mozzarellasmörgås och kaffet står och drar. Borde egentligen ta mig en antibiotikatablett men tror jag skippar. Dag 6 av 7och doc sa att om jag kände mig bra efter dag 5 så kunde jag sluta om jag ville. Och det ville jag. Så himla tur att mamma var här i helgen. Hon kom i sista sekunden skulle man kunna säga. Lulle hade höstlov, och det märks. De slår ihjäl varandra. I vanliga fall har vi bara torsdag, fredag lördag och söndag som heldagar tillsammans, och det är liksom enough från ett syskonperspektiv. Min fina mamma kom iallafall. Barnen blev glada, fromma, sömniga och kärleksfulla. Jag blev akutsjuk och få åka till akuten, en lyx jag i vanliga fall inte har möjlighet till ;-)
Jag och Tom hann gå på Bond innan dess. Bara han och jag. Alla andra tjejer i salongen var stylade och snygga, jag klädde mig i mjukisbyxor. Kände mig verkligen dålig, ont i hela kroppen, kröp upp under T's arm.
Imorse, klockan fyra typ åkte Tom iväg. Han har körjobb idag. Det händer mycket sällan, men är både bra och dåligt när han väl får det. Barnen är lättväckta och ligger och jollrar och grymtar, pruttar, gnäller när de hör dörren gå, Uma bajsade igenom så fick stå klockan 5 på morgonen i duschen med henne.
Lughán har börjat vakna supertidigt och klagar på att han inte kan somna om, så det gör att resten av dagen blir tårfylld och ömklig. Lyckades buffla båda skrikaporna i säng. De har sovit en timme och har hunnit vakna och komma upp medan jag skrivit desa rader.
Full rulle med andra ord. Imorgon är det lyktfest, det blir mysigt. Känner julen mycket mer påtaglig i mig i år.
Och Obama vann! Var på riktigt innerligt nervös. Någon sa att det inte är våran business, vad som händer i USA, att vi inte borde bry oss. Det tycker jag att man visst får, bry sig alltså. Om vår värld. Största kritiken Obama får är att han inte skulle vara tillräckligt patriotisk. Inte är han kapitalist heller, och tydligen måste man vara det om man ska vara USA's president. Tänker att det inte är så himla konstigt att det tar längre än 4 år för honom att bromsa det rusande tåget någorlunda. En bomb går av och massförstör på ett par sekunder, återarbetet tar mycket längre tiden, kostnaden större. Nä, lättnadens suck över att han får 4 år till.
No comments:
Post a Comment