Published with Blogger-droid v1.6.5
Monday, January 31, 2011
Nä,det funka inte.
Slutade med smärtstillande igår.Blev trött på skiten,genom mjölken.Men nehehehehej vad ont jag har nu.Fick knapra i mig en declofenac här på morgonen iallafall.Vill ju inte ha så ont så att jag inte kan bära på skrutten,nej.Längtar efter min bärsjal!Läk ditt förgrymmade sår,läk!!!
Sunday, January 30, 2011
Live and let live.
Godkväll!
Hoppas allt är finfint med er....Jag har haft en helt okej dag gällande smärta,men nu börjar det smyga sig på igen.Svullnaden och ömheten.Lilla Uma växer ju så snabbt,så att ha henne på bröstet och magen hela dagen gör mig blåslagen.Sprattlande långa ben.Tror minsann att jag fått mig en blåögd version av Tom!Lång och smal,men med min mammas ljusa och rödlätta färger.Tom är ju väldigt mörk,likaså hans mamma.Även Lughan har hans färger.När han kom ut ur min mage såg det ut som om han hade varit på solsemester.Legat och glassat under ett par palmer med en paraplydrink eller två.Snyggot.Han var heligt fin.Fick aldrig hormonprickar,gulsot eller "cradle cap".Hmm jag undrar vad det är på svenska,ni vet sådär torrt på hela huvudet,som ett vitt stort eksem.Inget sånt.Han är heller aldrig sjuk,mot alla odds.Han som var så sjuk i infektion,stor dos av antibiotika när han kom ut,kejsarsnittsbaby å blablabla.
Läste ett citat häromdagen som handlade om att man ska vara lika kärleksfull och försiktig mot sig själv som man är mot sina barn.Det ligger nog ganska mycket i det.Tämligen omöjligt är det dock.Har nästan ständigt dåligt samvete.Dåligt samvete när det gäller nästan allt.Elektriska små chocker när det gäller minsta lilla.Startade efter Lulles förlossning.Pallade inte vara den sjuka mamman.Pallade det bara inte.Inom mig så revs det stora sår och rivs gör nog fortfarande.De liknar den skada man kan få efter en svår förlossning med den man får efter att ha legat i krig.Post war trauma v.s Post labour trauma.Samma nerviga ryck,samma ilande kyla.
Det är därför det är lite svårt nu,mitt i allt det underbara.Har det lite svårt med mig själv.Att vara sjuk igen.Alls inte lika sjuk som förra gången,men ändock sjuk.Och svag.Vill möta mina ögon i spegeln och le,men det är svårt när känslan av misslyckande är så total i
varje del.Ibland är det så i alla fall.Har lärt mig att känna mig bättre,men ibland så ekar det av tomhet i hela mig.Går stötar genom märg och ben,saknar mig själv.Saknar att vara mig själv nära.Det är viktigt att hålla sig själv i handen genom livet.Att leva och uppleva,med kärlek i sitt hjärta.
Nu,bad.Skönt.Hoppas det lugnar svullnaden något,svullnaden som hänger över.Som en pösmunk."Du har ju precis fött barn",ekar orden.Men det är after surgery svullnaden jag pratar om.Stor och öm.
Ah,åt ekologisk lax till middag.Apgott i min lilla låda..
Puss på er!
Hoppas allt är finfint med er....Jag har haft en helt okej dag gällande smärta,men nu börjar det smyga sig på igen.Svullnaden och ömheten.Lilla Uma växer ju så snabbt,så att ha henne på bröstet och magen hela dagen gör mig blåslagen.Sprattlande långa ben.Tror minsann att jag fått mig en blåögd version av Tom!Lång och smal,men med min mammas ljusa och rödlätta färger.Tom är ju väldigt mörk,likaså hans mamma.Även Lughan har hans färger.När han kom ut ur min mage såg det ut som om han hade varit på solsemester.Legat och glassat under ett par palmer med en paraplydrink eller två.Snyggot.Han var heligt fin.Fick aldrig hormonprickar,gulsot eller "cradle cap".Hmm jag undrar vad det är på svenska,ni vet sådär torrt på hela huvudet,som ett vitt stort eksem.Inget sånt.Han är heller aldrig sjuk,mot alla odds.Han som var så sjuk i infektion,stor dos av antibiotika när han kom ut,kejsarsnittsbaby å blablabla.
Läste ett citat häromdagen som handlade om att man ska vara lika kärleksfull och försiktig mot sig själv som man är mot sina barn.Det ligger nog ganska mycket i det.Tämligen omöjligt är det dock.Har nästan ständigt dåligt samvete.Dåligt samvete när det gäller nästan allt.Elektriska små chocker när det gäller minsta lilla.Startade efter Lulles förlossning.Pallade inte vara den sjuka mamman.Pallade det bara inte.Inom mig så revs det stora sår och rivs gör nog fortfarande.De liknar den skada man kan få efter en svår förlossning med den man får efter att ha legat i krig.Post war trauma v.s Post labour trauma.Samma nerviga ryck,samma ilande kyla.
Det är därför det är lite svårt nu,mitt i allt det underbara.Har det lite svårt med mig själv.Att vara sjuk igen.Alls inte lika sjuk som förra gången,men ändock sjuk.Och svag.Vill möta mina ögon i spegeln och le,men det är svårt när känslan av misslyckande är så total i
varje del.Ibland är det så i alla fall.Har lärt mig att känna mig bättre,men ibland så ekar det av tomhet i hela mig.Går stötar genom märg och ben,saknar mig själv.Saknar att vara mig själv nära.Det är viktigt att hålla sig själv i handen genom livet.Att leva och uppleva,med kärlek i sitt hjärta.
Nu,bad.Skönt.Hoppas det lugnar svullnaden något,svullnaden som hänger över.Som en pösmunk."Du har ju precis fött barn",ekar orden.Men det är after surgery svullnaden jag pratar om.Stor och öm.
Ah,åt ekologisk lax till middag.Apgott i min lilla låda..
Puss på er!
