Fan.Ärret är dåligt.Öppet,varigt.Sårvätska som stinker helvete.Manuka honey påkletat på stor jobbig binda fasttejpad med dålig tejp på ärret.Jag är så trött.Sätter på mig tajta tröjor,sminkar mig,ser ut som vanligt,glad och fräsch.Men när jag är själv,i badrummet naken, gapar såret och jag är trött.Ingen "linje" bara rött,öppet,kletigt.Fan.Det suger kukhelvete att inte kunna vara jag,vara normal,vara frisk,vara levande.Ser på mina barn och känner bottenlös skuld inför det faktum att min kropp bara sviker,gång på gång.Svag."Konstigt" säger doktorn."Du som är så ung,borde ha en stark kropp".Men jag ekar av ålder,pirrar i leder.En trött kropp.En ex anorektiker med överbelastade leder,förtvinade muskler.Längtar efter mig själv.Vill skala bort allt det som är jobbigt,påträngande,obekvämt.Fel.Önskar att jag var bättre på att ta hand om mig själv.Istället för att bara slå.Slå på kroppen,slå på hjärtat,slå på hjärnan.Bort,bort.Du är ivägen.Men det är ju jag.Det är ju jag nu.Acceptans.Ser en bild på mig själv,tagen för två år sedan och känner inte igen mig själv.Så ung,och smal och fin och hel.Inget trauma,ingen sjukdom.
Lughan vaknade,drömde mardröm.Tom tröstade,jag satt fast med skalbaggen på tutten.Hon e så fin,så fin,så fin,så fin.Liten tufs av hår på huvudet,låter som en gris när hon är upprörd,världens minsta lilla ansikte.Det är härligt att lära känna henne,min dotter.En helt egen liten person.Försiktig.Lite ängslig,väldigt mammig.Mjuk.Nyfiken,öppen,vaken.Gråtig.Ler mer och mer för varje dag som går,tröstar trasigt mammahjärta.Ögon som nästan ploppar ut av livsglädje.Jag är så glad att du är här,Uma.Älskar hur hon ligger naken på rygg med magen upp i vädret och känner sin omvärld med alla små kroppsdelar.Hej,här är jag.Allra helst vill hon bara gosa,som en liten ihopkrupen fågelunge under min armhåla,med världens varmaste täcke runtomkring sig.Flåsa söt andedräkt på min kind,hålla hårt mitt finger.Mysa med min hud.
4 veckor.Grattis älskling.
Nu vaknar Lughan,igen.Tom uppför trappan.Vill krypa ner hos honom,hos Lughan, i sängen.Krama hela,mjuka pojken.Sova tillsammans.Det är det bästa som finns,att gosa med honom.Att sova med ett barn.Pure bliss.
Godnatt!
Wednesday, February 9, 2011
Dålig karaktär
Jag borde läsa givande böcker men är för hungrig och sugen på skvaller.Slösurfar lite,kanske kollar jag på ett program på Channel 4.Har ju inte tv,men ibland blir man ju sugen på att se på lite skit.Sugen på att skippa hälsan ikväll och bara äta snusk.För andra dagen i rad.Igår hetsåt jag en isglass klockan halv ett på natten bara för att jag var tvungen.Dålig karaktär jag har.Har alltid haft.Hoppas bara på att minikorven fortsätter att snusa på mitt bröst.Hon vrider på sig lite oroligt,kolik skrik here we go kanske.Tom klappar lurvigt huvud nummer 2 uppe i sovrummet.Han vill inte sova han,min Lughan.Min guldgosse,min knubbiga kerub,mitt hjärta,mitt allt.Gnällspik har han varit på kvällen,tills han fick prata med älskade mojmojs i telefon.Då blev han glad igen.Pratade om traktor och Uma,traktor och Uma.Och mitt hjärta brann.Myste en stund innan läggdags,mös ner hela mitt huvud och ansikte i hans mjuka,runda.Drog i lockarna.Killa mage litegrann.Mysa nära,nära.Han hade det så fint på lekgruppen idag.Blyg först som vanligt,men sedan glad som bara den.
