Åååh fan vad jag är trött.Orkar inte mera med amningen(påminn mig om det imorgonbitti ;-) Eeeviga snuttandet.Inte det att det är jobbigt att amma,men att AMMA.Har ammat(seriöst) minst tio gånger sedan hon "somnade" .Fine under spädis-tiden,men ej när ungen i fråga är nio å en halv månad.Mina nipples och ögonlock svider.Tror det plus sjukdomsnätterna plus höstmörkret plus kylan plus brist på kaffesällskap,plus pengabrist plus Toms sinnesjuka släkt plus kejsarsnittsdiskussioner med omogna små tonårsmorsor som inte kan stava eller räkna till tio( men föda med vid fucking fitta går bra) plus Gaddafi's döda nylle plus en hel masse annan skit(ja,nu öser vi på friskt här)finally har tagit kål på travhästen.Allra helst skulle jag ta igen mig på sofflocket hemma hos miss K.Dricka kaffe.Ta en cigg.Prata.Och barnen leker i en solstänkt trädgård.Snällt.Det värsta med med min livssituation är inte det som synbart är,utan det som måste upplevas för att förstås.Osynliga dolkar i en rygg som vill väl när man kramas.Föbannelse.Livserfarenhet kallas det!!!!Att vara nersågad till fotknölarna bär absolut även frukt.Jag menar,man måste ju stå upp igen!?Och när man gör det har man fått ännu ett kamerafilter till sin samling,förmågan att se världen,människor,livet i nya ljus.Ibland grumligt,ibland grått,ibland kristallklart/öppet/naket/rent.Och lugnet av en själ som fått ro efter storm,brusar som lugna vågor i öronen.De säger att barn ej läker en människa som värker,trots att jag förstår teorin,tycker jag på sett och vis att det inte är sant.Du kan nämligen inte hålla på och neka vem du är efter barn.Maskerna du bär måste falla,för att kunna komma nära.Brutalt och läskigt,och ibland stänker blodet efter roller/masker som nästan vuxit samman med den du egentligen är.Att övertyga sig själv tills man nästan tror på det,skapar en mkt smärtsam avskalningsprocess när man vågar förstå.Barn gör att du måste förstå.Pretty little pain,men det måste ske.Du blir skör som tunn is inför livets sårbarhet,men din hud blir till drakfjäll,skit faller av dig.Blodet blir tjockare,hjärtat mer rent,men mindre naivt.En process,smärtsam/befriande,men som måste ske.Part of the package liksom.Skörstark.Inatt känner jag mig mest skör.Vem kan trösta knyttet?Knyttet vet att om natten blir allt så mycket värre än det egentligen är,och imorgon när jag vaknar är jag stark som diamant igen.Finslipad.Ville bara säga det.
Published with Blogger-droid v1.7.2
No comments:
Post a Comment