Saturday, January 29, 2011
Barnkläder

Ska snart ta mig en megastor kopp med grönt te och sippa lite medan Uma sover på mitt bröst,as usual.Mamma har tagit på sig rollen att tvätta Lughans hundbajsiga stövlar av märket "kavat".Ah the satisfaction av härliga svenska märken.Härliga norden,dem vet vad dem gör när di designar.Kavat är de enda skomärke som passar Lulles fötter i allmänhet,guldklimpar till fötter har han.Runda och goa,precis som jag.Passar bara Herr anka-modellen.Foträta med gott utrymme o.s.v o.s.v.Tråk när man inte kan ha stilettos precis,men det problemet gäller ju inte L.Eller man vet ju inte,maybe in the future kanske ;-)
I övrigt sitter jag och browsar runt lite och funderar över barnkläder.England har det helt pissigt när det gäller barnkläder,enligt mig.Hårda knappar i midjan,hood på munkjacka(sött kanske,men opraktiskt),fräsiga nummer i neonfärger och någon text som säger "My dad is a cool dude".Rosa eller blått.Dassig blå färg med orange tryck.Uäääk.
Vill ha ekologiskt,vill ha good stuff.När det gäller de större kedjorna tyker jag att Zara har de finaste sakerna på barnavdelningarna.Monsoon har också en del fina saker men dyhyhyhyrt är det.Blir väl H&M då,men det finns bara en H&M i York området och deras barnavdelning är minimal.Suck.hej I-landsproblem.Och ja,jag vet att second hand is da shit,men Lughan med sin runda rondör passar mest i mjukt.Inga snäva second hand jeans a'la 70 tal passar min lilla kerub.
När jag har råd blir det ekologiska ullkläder från Cambridge Wool.Ibland får jag P o P kläder från mormor eller mamma.
Klurigt det där.What to wear,what not to wear.
Lite prat.
Lördag igen och frosten täcker marken,det känns kallt genom fönstret.Men solen lyser och jag doftar sött av mjölk.(It will soon turn sour.)Är kall,men varm så länge jag har Uma vid mitt bröst.Det har jag alltid.Hon är lugn då,vill inte läggas ifrån.Inte så konstigt egentligen,såg en bild en gång,tagen från insidan av livmodern.Bebisen låg med armarna och överkroppen tryckt mot moderkakan.Livets träd.Pulserande och varm.Måste vara bra underligt att komma ut och läggas ner,platt på rygg utan motstånd.Hon får vara i famnen nu,tills jag inte har ont längre.Då får det bli bärsjal medan jag springer efter Lughan i parken.
Hon är underbar,Uma.Växer redan mycket.Får valkar på lår och dubbelhaka.Doftar fortfarande nyfödd,himmelskt len och mjuk.
Hon sover mellan oss.Inatt var det första gången hon vaknade och skrek.Magen som krånglar.Sväljer luft vid bröstet när mjölken kommer för snabbt,sen blir det krångel.Härom natten bajsade hon ner hela Tom.Man glömmer så snabbt vilken power dem har där bak di små haha.Bara boom liksom.Brak och skvätt.
Stora blå ägon och en liten plutmun.Varje gång jag ser på henne tänker jag på ett litet smultron.Wild strawberry.Mitt lilla.
Lughan pussar henne nu.Lyser upp när han ser henne och säger hennes namn.Um-ma,Umma,Uma.Min stora lilla fina pojke,säger "cock" om fåglarna.Eller,han säger cock om det allra mesta faktiskt.Springer in i rummet och viftar med sina armar,pekar upp i luften "COCK,MAMMI,COCK".Eh ja.Det blir ju kul att återvända till waldorflekis på onsdag hehe.
"svischsvisch" är flygplan.Så när han ser en fågel som flyger uppe i luften blir det "svischsvischcock"Jag har försökt med allt,clock,duck o.sv men det är bara cock som gäller.
Han är så underlig min lilla L.Kysser fönstret med passion för att sedan springa över till mig i fotöljen och klappa mitt huvud.Sedan tillbaka till fönstret och kyssakyssakyssa.Han suger inte på tummen,men däremot gör han två andra "comfort"saker.Den ena är att han suger på underläppen medan han känner på tippen på överläppen,där "snorskåran" börjar,med långfingret.Den andra saken han gör är att sluta ena handen och fingra på den lilla utbukting som uppstår på sidan av handen när en mullig hand sluts.Mystroll.
åt sushi igår.Efterlängtat.Jag vet att man säger att man FÅR äta sushi som gravid,men jag tog aldrig risken.Jag åt heller inte mozzarella.Så slipper man oroa sig.Måste medge att jag gått och blivit lite av en vekling dock.Pallade inte den råa bläckfisken,hua!
Ärret är pretty bad.Avslutade antibiotikakuren igår.Är inte bra än så kanske behövs det mer antibiotika,men doktorn avvaktar för att se hur jag mår om ett par dagar.Så att man då med säkerhet kan fastslå att det är infektion kvar om jag börjar må dåligt igen.Jag är så himla dålig dock.Har lite av en guilt trip när det gäller L.Vill busa och mysa.Vill leva,springa,jaga,kela.
Smärtan sick på vänster sida.Adhesion kanske tror dem.Sammanväxning av ärrvävnad och inre organ såsom urinblåsa och ändtarm(fresh).Titthålsoperation i sådana fall.Hoppas inte.Men man känner sig ju van nu,stammis på sjukhus.Polare med sköterskorna,katetern och nålen.Hej på're,tjeeenare!
Älskar ljuden Uma gör.Morrar som en liten tiger vid bröstet.Suckar och gäspar med ett rött litet ihopskrynklat ansikte när jag lyfter upp henne mot mitt ansikte nära,nära.Kysser mjuk kind,gnuggar näsa,mot näsa.
Har Manuka Honey på mitt ärr förresten.Good stuff.Doftar som hela himlen i mina brallor,bättre än doften av infekterad vätska alltså,hurra!