Ser fram emot att sova,krypa tätt intill bebis och Tom.Bada i rött ljus från lampan under sängen.Sova och vakna till en ny dag.Med mina tre.Tom jobbar imorgon.Full rulle.
Ser fram emot att sova,krypa tätt intill bebis och Tom.Bada i rött ljus från lampan under sängen.Sova och vakna till en ny dag.Med mina tre.Tom jobbar imorgon.Full rulle.
I feel that when I'm with you.It's alright.
Bombhot i staden,tog en timme med bil in till lekskolan idag.Hurra!Festligt!Skrikande bebis,skrikande barn.L blir provocerad och lite road av Umas oljud,börjar rabbla babbla gälla toner han med...Men vi kom fram tillslut,det är ju huvudsaken.På våran väg in till stan var det en bilolycka häromdagen.Nån snubbe som svängde ut på vägen utan att se sig för.Personen i den andra bilen,som smällde,behövde hjulas in helt fastspänd i ryggnacke-monster-ställning.Tänker att livet är dyrbart.Tänker att fan vad onödigt.Tänker på hur otroligt obekvämt det är att åka ambulans.Sedan jag flyttade till England har jag åkt ambulans fem gånger.Pretty bad.Två gånger gravid.Första gången med en kraftig blödning under graviditeten med Lughan,tänkte där jag låg att var det inte missfall så har det blivit det nu.Skakade sönder där jag låg.Andra gången gravid,var med Uma.Att ligga fastspänd i guppande ambulans med värkar från hell är också roligt.
Älskar ljuset just nu,det tänkte jag på där i bilen mellan mina skrikande två barn.Fan vad jag älskar att det börjar bli så himla ljust ute nu.York minster i solljuset är en oslagbar syn.Visst känns det hoppfullt om våren?...När man irrar upp förkyld och trött med genomkissat barn på armen vid någon förgrymmat tidig tidpunk,hjälper det att världen ler genom fönstret..
Det tänkte jag mycket på när jag bodde i Skewsby.Det är så förbaskat trösterikt med årstider som pågår och förändras utranför vårat fönster.Det spelar ingen roll hur många tårar som har fallit just precis den dagen när man har vinden mellan äppelträden i trädgården,hästen som står varm och god i hagen bredvid,regnet som öser ner,som dränker en direkt.Att hålla en darrande fågel i sin hand som just flugit in i fönstret.Önskar att det var mera praktiskt att bo på landet,nu måste vi bo i stan tills jag och min trasiga hjärna tar körkort.För så känns det som,att hjärnan är trasigt.Skruvar lösa när det gäller allt praktiskt.Fumliga händer,dålig balans.Tom är raka motsatsen,varför vill han vara med mig?Igår tappade jag datorn i golvet bara sådär och hela han med kontrollbehov och perfektionism i fingrarna fick nog hålla tillbaka hela sig,trots att jag såg hur nerverna ryckte i mungiporna.Inte lätt att vara sambo med mig.Inte lätt att leva med mig själv heller,alltid.Hoppas på att han ser ljuset i mig,någonstans därinne bland allt söligt slarv och mörker.Hoppas han tycker att det är värt.
Stackars Tom.han är så himla fin,min Tom.Stark,själslig.Vill vara med honom,vara vid hans sida.Du vet när man är sjuk,sådär apsjuk så att man önskar att man dog.Då vakar han.Lämnar aldrig min sida,smeker min kind.Bara närvarar.Han är levande.Känner stort,älskar stort,rasar stort.Har aldrig sett en människa så djup som han,så arg som han,så fin som han.
Älskar ljuset just nu,det tänkte jag på där i bilen mellan mina skrikande två barn.Fan vad jag älskar att det börjar bli så himla ljust ute nu.York minster i solljuset är en oslagbar syn.Visst känns det hoppfullt om våren?...När man irrar upp förkyld och trött med genomkissat barn på armen vid någon förgrymmat tidig tidpunk,hjälper det att världen ler genom fönstret..
