Guldpojken.

Oh! Say! Let us fly, dear
Where, kid? To the sky, dear
Oh you flying machine
Jump in, baby Lughán
Ship ahoy! Oh joy, what a feeling
Where, boy? In the ceiling
Ho, High, Hoopla we fly
To the sky so high

Come baby Lughán, in my flying machine
Going up he goes! Up he goes!
Balance yourself like a bird on a beam
In the air he goes! There he goes!
Up, up, a little bit higher
Oh! My! The moon is on fire
Come Lughán, baby in my flying machine
Going up, all on, Goodbye!

Lughán. Mammas lilla. Mammas pojke, vår älskade son. Mjuk som silke, varm, kramgo', gosig, mysig, bestämd. Faller fritt I frihet, springer genom rummet med blicken höjd. Tar världen i din famn och är så väldigt modig. Modig och magisk. Vandrar omkring i trädgården i regn, med en tom, vit glasskartong på huvudet. Tre år sedan du kom till mig. Imorgon fyller du tre år. Livmodern rycker av fantomvärkar. Du levde inom mig. Med ett hjärta så starkt, bultade på därinne, i värmen i det heliga höljet. Varm och röd. Min kämpe. Tre år är inte många år i ett helt livs perspektiv, men dessa tre år, av dig, har förändrat mig totalt. Du ger mig växtvärk I själen och hjärtat, det är du som leder vägen, min väg. I början var jag förvirrad av detta utbyte. Trodde att en mamma var en guide, en vägledare med kompass I handen och karta med tydliga riktlinjer och att jag skulle vara den stig som var kantad av trygga, glada träd som du glatt skulle traska fram på. Men den där stigen, vi är två på den. Att mycket av denna resan, gör vi tillsammans. Att vara mamma och barn är en dans. En dans som ibland är sakta, svepande vals över ett dansgolv, där man sugs in i stunden och enbart njuter. Sen kommer den vilda biten ibland. Ganska ofta. Då det bara brusar och hur mycket jag än håller för öronen och blundar så är det jobbiga fortfarande där. Det går i ett rasande tempo och ibland är jag förundrad över att jag inte råkat subbla över klippkanten än. Jag med mina två vänsterfötter. Men inser att dans, kärlek och livet har mest med hjärtat att göra. Att söker jag mig inåt och lyssnar till pulsen och rytmen som går, följer stegen av sig själv. Föräldraskapet. Jag tror att det är du som bär mig. Med dina bruna, mjuka ögon och lurviga huvud. Mjuka kropp. Inkännande händer, försiktiga fingrar. Slår du kommer kyssen sen. Alltid nära. Alltid där. Som den lenaste chokladpralin.

Kärleken I mitt liv. Stor integritet, stora utbrott. I din värld, ditt inre, i ditt universum, lever du. Hittar inte alltid frekvensen och kommunikationen till din omvärld. Det stör dig. Håller för dina ögon och öron, lägger dig ner. Vill inte, kan inte. Det är okej, jag är här. Sitter hos dig en stund, lovar att jag inte går iväg. Det brusar för mycket. Du tänker mycket men får inte fram orden. Frustrationen gör det omöjligt att tänka klart och sen smäller det, som om världen föll I tusen och åter tusen bitar slår du ut I luften, skriker ditt skrik. Jag orkar inte mamma. Jag är så trött. Det är okej, baby. Du måste inte orka. På kvällen när mörkret omsluter din värld och du kravlar upp i sängen, lägger jag mig intill. Du i din pyjamas med dinosaurier på, med ett varmt litet tryggt täcke. Din fristad blir min. Platt på rygg ligger vi och tittar upp i taket. Jag är där nu. I ditt universum. Berätta för mig vad du ser, vad du känner, vad du hör, vad du tänker på. Barnatankar, de bästa. Länge ligger vi så, och dem stunderna, är som vingar av guld i mitt hjärta. Fladdrar varje gång jag tänker på dig. I glädjen, i sorgen, i kampen, finns de fladdrande vingarna av guld alltid där. Skrattar så mycket med dig. Älskar hur du hittar vägar att säga saker, älskar hur du tänker. Älskar saker du hittar på och din bestämdhet. Leker obrydd, urstark, i ett regn som piskar en grå, kall eftermiddag. Det är din trädgård. Din oas. Spelar ingen roll vilket väder det är, bara du får vara där en stund, för dig själv. Plockar bär från buskar, sätter dig I bilen din och äter sakta. Med din gråa, tjocka kofta, du haft sedan du var nio månader gammal. Betraktar dig genom vårt fönster medan jag torkar disk, och Uma river och drar mig i förklädet.

Håller min hals. Sänker ditt huvud, på mitt knä, ser in i mina ögon och jag blir full av skratt som kittlar av din seriösa uppsyn. Allvarlig kärlek, baby. Tittar på mig som om jag var en meteor av guld som flyger omkring I ditt universum. Runt, runt. En liten bit av trygghet, som du vänder dig till när du behöver det. En egen ö. Det är ett stort privilegie att få vara del av ditt universum, Lughán älskling. Det är en stor ära att få sväva omkring där, finnas till där. Att få vara din mamma.

Att få vara din mamma.

Du är det finaste jag har. Livet är otroligt fint, med dig här. Du lär mig så mycket. Du ger mig så mycket.

Denna resa är cool, vacker, magisk, kämpig, ångestfylld, läskig ibland. Men allra mest öronbedövande, värkande kärlek och en tacksamhet så stor. Älskar dig så mycket.

Nu föds du snart. Bara natten kvar. Minns du den natten? Jag minns det som igår. Det goda vann. Du vann.

Snart grattis. Sova först. Ska upp och pussa på dig i sömnen. Snusa din panna.