Hon är underbar,Uma.Växer redan mycket.Får valkar på lår och dubbelhaka.Doftar fortfarande nyfödd,himmelskt len och mjuk.
Hon sover mellan oss.Inatt var det första gången hon vaknade och skrek.Magen som krånglar.Sväljer luft vid bröstet när mjölken kommer för snabbt,sen blir det krångel.Härom natten bajsade hon ner hela Tom.Man glömmer så snabbt vilken power dem har där bak di små haha.Bara boom liksom.Brak och skvätt.
Stora blå ägon och en liten plutmun.Varje gång jag ser på henne tänker jag på ett litet smultron.Wild strawberry.Mitt lilla.
Lughan pussar henne nu.Lyser upp när han ser henne och säger hennes namn.Um-ma,Umma,Uma.Min stora lilla fina pojke,säger "cock" om fåglarna.Eller,han säger cock om det allra mesta faktiskt.Springer in i rummet och viftar med sina armar,pekar upp i luften "COCK,MAMMI,COCK".Eh ja.Det blir ju kul att återvända till waldorflekis på onsdag hehe.
"svischsvisch" är flygplan.Så när han ser en fågel som flyger uppe i luften blir det "svischsvischcock"Jag har försökt med allt,clock,duck o.sv men det är bara cock som gäller.
Han är så underlig min lilla L.Kysser fönstret med passion för att sedan springa över till mig i fotöljen och klappa mitt huvud.Sedan tillbaka till fönstret och kyssakyssakyssa.Han suger inte på tummen,men däremot gör han två andra "comfort"saker.Den ena är att han suger på underläppen medan han känner på tippen på överläppen,där "snorskåran" börjar,med långfingret.Den andra saken han gör är att sluta ena handen och fingra på den lilla utbukting som uppstår på sidan av handen när en mullig hand sluts.Mystroll.
åt sushi igår.Efterlängtat.Jag vet att man säger att man FÅR äta sushi som gravid,men jag tog aldrig risken.Jag åt heller inte mozzarella.Så slipper man oroa sig.Måste medge att jag gått och blivit lite av en vekling dock.Pallade inte den råa bläckfisken,hua!
Ärret är pretty bad.Avslutade antibiotikakuren igår.Är inte bra än så kanske behövs det mer antibiotika,men doktorn avvaktar för att se hur jag mår om ett par dagar.Så att man då med säkerhet kan fastslå att det är infektion kvar om jag börjar må dåligt igen.Jag är så himla dålig dock.Har lite av en guilt trip när det gäller L.Vill busa och mysa.Vill leva,springa,jaga,kela.
Smärtan sick på vänster sida.Adhesion kanske tror dem.Sammanväxning av ärrvävnad och inre organ såsom urinblåsa och ändtarm(fresh).Titthålsoperation i sådana fall.Hoppas inte.Men man känner sig ju van nu,stammis på sjukhus.Polare med sköterskorna,katetern och nålen.Hej på're,tjeeenare!
Älskar ljuden Uma gör.Morrar som en liten tiger vid bröstet.Suckar och gäspar med ett rött litet ihopskrynklat ansikte när jag lyfter upp henne mot mitt ansikte nära,nära.Kysser mjuk kind,gnuggar näsa,mot näsa.
Har Manuka Honey på mitt ärr förresten.Good stuff.Doftar som hela himlen i mina brallor,bättre än doften av infekterad vätska alltså,hurra!
Saturday, January 22, 2011
Trött
Fy fan vad ont jag har idag.Knivskarp smärta.Svarta prickar framför ögonen som dansar och svindel,svindel,snurr,snurr.
Blir så ledsen.Orkar inte.Inte igen.Inte igen.
Vill vara frisk och inte febrig.
Blir så ledsen.Orkar inte.Inte igen.Inte igen.
Vill vara frisk och inte febrig.
Friday, January 21, 2011
Stilla natt
Jag skriver inte mycket.Befinner mig på en märklig planet.Hon är så gudomlig och L är så gudomlig och så hinner vardagen och verkligheten ikapp.Det är konstigt att befinna sig i kärlekstöcken medan man torkar senapsgult bajs och spagetti från ett plastigt golv och tar hand om en hysteriskt skrikande ettåetthalvt-åring och en ammande,flämtande,spyende smultron bebis.Märkligt,men jag tror jag tycker om det.Tvåbarnsmor.
Jag har fått en infektion i ärret.Det vill inte läka ihop riktigt,vill inte sluta sig ordentligt där på mitten.Antibiotika.Det gör ont.Fast ondare i hjärtat när jag inte kan tumla runt ordentligt med L på golvet.
Men jag snusar i mig hela honom så fort jag når.Drar hans lockar genom mina fingrar och äter upp hans tjocka små strumpbyxeklädda lår.
Visste ni att man inte kan få tag på strumpbyxor i england som inte är prinsessor eller rosa hjärtan på?Pojkar anses inte kunna ha strumpbyxor alls,då det är tjejigt.Strumpbyxor alltså.Det mest praktiska bebisplagg Herren vår Fader i himlen någonsin skapat.
Tänker på jämställdheten i Sverige,eller kanske mest Stockholm.Någorlunda reko liksom.Inte hundra,men reko.I alla fall i jämförelse med detta bakåtsträvande land.Inom barnomsorgen och familjelivet alltså.Deprimerande England.
Det finns bara cyklar att köpa till flickor som är rosa med paljetter och silvriga "plymer" hängandes från styret.Alltså,det finns inga alternativ.
Köpte en traktor till L,en röd.Det är väl "nybliven-mamma-för-andra-gången"- skulden som smyger sig på.Är rädd att han ska känna sig bortglömd o.s.v o.s.v
En sådan där traktor man kan sitta på och ta sig fram med.L tappade hakan och dansade omkring som en riktig liten galning.
Han älskar att ha sin mormor här.De gick på promenad till parken två gånger idag.Han var klädd helt i blått,som ett tjockt litet blåbär i PåP overall.Det lyser svenne banan barn om honom.Frisk och kry.Han flörtade med massa tjejjor och killar och gamlingar tydligen.Min älskade lilla prins.Jag älskar att vara din mamma,baby!