Det tänkte jag mycket på när jag bodde i Skewsby.Det är så förbaskat trösterikt med årstider som pågår och förändras utranför vårat fönster.Det spelar ingen roll hur många tårar som har fallit just precis den dagen när man har vinden mellan äppelträden i trädgården,hästen som står varm och god i hagen bredvid,regnet som öser ner,som dränker en direkt.Att hålla en darrande fågel i sin hand som just flugit in i fönstret.Önskar att det var mera praktiskt att bo på landet,nu måste vi bo i stan tills jag och min trasiga hjärna tar körkort.För så känns det som,att hjärnan är trasigt.Skruvar lösa när det gäller allt praktiskt.Fumliga händer,dålig balans.Tom är raka motsatsen,varför vill han vara med mig?Igår tappade jag datorn i golvet bara sådär och hela han med kontrollbehov och perfektionism i fingrarna fick nog hålla tillbaka hela sig,trots att jag såg hur nerverna ryckte i mungiporna.Inte lätt att vara sambo med mig.Inte lätt att leva med mig själv heller,alltid.Hoppas på att han ser ljuset i mig,någonstans därinne bland allt söligt slarv och mörker.Hoppas han tycker att det är värt.
Stackars Tom.han är så himla fin,min Tom.Stark,själslig.Vill vara med honom,vara vid hans sida.Du vet när man är sjuk,sådär apsjuk så att man önskar att man dog.Då vakar han.Lämnar aldrig min sida,smeker min kind.Bara närvarar.Han är levande.Känner stort,älskar stort,rasar stort.Har aldrig sett en människa så djup som han,så arg som han,så fin som han.
If you are lost you can look and you will find me.Time after time.
Tuesday, February 8, 2011
The new me.
Snuvig dag idag för Uma.Min lilla korv.Hon börjar bli riktigt bebismullig nu,jag älskar det!Vill mysa med varje liten mjuk,gosig del.Det är så otroligt underbart med bebisdoft,bebisljud.Bebistiden!Jag älskar det innerligt,trots sömnlösa nätter.Klart att man inte känner sig på topp om natten efter fyra timmars skrik och en son som vaknat av oljuden,men jag trivs.Trivs med buller och stök,ljud och rörlighet..Älskar doften av svettigt barn som precis vaknat och pratar som en liten kvarn..Älskar att få privilegiet att vara förälder med allt vad det innebär...Jag lever för dessa två små troll,för min familj.Låter säkert må-illatråkigt.Men jag gillar den nya Nora.Långt bort från alkohol och ytligheter.Bara blöjor och kramar och skrikiga barn.Det är jag.
Natten till idag sov Uma verkligen dåligt,slemmade och snurvlade mellan lakanen.Har svårt att hitta rätt amningsposition.Jag tycker om att ligga ner när jag ammar,vilket gick bra i början,men nu är hon så väldigt trött att hon inte riktigt får till det nattetid.Som ett litet trött skrynkligt russin till ansikte söker hon febrilt efter bröst.Svårt att amma när man är täppt i näsan,lilla fis.Den enda ställningen som går nu är att sitta upp.Bök med tusen kuddar och mitt gnälliga ärr som smärtar.Jag får så bloody ont i svanskotan av det.Skada efter alla nätter spenderade på uschlig sjukhussäng med ammande bebbe...Men tror att hon växer i amningssjälvförtroendet ju längre tiden går...Hon är ju så liten ännu.
Tom har jobbat idag!Det går jättebra att vara själv med barnen,believe it or not.Måste bara vänja mig vid att ha två underbara troll att bolla med om dagarna.Jag är så lycklig!Så otroligt lycklig...Känner mig så hel..Tänk att få uppleva sådan KÄRLEK.Det är verkligen som att vara nyförälskad.Sådär så att man måste nypa sig i armen för att inse att det är på riktigt.
Tom lagar mat och jag sitter i soffan med lilla loppan.För tillfället sover hon faktiskt,konstigt.Brukar vara vaken vid den här tiden och leva rövare,men kanske kommer det bli en lugn kväll och natt.Hoppas,hoppas!
