Om trollsländan.

Det här med att älska sig själv.Nu kanske jag faktiskt trodde att jag älskade mig själv innan jag fick barn,men det gjorde jag ju faktiskt inte.När man inte har barn,och är tonåring,är man ju oberoende.JAG var oberoende.Jag har alltid haft svårt med relationer.Jag är en väldigt kreativ själ som hoppade in och ut ur människor,platser,relationer.If I lived,only for one day..

Jag trodde nog att jag var trollsländan.Skimrande,vibrerande,färgglad..men flyktig

Flyktig som fan.Förförde män men visade aldrig "tråkiga" jag.Flydde innan dem kom för nära.Jag var villig,och rolig.Alltid sminkad.Fick folk att känna sig som sina better self...Under min beröring.Jag levde för natten och pulsen och poesin och skimret och gråten och kroppen.Adrenalinet man får i kroppen när man har ätit för lite,druckit för mycket,och bär för höga klackar och kysser fel person

Jag trodde nog att jag fortfarande var trollsländan,tills kirurgen satte skalpellen i mig,och överläkaren under förlossningen gick över mina kroppsliga gränser..Jag kunde inte fly.

Jag kunde inte styra min kropp längre.jag kunde inte ta mig upp.Skalpellen och infektionen och kampen om rätt vård bröt mina vingar.Tog tag i mitt skal,min bild av mig själv och krossade den tills blodet flöt,i spegeln.Det var ju bara trasigt kvar.Och jag skrek i mitt vakuum.

Relationen fick sig en REJÄL gungning.Jag menar,jag var ju inte trollsländan längre.Hon som kunde se så jävla fin ut,alltid om hon ville.Nej,jag var trasig nu.Med synbara ärr på utsidan,och ännu trasigare inuti.Kände mig alls inte kvinnlig längre.Gömde mig.Bara grå.

Jag har fått lära känna dagen nu,genom mammaskapet.Hur det är att leva dagtid som en vanlig människa.Gå upp klockan sex,i säng senast tio(Okej,jag borde vara i säng senast tio ;-))

Jag lär känna mitt "tråkiga" jag.
Jag lever inte på min uppmärksamhetdrog längre.
Jag går osminkad ofta med finnar lysandes.
Jag kan inte skydda mig bakom snygg mage och tuttar längre ;-)

Jag är någons mamma.En mamma som behöver äta ordentligt för att orka,gå klädd i mer praktiska skor.Jag lär känna mig själv på nytt,att leva i stunden.Leka i parken med barnen t.ex.Utan alkohol och cigarett ...

Trollsländan är fortfarande där,men jag behöver inte "visa upp den" hela tiden.Jag är inte ett föremål man har i ett skåp att titta på,att ligga med.

Jag är inte någons älskarinna.Jag är lojal.

Jag älskar när tiden går.Snart fyra år sedan jag blev Toms.Jag trivs som sjutton med det.Det faktum att han älskar mig för allt jag är,allt jag varit,hur jag än ser ut.Alla sidor av mig.

Det var det som i början gjorde att jag stötte honom ifrån mig,respekterade honom nästan inte p.g.a hans kärlek till mig...Det måste vara något allvarligt fel på den som kan älska mig,right!? ;-)

De 'är bland det finaste och läskigaste som finns.Att bli älskad mitt i allt det "fula"..

Tänk vilken tur att jag fick barn nu och inte sen.Mitt wake up call kom när jag var 18 och inte 48,skööönt ;-) Fatta vilken otäck kvinna jag hade varit.Omogen och barnslig.Nu finns det ett hopp iallafall haha....