Längtar tills jag är en riktigt frisk mamma igen.Så att vi kan busa hur mycket som helst.
Och jag önskar förresten som vanligt att jag kunde stanna tiden.Nu och nu och nu och nu.Min älskade skrutta fyller 10 dagar gammal imorgon och det känns svindlande konstigt.Min lilla nyföding.Mitt underbara allt.
Jag har fått en infektion i ärret.Det vill inte läka ihop riktigt,vill inte sluta sig ordentligt där på mitten.Antibiotika.Det gör ont.Fast ondare i hjärtat när jag inte kan tumla runt ordentligt med L på golvet.
Men jag snusar i mig hela honom så fort jag når.Drar hans lockar genom mina fingrar och äter upp hans tjocka små strumpbyxeklädda lår.
Visste ni att man inte kan få tag på strumpbyxor i england som inte är prinsessor eller rosa hjärtan på?Pojkar anses inte kunna ha strumpbyxor alls,då det är tjejigt.Strumpbyxor alltså.Det mest praktiska bebisplagg Herren vår Fader i himlen någonsin skapat.
Tänker på jämställdheten i Sverige,eller kanske mest Stockholm.Någorlunda reko liksom.Inte hundra,men reko.I alla fall i jämförelse med detta bakåtsträvande land.Inom barnomsorgen och familjelivet alltså.Deprimerande England.
Det finns bara cyklar att köpa till flickor som är rosa med paljetter och silvriga "plymer" hängandes från styret.Alltså,det finns inga alternativ.
Köpte en traktor till L,en röd.Det är väl "nybliven-mamma-för-andra-gången"- skulden som smyger sig på.Är rädd att han ska känna sig bortglömd o.s.v o.s.v
En sådan där traktor man kan sitta på och ta sig fram med.L tappade hakan och dansade omkring som en riktig liten galning.
Han älskar att ha sin mormor här.De gick på promenad till parken två gånger idag.Han var klädd helt i blått,som ett tjockt litet blåbär i PåP overall.Det lyser svenne banan barn om honom.Frisk och kry.Han flörtade med massa tjejjor och killar och gamlingar tydligen.Min älskade lilla prins.Jag älskar att vara din mamma,baby!
Längtar tills jag är en riktigt frisk mamma igen.Så att vi kan busa hur mycket som helst.
Och jag önskar förresten som vanligt att jag kunde stanna tiden.Nu och nu och nu och nu.Min älskade skrutta fyller 10 dagar gammal imorgon och det känns svindlande konstigt.Min lilla nyföding.Mitt underbara allt.
Wednesday, January 19, 2011
myser med älskat bebishull
Älskar att lyssna till ljuden.Små små grissnarkningar. Grymtar till,gnyr,suckar,njuter,smackar. Snuttar tunga. Oregelbundna flämtningar och en liten mage som lyfts och sänks,varm och mjuk. Ikväll kommer mamma/mommojh för att träffa sina två barnbarn. Längtar.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Tuesday, January 18, 2011
Registrerad.Existing.Levande.
Imorse haltade vi iväg till registreringskontoret.Frost på marken och solen sken rakt i våra ansikten,genomsyrade varje cell.Hej Sol!Kändes som vi aldrig någonsin tidigare hade möts.Skönt,friskt.Uma sova i sin fina ull overall.Kändes stort och fint att hon är här nu.Att det är hon som var lilla Du i magen,som nu efterlängtad ligger i sin vagn.Mitt hjärta värker av kärlek och stor vördnad inför det lilla liv.Vår lilla flicka.
Uma Isobel Eva Pattinson.
Isobel för att det smakar hallon och känns mjukt som silke.Eva för att det dels är min älskade mammas namn,men även för att Eva Cassidy med hennes röst och musik gör mig hel.
Vår dotter.
Vår dotter.
The crying light.
Nu sitter jag och skriver.Lite försiktigt,lite varsamt.Är redo.Första tiden efter en förlossning ekar heligheten i varje rum.Tiden står stilla.Sugs in i livmodern ett slag,simmar i det våta,varma.Bara jag och Uma.Vi bubblar i takt och andas ut och in.Sedan föds vi,pang,verkligheten.Lughan,Tom,bebis,jag,medicinering,hemmet,amma,sömn,kärlek,tankar.
Okej,kortfattat först.Sedan pusslar vi ihop bitarna och spillrorna.
På papper är en förlossning en sak,ett händelseförlopp.Teknisk logik,svart på vitt.
I hjärta,själ och kropp,inom mig,är det en helt annan upplevelse.Tidlösa vågor.
På papper,fakta: 33 timmar lång förlossning,29 första timmarna hemma.I poolen,pratandes,stundvis skrattandes,ljust,massage,oljor,dofter,andning.Kärlek och kontroll.Mjuk medföljelse.Sedan,ambulans.4 sista timmarna på sjukhus.Min kropp och ärret från förra gången orkade inte mera,gav vika.Pulsen som rusade.
Det blev akutsnitt,igen.Trots det så låg jag ändå på operationsbordet.Leende och gråtandes.Innerligt lycklig över ägandet av den egna kroppen.Kroppen som var min,är min.Inga droger,ingenting.Mitt beslut att vara hemma,ingen annans.Emot sjukhuset och systemets regler var jag och barnet med varandra.Precis som det ska vara.
29 timmar av ting som bara var vackra.Tröttheten förstås,den största fienden.Kraften eller "smärtan".Intensiteten som är så stor att kroppen känns för liten.Som om någon sparkar en i knävecken och trycker mot ens bröstkorg på samma gång.Smeker väggarna med fingertoppar och läppar.Trycket nedåt.
8cm öppen.Pulsen går upp.
Sugs ut ur bubblan,in i ambulansen."Vill du ha rullstol"Nej,jag går.
Indisk läkare med långa vassa fingrar.Masserar runt inom mig,trycker på barnets huvud hit och dit.Vatten som flödar och gälla ljudet från maskinen.