Imorgon bär det av till lekgruppen på York Steiner School igen,det blir fint.Skönt att träffa andra mamas och så.Fast om Uma blir febrig eller så går det ju inte förstås.Men jag tror nog inte det,det får bli bärsjal i alla fall!
Natten till idag sov Uma verkligen dåligt,slemmade och snurvlade mellan lakanen.Har svårt att hitta rätt amningsposition.Jag tycker om att ligga ner när jag ammar,vilket gick bra i början,men nu är hon så väldigt trött att hon inte riktigt får till det nattetid.Som ett litet trött skrynkligt russin till ansikte söker hon febrilt efter bröst.Svårt att amma när man är täppt i näsan,lilla fis.Den enda ställningen som går nu är att sitta upp.Bök med tusen kuddar och mitt gnälliga ärr som smärtar.Jag får så bloody ont i svanskotan av det.Skada efter alla nätter spenderade på uschlig sjukhussäng med ammande bebbe...Men tror att hon växer i amningssjälvförtroendet ju längre tiden går...Hon är ju så liten ännu.
Fyra veckor fyllda imorgon!Helt galet vad tiden går fort.
Tom har jobbat idag!Det går jättebra att vara själv med barnen,believe it or not.Måste bara vänja mig vid att ha två underbara troll att bolla med om dagarna.Jag är så lycklig!Så otroligt lycklig...Känner mig så hel..Tänk att få uppleva sådan KÄRLEK.Det är verkligen som att vara nyförälskad.Sådär så att man måste nypa sig i armen för att inse att det är på riktigt.
Tom lagar mat och jag sitter i soffan med lilla loppan.För tillfället sover hon faktiskt,konstigt.Brukar vara vaken vid den här tiden och leva rövare,men kanske kommer det bli en lugn kväll och natt.Hoppas,hoppas!
Imorgon bär det av till lekgruppen på York Steiner School igen,det blir fint.Skönt att träffa andra mamas och så.Fast om Uma blir febrig eller så går det ju inte förstås.Men jag tror nog inte det,det får bli bärsjal i alla fall!
PussåHej//Gråtmild mama
skönt att ha morsan...
Published with Blogger-droid v1.6.5
min fästman är en good boy!
Published with Blogger-droid v1.6.5
Monday, February 7, 2011
Smal,tjock,liten,stor,fel,rätt o.s.v.Boring.
Precis som man ska vara,som man är.Längden mäter de inte i England.Visste inte det när jag fick Lughan,så jag blev jätteledsen.Kontrollfreak som jag är så ville jag ju veta.
De är i allmänhet "dåliga" på sådana saker här i England.Har gått till "bvc" en gång med Lughan under hela hans liv.Man är ju så van vid Sverige och alla nummer och statistiska fördelningar.
Men jag är faktiskt innerligt glad på många sätt att det är som det är i England!Så länge barnet är friskt så spelar det ju verkligen ingen roll hur hur lång eller kort eller stor eller liten...Tycker inte om hur barn jämförs efter mallar så tidigt...När jag var med barn med Lughan sa de att jag "mätte för stort" så de skickade mig på extra ultraljud.Väl där konstaterade de att Lughan hade längre ben än genomsnittet.Jaha.So what,ska dem in med motorsåg i livmodern då för att kapa av lite eller?...Ugh.Idioti.
Lughan väger som en 3åring.Tror han väger ungefär 16 kg,genomsnittstreåringen väger ca15.Han har längre tår än de flesta av mina.Stor pojke!Bvc hade säkert förfasat sig över vilken liten knubbsäl han var."Banta ungen",typ.Ovetande om att Lughan enbart äter ekologisk vegetarisk kost utan socker förutom lite ekologisk äppeljuice någon gång ibland.
(okej då,inte helt sant.Ibland får han en liten kaka av sin farfar,men bara ibland)
Han är helt enkelt sådan.Helt perfekt.Obehagligt att det ska börjas redan nu.Självkänslan i botten så fort man är född.
"För liten,för stor,för brett mellan ögonen,stort huvud".