Alltid när jag är på sjukhus möts jag av samma typ av doktor.Ung,överintelligent,men utan liv och värme i sina fingrar och händer.Får aldrig nålen rätt i armen,alltid klumpig,alltid kall.
Jo,Kim och Tom var med mig varje steg av resan.Skönt och varmt.Alla beslut förutom snittet låg i mina händer.Kontrollen.Jag längtade efter att se henne.Beslut om snitt,igen.Here we go again.
Tom i blå mundering och varma händer,trygg brun blick.Barnmorskan Shelly "the chimp".Narkossjuksköterskan med alla tatueringar.Litegranna machotypen med droger och crime i det förflutna.Ett förflutet som lämnat tjocka ärr på underarmarna och i hjärtat men med världens mildaste blick.
Snittet tog lång tid,skärde bort det gamla ärret med alla minnen.Befriande.
Hon skrek direkt när hon kom ut.Fyllde ovana lungor med luft.En hårig liten mjuk varelse med pulserande hjärta blåa ögon.Mörkt hår.Jag grät.
Vi fick spara moderkakan.Den ligger i frysen nu.
Är glad och pirrigt lycklig över att de aldrig gjorde något åt Uma medan hon var i magen under förlossingen.Inget blodprov från hennes huvud eller vass metall.Hel och fin och frisk kom hon ut,inga nålar,bara varm.En liten flicka,tog till bröstet direkt.
Den första natten förlorade jag mycket blod.Blödde igenom hela sängen och mig själv.Kände hur jag långsamt försvann.
Första dagen efter förlossningen,den 13,var svår.Minnena från förra gången.Febrig panna mot babdrumskakel,blod på golvet som jag inte kan nå.Brödsmulor från kall,bränd sjukhus toast.Smärtan som får luften att gå ur en totalt.Krampar överallt.Första duschen,första gången de tog av bandaget som de tejpat hårt,så hårt.Bara för att snittet blödde mer än vda de velat.Kirurgen hade satt klamrarna lite för hårt.
Jag stannade på sjukhuset två nätter.Sedan gick jag "på egen risk".Fick med mig blodförtunnande injektioner och medicineringen hem.
Den kvällen,den första hemma,i fredags,badade vi tillsammans jag och Uma.Kim,min barnmorska,hällde vatten över hennes rygg där hon låg lutad mot mitt bröst.Och jag grät.
Stilla tårar över hur fint det var,men även tårar över det som gått förlorat.En kropp som inte ville,ännu en gång.En hemmaförlossning som uteblev.8 cm öppen.Så nära,men så långt bort.
Men det är som det är,och som det ska vara.Min kropp vill inte helt enkelt.Detta är min resa.
Den ville inte då,och den ville inte nu.Men en sak är i alla fall for sure.Jag är himla bra på att gro och skapa bebisar och människor med själar starka och vackra.Friska barn med livet i sina händer och nyfiken blick.
Jag har kämpat så mycket för mina barn.Simmat mellan liv och död under båda mina förlossningar.Det kan aldrig någon ta ifrån mig.Att jag kämpat.Att jag har gjort allt jag kunnat för att göra det så bra som möjligt.Så naturligt,så försiktigt.
Och ljuset,doften av ett nyfött liv är oslagbart.Beroendeframkallande.När jag ligger där som ett handikappat paket på sjukhuset ,med dropp,kateter,ärr och läckande bröst.Men med världens vackrasta nyfödda barn som andas och gnyr på mitt bröst.Då känner jag livet,då lever jag!
Det är det här som är livet.Jag lever,jag lever,på jorden jag står,vart har jag varit förut?
Okej,kortfattat först.Sedan pusslar vi ihop bitarna och spillrorna.
På papper är en förlossning en sak,ett händelseförlopp.Teknisk logik,svart på vitt.
I hjärta,själ och kropp,inom mig,är det en helt annan upplevelse.Tidlösa vågor.
På papper,fakta: 33 timmar lång förlossning,29 första timmarna hemma.I poolen,pratandes,stundvis skrattandes,ljust,massage,oljor,dofter,andning.Kärlek och kontroll.Mjuk medföljelse.Sedan,ambulans.4 sista timmarna på sjukhus.Min kropp och ärret från förra gången orkade inte mera,gav vika.Pulsen som rusade.
Det blev akutsnitt,igen.Trots det så låg jag ändå på operationsbordet.Leende och gråtandes.Innerligt lycklig över ägandet av den egna kroppen.Kroppen som var min,är min.Inga droger,ingenting.Mitt beslut att vara hemma,ingen annans.Emot sjukhuset och systemets regler var jag och barnet med varandra.Precis som det ska vara.
29 timmar av ting som bara var vackra.Tröttheten förstås,den största fienden.Kraften eller "smärtan".Intensiteten som är så stor att kroppen känns för liten.Som om någon sparkar en i knävecken och trycker mot ens bröstkorg på samma gång.Smeker väggarna med fingertoppar och läppar.Trycket nedåt.
8cm öppen.Pulsen går upp.
Sugs ut ur bubblan,in i ambulansen."Vill du ha rullstol"Nej,jag går.
Indisk läkare med långa vassa fingrar.Masserar runt inom mig,trycker på barnets huvud hit och dit.Vatten som flödar och gälla ljudet från maskinen.
"Epidural darling,right.?Most women say yes to this option,right?Help you manage the pain,right?"
Nej tack!"Vad vet du om mitt sätt att manage the pain"-säger jag.Nej tack!Blir trött på sjukhusets sätt att tänka.Behandlar förlossning som någonting sjukt.Något som inte är friskt.Alltid när jag är på sjukhus möts jag av samma typ av doktor.Ung,överintelligent,men utan liv och värme i sina fingrar och händer.Får aldrig nålen rätt i armen,alltid klumpig,alltid kall.
Jo,Kim och Tom var med mig varje steg av resan.Skönt och varmt.Alla beslut förutom snittet låg i mina händer.Kontrollen.Jag längtade efter att se henne.Beslut om snitt,igen.Here we go again.
Tom i blå mundering och varma händer,trygg brun blick.Barnmorskan Shelly "the chimp".Narkossjuksköterskan med alla tatueringar.Litegranna machotypen med droger och crime i det förflutna.Ett förflutet som lämnat tjocka ärr på underarmarna och i hjärtat men med världens mildaste blick.
Snittet tog lång tid,skärde bort det gamla ärret med alla minnen.Befriande.
Hon skrek direkt när hon kom ut.Fyllde ovana lungor med luft.En hårig liten mjuk varelse med pulserande hjärta blåa ögon.Mörkt hår.Jag grät.
Vi fick spara moderkakan.Den ligger i frysen nu.
Är glad och pirrigt lycklig över att de aldrig gjorde något åt Uma medan hon var i magen under förlossingen.Inget blodprov från hennes huvud eller vass metall.Hel och fin och frisk kom hon ut,inga nålar,bara varm.En liten flicka,tog till bröstet direkt.
Den första natten förlorade jag mycket blod.Blödde igenom hela sängen och mig själv.Kände hur jag långsamt försvann.
Första dagen efter förlossningen,den 13,var svår.Minnena från förra gången.Febrig panna mot babdrumskakel,blod på golvet som jag inte kan nå.Brödsmulor från kall,bränd sjukhus toast.Smärtan som får luften att gå ur en totalt.Krampar överallt.Första duschen,första gången de tog av bandaget som de tejpat hårt,så hårt.Bara för att snittet blödde mer än vda de velat.Kirurgen hade satt klamrarna lite för hårt.
Jag stannade på sjukhuset två nätter.Sedan gick jag "på egen risk".Fick med mig blodförtunnande injektioner och medicineringen hem.
Den kvällen,den första hemma,i fredags,badade vi tillsammans jag och Uma.Kim,min barnmorska,hällde vatten över hennes rygg där hon låg lutad mot mitt bröst.Och jag grät.
Stilla tårar över hur fint det var,men även tårar över det som gått förlorat.En kropp som inte ville,ännu en gång.En hemmaförlossning som uteblev.8 cm öppen.Så nära,men så långt bort.
Men det är som det är,och som det ska vara.Min kropp vill inte helt enkelt.Detta är min resa.
Den ville inte då,och den ville inte nu.Men en sak är i alla fall for sure.Jag är himla bra på att gro och skapa bebisar och människor med själar starka och vackra.Friska barn med livet i sina händer och nyfiken blick.
Jag har kämpat så mycket för mina barn.Simmat mellan liv och död under båda mina förlossningar.Det kan aldrig någon ta ifrån mig.Att jag kämpat.Att jag har gjort allt jag kunnat för att göra det så bra som möjligt.Så naturligt,så försiktigt.
Och ljuset,doften av ett nyfött liv är oslagbart.Beroendeframkallande.När jag ligger där som ett handikappat paket på sjukhuset ,med dropp,kateter,ärr och läckande bröst.Men med världens vackrasta nyfödda barn som andas och gnyr på mitt bröst.Då känner jag livet,då lever jag!
Det är det här som är livet.Jag lever,jag lever,på jorden jag står,vart har jag varit förut?
Jag är i himlen nu.
Sunday, January 16, 2011
Uma.Kan inte sluta viska ditt namn.
Mitt hjärta värkar av kärlek till denna lilla gudomliga klump.Doftar sött av mjölk och nyfödd gudomlighet.Får smärtan i magen efter häftklamrarna att upplösas till kärleksbrus.Du får det att pirra i hela mig,lilla Uma satsuma.Förälskad.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Friday, January 14, 2011
älskade Uma
Född den 12/1-11 kl.15.35. En lång strid av kärlek,33 timmar närmare bestämt.Men det var underbart och jorden var god som gav mig kraft och mod.Allt är väldigt nytt,ljust och varsamt sårbart.Eufori i stegen då jag möter frisk luft och livets vind i ansiktet som nybliven tvåbarnsmor.det största av mirakel. Lyckan och tacksamheten är gudomlig och stor.Söt bebis doft,mjuk så mjuk.Hon är mjuk,min Uma.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Monday, January 10, 2011
Nu har mamma åkt!
..Och jag saknar henne redan!Trots att jag självklart är oerhört tacksam över dagarna vi har haft tillsammans.Nu är det bara jag,Tom,L och bebis i magen.Som envist vill stanna i värmen trots oregelbundna värkar av och till.Stegras under dagen för att sedan vara som värst under kvällen,sedan under natten och sömnen avstannar allt igen.Spännande att se när den bestämmer sig för att titta ut,lilla korven.Om det skulle gå s¨lång tid så att de vill sätta igång mig,vet jag inte vad som kan hända.Man får ju inte sätta igång en person som tidigare haft ett snitt,ärrvävnaden i livmodern pallar helt enkelt inte med det "artificiella" tryck som uppstår vid användning av värkstimulerande dropp
(som jag förövrigt är pretty big motsåndare emot,men det är en annan historia..)
Men,ej värt att gå omkring att fundera på,då tid ännu finns.
L har varit märkbart ledsen efter att "mommojh" har åkt.Han älskar verkligen hennes sällskap.Han har gråtit och varit lite ur balans,men somnade fint för natten runt sju tiden så
I am well happy.
I övrigt har vi storhandlat mat idag,städat huset också,men mest tagit det lugnt.Vädret har inte tillåtit någon längre promenad,då regnet fullkomligen har öst ner.Mycket konstigt Januari väder England bjuder på för tillfället.
Igår var det dock helt fantastiskt väder!Sol,sol,underbara sol.Gick in till stan en sväng för mig själv då mamma agerade barnvakt medan L sov förmiddag.Skönt att bara få strosa runt och bara vara med mig själv och magen.Satte mig ner på ett kafe för lite lunch.Så himla underligt med tystnaden,saknar ju L direkt.Så konstigt att vara ifrån honom trots att det bara handlar om ett par timmar.