Eller när det handlar om "prestationer".Såsom:"när började din bebis krypa,gå,prata?"Tråkigt!!Tycker inte att man ska stressa barnen,stressa barndomen.Leksaker och ting som ska få barnen att lära sig det och det,börja gå tidigare o.sv.Fort,fort.Skynda,skynda.Som om barnet skulle vara av en dålig design.Barn vet precis vilka muskler de ska använda för att utvecklas i den takt de är ämnade för.No need to worry.Man behöver inte köpa alla pryttlar som de reklamerar.It is all about the money.Lita på instinkten istället.Leksaker som föder fantasin,inte saker som redan är "klara" med inbyggda röster som rabblar A B C,ljus som lyser och sirener som tjuter.
Nej nu..
Jädrariminlillalåda har det gått för långt.Nu kallar Lughan t.o.m pajen som han äter till middag för cock.Tror minsann att jag har närt en liten ligist vid min barm.
Festligt!Just like his mama then.
Festligt!Just like his mama then.
Nu har ongen slutat skrike..
Jatack.Skönt.Vilken soppa till dag det har varit idag!Det hela började egentligen igår med att L blev helt vettskrämd när Tom borrade i väggen.Kastade sig mot dörren och ba:"pappaaaa,daddyyy".Idag körde grannen igång.Med motorsågen,häh.Hela dagen höll han på, grannen.Why why why måste man motorsåga upp ett helt träd i sin minimala tädgård med en monstermotorsåg på en måndag WTF!???
Funderade ett tag på att skrika arg genom fönstret,men kom sen på att han känner ju han som äger vårt hus,och det skulle ju inte vara så bra om han fick nys om att jag som hyrde var en hormonstinn,arg sugga med milky boobs som skrek arga ord genom fönstret.
Men Lughan blev verkligen så rädd.Usch,det finns inget mer hjärtskärande som när ens barn är rädd.När det lilla hjärtat galopperar i hundra knyck och tårarna strömmar.Mitt lilla hjärta...Fick trösta,vyssja,sjunga.Trösta min stora bebis ett slag.Satt där med Uma vid bröstet och snurvlande L runt halsen.Omringad av mjuka,varma bebislår.Började nästan gråta själv ett slag,av tacksamhet.Fan vad fina dem är!!!
Uma skrek hela natten och halva dagen idag.Men nu har hon slutat.Ligger på mitt bröst med stora,stora ögon och bara tittar.Jag har bara ätit Bombay Mix idag och druckit kallt,jäkligt starkt kaffe.Regn och rusk utanför fönstret,någon random gubbe ska snart komma och kolla gasledningarna.Man vill ju inte explodera precis.Usch,tror att jag gått och blivit hypokondriker sedan jag blev mamma.Häpp.
Funderade ett tag på att skrika arg genom fönstret,men kom sen på att han känner ju han som äger vårt hus,och det skulle ju inte vara så bra om han fick nys om att jag som hyrde var en hormonstinn,arg sugga med milky boobs som skrek arga ord genom fönstret.
Men Lughan blev verkligen så rädd.Usch,det finns inget mer hjärtskärande som när ens barn är rädd.När det lilla hjärtat galopperar i hundra knyck och tårarna strömmar.Mitt lilla hjärta...Fick trösta,vyssja,sjunga.Trösta min stora bebis ett slag.Satt där med Uma vid bröstet och snurvlande L runt halsen.Omringad av mjuka,varma bebislår.Började nästan gråta själv ett slag,av tacksamhet.Fan vad fina dem är!!!
Uma skrek hela natten och halva dagen idag.Men nu har hon slutat.Ligger på mitt bröst med stora,stora ögon och bara tittar.Jag har bara ätit Bombay Mix idag och druckit kallt,jäkligt starkt kaffe.Regn och rusk utanför fönstret,någon random gubbe ska snart komma och kolla gasledningarna.Man vill ju inte explodera precis.Usch,tror att jag gått och blivit hypokondriker sedan jag blev mamma.Häpp.
Sunday, February 6, 2011
Nightnight..
Snabbt inlägg innan mannen min inte orkar ta hand om tutt-fixerad bebis längre hehe. Hon har sin lite skrikiga kvällssession nu,det har blivit lite av en rutin.