Hade spanat in en handmålad porslinsserie med olika fordon på,i stans finaste porslinsbutik.Så som lastbilar,traktorer och bilar.Den är verkligen så otroligt fin,så nu under Januari rean kunde jag tillslut inte hålla mig längre,var liksom bara "tvungen" att köpa setet till L.Han blev helt överlycklig!Den finaste tallriken och koppen kan han ju inte använda än,men köpte även en plastmugg i samma serie,plus bestick i barnstorlek med samma motiv.
Han har suttit och sagt "traktor,bil,jeep,traktor,traktor,traktor,bil,jeep"hela dagen!
Jag älskar fint porslin,det blir så himla mycket roligare att diska då haha!Och är det handmålat blir det ju mycket mer personligt också,not so very cheesy som t.ex "Bob the Builder"
Igår passade vi även på att gå till en nyupptäckt närliggande park,som är HELT fantastisk!Är så lycklig över att ha hamnat i ett sådant perfekt område som vi har gjort nu.Lekplatsen var stooor och passar barn i alla åldrar.På sommaren finns det t.o.m en kiosk där man kan köpa kaffe och glass.Parken är jättesäker,med många grönområden ställen att springa omkring på.Och alla hundar måste ha koppel,vilket jag tycker är superskönt.Finns inget värre än oansvariga hundägare när man är ute och leker med sina barn.
Toppen,toppen alltså!
Nu har Tom förberett ett bad till mig,fina man!Sedan sängen,
GodnattKRAM!
(som jag förövrigt är pretty big motsåndare emot,men det är en annan historia..)
Men,ej värt att gå omkring att fundera på,då tid ännu finns.
L har varit märkbart ledsen efter att "mommojh" har åkt.Han älskar verkligen hennes sällskap.Han har gråtit och varit lite ur balans,men somnade fint för natten runt sju tiden så
I am well happy.
I övrigt har vi storhandlat mat idag,städat huset också,men mest tagit det lugnt.Vädret har inte tillåtit någon längre promenad,då regnet fullkomligen har öst ner.Mycket konstigt Januari väder England bjuder på för tillfället.
Igår var det dock helt fantastiskt väder!Sol,sol,underbara sol.Gick in till stan en sväng för mig själv då mamma agerade barnvakt medan L sov förmiddag.Skönt att bara få strosa runt och bara vara med mig själv och magen.Satte mig ner på ett kafe för lite lunch.Så himla underligt med tystnaden,saknar ju L direkt.Så konstigt att vara ifrån honom trots att det bara handlar om ett par timmar.
Hade spanat in en handmålad porslinsserie med olika fordon på,i stans finaste porslinsbutik.Så som lastbilar,traktorer och bilar.Den är verkligen så otroligt fin,så nu under Januari rean kunde jag tillslut inte hålla mig längre,var liksom bara "tvungen" att köpa setet till L.Han blev helt överlycklig!Den finaste tallriken och koppen kan han ju inte använda än,men köpte även en plastmugg i samma serie,plus bestick i barnstorlek med samma motiv.
Han har suttit och sagt "traktor,bil,jeep,traktor,traktor,traktor,bil,jeep"hela dagen!
Jag älskar fint porslin,det blir så himla mycket roligare att diska då haha!Och är det handmålat blir det ju mycket mer personligt också,not so very cheesy som t.ex "Bob the Builder"
Igår passade vi även på att gå till en nyupptäckt närliggande park,som är HELT fantastisk!Är så lycklig över att ha hamnat i ett sådant perfekt område som vi har gjort nu.Lekplatsen var stooor och passar barn i alla åldrar.På sommaren finns det t.o.m en kiosk där man kan köpa kaffe och glass.Parken är jättesäker,med många grönområden ställen att springa omkring på.Och alla hundar måste ha koppel,vilket jag tycker är superskönt.Finns inget värre än oansvariga hundägare när man är ute och leker med sina barn.
Toppen,toppen alltså!
Nu har Tom förberett ett bad till mig,fina man!Sedan sängen,
GodnattKRAM!
.....Tv time!
Myser framför "Familjen Annorlunda!"Hur underbart som helst.Tack Tv4 för att jag får lov att kolla på catch up,trots att jag är bor i England!
Saturday, January 8, 2011
L
L har varit så utom sig idag.Vet inte riktigt varför.Kombination av olika saker,som vanligt,skulle jag tro.Syster A har ju åkt hem igår.Hon har sovit på soffan under vistelsen här,så L imorse galopperade glatt in i vardagsrummet bara för att mötas av en tom soffa."Assi" frågade han lite undrandes.Assi har flygit med flygplanet hem till Sverige lilla gubben.Svisch uppe i luften.
Sen skrek han,hela dagen nästan.Tills han var alldeles trött och mosig i hela ansiktet och kroppen.Tillslut gick det bara inte längre,fick ta upp honom för en tredje gång ur hans säng och gick och la oss i våran,min och Toms,stooora säng.Där låg vi och kramades och läste böcker.Tittade ut genom fönstret som var öppet och gardinen som rörde på sig i vinden.Han höll mitt ansikte i sina små knubbiga händer och körde in varma små tjocka tår i min sida.Rödsvullen efter all hysterisk gråt.Och jag med mitt hjärta smälter ihop och samman till en liten öm kärlekshög mellan lakanen.
Läser om traktor,jeep,lastbilen med en häst på flaket.Måste räkna alla fem brandmännen och sjunga "i ett hus vid skogens slut" flera gånger om,med rörelser och allt.Jag är lite opedagogisk och laddar geväret på riktigt när sången kommer till "annars skjuter jägarn mig" stället.Men L tycker att det är hur kul som helst när jag "skjuter" med mitt låtsas gevär.Skämmes på den ömma modern.