För trött för att amma ordentligt,morrar och lever loppan,fiser,pruttar,nyser,hickar,tjuter..
Små vakna ögon..Åh hon är verkligen så otroligt underbar,min lilla dotter...Det är så fantastiskt att hon kommit till oss,at få lära känna henne... Hoppas på en någorlunda peaceful night,är så trött för tillfället,och veckan som ligger framför oss jobbar Tom oavbrutet,så det blir inte mycket vila för mig och mitt onda ärr..
För trött för att amma ordentligt,morrar och lever loppan,fiser,pruttar,nyser,hickar,tjuter..
Små vakna ögon..Åh hon är verkligen så otroligt underbar,min lilla dotter...Det är så fantastiskt att hon kommit till oss,at få lära känna henne... Hoppas på en någorlunda peaceful night,är så trött för tillfället,och veckan som ligger framför oss jobbar Tom oavbrutet,så det blir inte mycket vila för mig och mitt onda ärr..
Sleep tight ma people!
Sugar update
Shortbread.Vik hädan du älskade lilla onda,skottska kaka!!
Jag åt alla shortbreads vi hade i skåpet.Kanske cirka 6 stycken.Minst.
Plus en påse Haribo Starmix på kvällen.
Jajja.Karaktären is going strong I see.England gör mig tjock och sjuk!!!
Balanserade upp det hela med lite avokadosallad till lunch.
Lillgrisen Uma är förkyld,buhuu.Nu blir jag en sådan där jobbig hönsmamma och ska bara bära omkring,amma amma amma,vyssja,sjunga,mysa.Stanna uppe hela natten.På helspänn.
Jag vet vad hon har,för jag har det också.Snorig och rivig ond hals.Det hörs när hon flämtar,andas,snurvlar,jollrar.Lite hes.Hon har ont.
Är rädd att hon ska börja hosta upp slem och sätta i halsen.Bebisar är läskiga på så sätt.Snurvlar hit,slemmar dit,kvävs litegrann,slutar andas litegrann sådär.Eller få hög feber.
Stackars lilla älskade snutt. :-(
Läskigt.
Plus en påse Haribo Starmix på kvällen.
Jajja.Karaktären is going strong I see.England gör mig tjock och sjuk!!!
Balanserade upp det hela med lite avokadosallad till lunch.
Lillgrisen Uma är förkyld,buhuu.Nu blir jag en sådan där jobbig hönsmamma och ska bara bära omkring,amma amma amma,vyssja,sjunga,mysa.Stanna uppe hela natten.På helspänn.
Jag vet vad hon har,för jag har det också.Snorig och rivig ond hals.Det hörs när hon flämtar,andas,snurvlar,jollrar.Lite hes.Hon har ont.
Är rädd att hon ska börja hosta upp slem och sätta i halsen.Bebisar är läskiga på så sätt.Snurvlar hit,slemmar dit,kvävs litegrann,slutar andas litegrann sådär.Eller få hög feber.
Stackars lilla älskade snutt. :-(
Läskigt.
Saturday, February 5, 2011
Om sorg.Om allt som är tabu.Jag har fött mina barn med två akuta kejsarsnitt.Och jag är en riktig kvinna,en riktig mamma.Bränns det?
Efter min första förlossning rasade hela mitt inre.Arg,bitter,ledsen,frågande.Blev så trött på mig själv och den person jag blivit.Kunde inte känna värme eller kärlek längre inför andras vackra förlossningsberättelser.Avskydde det hos mig själv.
Varför blev det som det blev,varför,varför?Så många olika förvirrade saker att hantera.Det var så jävla jobbigt att vara så sjuk i England,med alla nålar,smärta,människor som kommer och går med sterila handskar och trött blick.Röda alarmknappar man behövde trycka på när man behövde hjälp att komma upp.Och ingen kom.Och om någon kom,irritationen över att jag hade blött ner hela sängen och mig själv med blod igen liksom.Fan vad trötta de blev på mig.Och jag blev trött på mig själv.Kände mig som världens dåligaste mamma,de sa de också till mig att jag var.Om jag inte kunde ta hand om mitt barn när jag var så sjuk.En ung,dålig,mamma.Trodde blint och bannade mig själv och min hjälplösa fula,fega kropp som inte kunde ta sig upp ur sängen tillräckligt fort.