Och så "imse vimse"Och en "kulen natt".Vajjar sin lilla blöjrumpa i världens tempo när jag sätter igång med min falska stämma.Kul med kärlek utan gränser.Han är en sådan himla liten fräckis ibland.Fisar och skrattar högt,rått och länge åt kuligheten i att släppa en fjärt.Han liksom vet att han är en liten snuskpelle.En annan favorit han har är att dra upp någons tröja och stoppa ner ett pekfinger där rumpskåran börjar när oskyldige personen böjer sig ner.Målmedvetet och med djup koncentration kommer knubbige fingret åkandes i luften för att hamna med glasklar precision i skåran.Sedan skrattar han.Länge och väl,åt personen i frågas förskräckta skri.
Jag älskar att vara mamma!
Sen skrek han,hela dagen nästan.Tills han var alldeles trött och mosig i hela ansiktet och kroppen.Tillslut gick det bara inte längre,fick ta upp honom för en tredje gång ur hans säng och gick och la oss i våran,min och Toms,stooora säng.Där låg vi och kramades och läste böcker.Tittade ut genom fönstret som var öppet och gardinen som rörde på sig i vinden.Han höll mitt ansikte i sina små knubbiga händer och körde in varma små tjocka tår i min sida.Rödsvullen efter all hysterisk gråt.Och jag med mitt hjärta smälter ihop och samman till en liten öm kärlekshög mellan lakanen.
Läser om traktor,jeep,lastbilen med en häst på flaket.Måste räkna alla fem brandmännen och sjunga "i ett hus vid skogens slut" flera gånger om,med rörelser och allt.Jag är lite opedagogisk och laddar geväret på riktigt när sången kommer till "annars skjuter jägarn mig" stället.Men L tycker att det är hur kul som helst när jag "skjuter" med mitt låtsas gevär.Skämmes på den ömma modern.
Och så "imse vimse"Och en "kulen natt".Vajjar sin lilla blöjrumpa i världens tempo när jag sätter igång med min falska stämma.Kul med kärlek utan gränser.Han är en sådan himla liten fräckis ibland.Fisar och skrattar högt,rått och länge åt kuligheten i att släppa en fjärt.Han liksom vet att han är en liten snuskpelle.En annan favorit han har är att dra upp någons tröja och stoppa ner ett pekfinger där rumpskåran börjar när oskyldige personen böjer sig ner.Målmedvetet och med djup koncentration kommer knubbige fingret åkandes i luften för att hamna med glasklar precision i skåran.Sedan skrattar han.Länge och väl,åt personen i frågas förskräckta skri.
Jag älskar att vara mamma!
Kvällsbabbel.
Tom köper curry,curry,curry.Har laddat upp med ananas också.Kul att försöka,trots att jag egentligen inte tror på allt det där jada,jada snacket.Ät det,ät det,föd ut barnet.
Men kul är det,att försöka.
Snart kommer jag att börja begära massor med sex.Håll i hatten liksom.
Bebis i magen mår bra,det känner jag.Älskar småvärkarna jag har,älskar kraften.Herregud,vad häftigt det är.När en värk är flerdimensionerad.När det känns som om kroppen nästan lyfter från jordens yta,så hårt kramar det.Det får gärna göra lite ondare snart.Det brukar man ju säga,och ångra bittert sen haha,men det är sant ju.Ondare vill vi ha,mera mera.Om du snabbar dig på lite hinner du ut innan mormor åker hem på måndag.Men har en känsla av att du stannar därinne ett tag till.Lilla marshmallow.Det är nog först när det blir tyst runtomkring oss.Bara jag och Tom och L.I vår varma bubbla.Då kommer du!Så välkommen.
Kan inte hjälpa att det hela känns surrealistiskt dock.Har man varit med om det mirakel det är att hålla det nyfödda knytet i armarna och snusat in varje liten vrå en gång,så fattar man liksom inte att man kan få uppleva det ÄNNU en gång.Det är ju helt galet fantastiskt!Att stora magen blir till bebis,blir till barn.Att det är just DU därinne,och ingen annan.Som jag och Tom har skapat.Aaah vad jag älskar dig!
Lughan älskar att klämma på magen och gosa.Stryka försiktigt,mumla bebis.Bebis,bebis,bebis.
Han vet han.Special connection tror jag.
Dagens bästa var nog L i bubbelbadet.I doftande ekologiskt bubbelbad.Kletar in hela mig i tusen små bubblor och kyssar så att det sprätter och killrar hela ansiktet och hjärtat.
Hans stora lycka över plasket,värmen,bubblorna.
Min lilla vän.
Men kul är det,att försöka.
Snart kommer jag att börja begära massor med sex.Håll i hatten liksom.
Bebis i magen mår bra,det känner jag.Älskar småvärkarna jag har,älskar kraften.Herregud,vad häftigt det är.När en värk är flerdimensionerad.När det känns som om kroppen nästan lyfter från jordens yta,så hårt kramar det.Det får gärna göra lite ondare snart.Det brukar man ju säga,och ångra bittert sen haha,men det är sant ju.Ondare vill vi ha,mera mera.Om du snabbar dig på lite hinner du ut innan mormor åker hem på måndag.Men har en känsla av att du stannar därinne ett tag till.Lilla marshmallow.Det är nog först när det blir tyst runtomkring oss.Bara jag och Tom och L.I vår varma bubbla.Då kommer du!Så välkommen.
Kan inte hjälpa att det hela känns surrealistiskt dock.Har man varit med om det mirakel det är att hålla det nyfödda knytet i armarna och snusat in varje liten vrå en gång,så fattar man liksom inte att man kan få uppleva det ÄNNU en gång.Det är ju helt galet fantastiskt!Att stora magen blir till bebis,blir till barn.Att det är just DU därinne,och ingen annan.Som jag och Tom har skapat.Aaah vad jag älskar dig!
Lughan älskar att klämma på magen och gosa.Stryka försiktigt,mumla bebis.Bebis,bebis,bebis.
Han vet han.Special connection tror jag.
Dagens bästa var nog L i bubbelbadet.I doftande ekologiskt bubbelbad.Kletar in hela mig i tusen små bubblor och kyssar så att det sprätter och killrar hela ansiktet och hjärtat.
Hans stora lycka över plasket,värmen,bubblorna.
Min lilla vän.
Subscribe to:
Posts (Atom)