Efter denna förlossning är jag mera hel.Minns allt,vet allt.Mitt allt,min kropp.Nu är jag bara(mellan lyckorusen) ledsen.Sådär innerligt ledsen.Ibland sitter jag verkligen och sörjer med tårar som inte vill ta slut.Svårt att förklara,svårt att kommunicera.Svårt att förklara en så innerlig sorg.Min kropp fungerade inte.Fungerar inte.Varför?Vill ta alla världens kvinnor i min famn och trösta,värma upp.Mjuka upp.Få kvinnor att le åt barnafödandet igen.För trots att de allra flesta förlossningar går jättebra.Finfina straight forward förlossningar.Så finns det vi som det inte går bra för.Vi som får det jävligt uppkört i nyllet på oss att vi är dåliga mammor med snitt,att barnet inte var menat att födas.Att vi borde ha dött.Att vi inte har kämpat.Att vi skulle vara sämre människor,dåliga mammor bara för att vi aldrig krystat,trots att vi kämpat otaliga timmar utan smärtlindring och sedan varit dödsjuk i olika infektioner.Tvi er säger jag bara.Tvi er äckliga människor som känner,tänker,tycker och säger på det sättet.Och nej,jag tänker inte ursäkta mig som uttrycker mig på det här sättet.Jag vill vara kärleksfull,det vill jag.Men jag måste även stå upp för mig själv.För så mycket skit som jag har fått ta sedan min son föddes,är oacceptabelt.Did you hear me?
Minns under snittet med Uma.Hon hade fötts och alla var glada,jag blev ihopsydd.Låg utan känsel i en öppnad kropp som hade kämpat så många timmar.Tom höll henne medan han pratade med en av barnmorskorna.Det var svårt för mig,där jag låg,att se henne ordentligt.Toms hand skymde hennes ansikte och jag sa gång på gång "får jag se henne,jag vill se henne,kan du flytta din hand".Han hörde inte vad jag sa på ett bra tag.Maskiner som surrade och kirurger som pratade.Ville se mitt barn,hålla mitt barn,ha henne naken på mitt nakna bröst medan livet mellan oss via navelsträngen fortfarande pulserade.Pusta ut,hon och jag.Bara vi.Vi som har kämpat,samarbetat tillsammans.Den sorgen är svår att förklara.
Men också vackert,förstås.Det är också så otroligt jävla vackert att ligga utan känsel i kroppen men helt varm inuti,inte kunna röra sina armar men röra hennes ansikte med mina läppar.Känslan av mina läppar mot hennes varma,nyfödda kinder och hennes andedräkt mot min hud.Under operationsrummets skarpa ljus.När man riktigt känner hur blek man är,men hur frisk hon är.Vi klarade det!De första andetagen....
Skönt.Måste bara gråta ibland lite bara.Men bara ibland.Sen blir jag stark och kan hjälpa andra.
Efter snitt kan man ju inte ta hand om sig själv.Bara att bresa med benen mellan alla slangar och låta andra vuxna torka.De är vana,orkar inte bry sig,men man själv skjunker.Första toalett besöket vill de ha ett urinprov av dig.Man måste kissa i en obekväm grej.Kissa efter kateter och operation när de har vrit där och pillat med urinblåsan.Flyttat runt lite under operationen.Det gör så ont så att man tror att man svimmar och det liksom bara faller ur en.Lite kiss men mest blod.Darrar på mig med små engångstrosor som skär in i svullen mage och darrar ut.Ut för att ge urinprovet till personalen.Ingen där,tvekar och tänker,ska jag verkligen gå ut i korridoren och försöka hitta någon.Hon kommer,tittar på mig,på min skamsna uppsyn och ner på blodet och kisset och hon ba:"Thank god I haven't had my dinner yet".Och Uma skriker i sin plastbox och jag måste tillbaka,så fort jag kan halta.jag kan inte andas.
Varför blev det som det blev,varför,varför?Så många olika förvirrade saker att hantera.Det var så jävla jobbigt att vara så sjuk i England,med alla nålar,smärta,människor som kommer och går med sterila handskar och trött blick.Röda alarmknappar man behövde trycka på när man behövde hjälp att komma upp.Och ingen kom.Och om någon kom,irritationen över att jag hade blött ner hela sängen och mig själv med blod igen liksom.Fan vad trötta de blev på mig.Och jag blev trött på mig själv.Kände mig som världens dåligaste mamma,de sa de också till mig att jag var.Om jag inte kunde ta hand om mitt barn när jag var så sjuk.En ung,dålig,mamma.Trodde blint och bannade mig själv och min hjälplösa fula,fega kropp som inte kunde ta sig upp ur sängen tillräckligt fort.
Efter denna förlossning är jag mera hel.Minns allt,vet allt.Mitt allt,min kropp.Nu är jag bara(mellan lyckorusen) ledsen.Sådär innerligt ledsen.Ibland sitter jag verkligen och sörjer med tårar som inte vill ta slut.Svårt att förklara,svårt att kommunicera.Svårt att förklara en så innerlig sorg.Min kropp fungerade inte.Fungerar inte.Varför?Vill ta alla världens kvinnor i min famn och trösta,värma upp.Mjuka upp.Få kvinnor att le åt barnafödandet igen.För trots att de allra flesta förlossningar går jättebra.Finfina straight forward förlossningar.Så finns det vi som det inte går bra för.Vi som får det jävligt uppkört i nyllet på oss att vi är dåliga mammor med snitt,att barnet inte var menat att födas.Att vi borde ha dött.Att vi inte har kämpat.Att vi skulle vara sämre människor,dåliga mammor bara för att vi aldrig krystat,trots att vi kämpat otaliga timmar utan smärtlindring och sedan varit dödsjuk i olika infektioner.Tvi er säger jag bara.Tvi er äckliga människor som känner,tänker,tycker och säger på det sättet.Och nej,jag tänker inte ursäkta mig som uttrycker mig på det här sättet.Jag vill vara kärleksfull,det vill jag.Men jag måste även stå upp för mig själv.För så mycket skit som jag har fått ta sedan min son föddes,är oacceptabelt.Did you hear me?
Minns under snittet med Uma.Hon hade fötts och alla var glada,jag blev ihopsydd.Låg utan känsel i en öppnad kropp som hade kämpat så många timmar.Tom höll henne medan han pratade med en av barnmorskorna.Det var svårt för mig,där jag låg,att se henne ordentligt.Toms hand skymde hennes ansikte och jag sa gång på gång "får jag se henne,jag vill se henne,kan du flytta din hand".Han hörde inte vad jag sa på ett bra tag.Maskiner som surrade och kirurger som pratade.Ville se mitt barn,hålla mitt barn,ha henne naken på mitt nakna bröst medan livet mellan oss via navelsträngen fortfarande pulserade.Pusta ut,hon och jag.Bara vi.Vi som har kämpat,samarbetat tillsammans.Den sorgen är svår att förklara.
Men också vackert,förstås.Det är också så otroligt jävla vackert att ligga utan känsel i kroppen men helt varm inuti,inte kunna röra sina armar men röra hennes ansikte med mina läppar.Känslan av mina läppar mot hennes varma,nyfödda kinder och hennes andedräkt mot min hud.Under operationsrummets skarpa ljus.När man riktigt känner hur blek man är,men hur frisk hon är.Vi klarade det!De första andetagen....
Skönt.Måste bara gråta ibland lite bara.Men bara ibland.Sen blir jag stark och kan hjälpa andra.
Efter snitt kan man ju inte ta hand om sig själv.Bara att bresa med benen mellan alla slangar och låta andra vuxna torka.De är vana,orkar inte bry sig,men man själv skjunker.Första toalett besöket vill de ha ett urinprov av dig.Man måste kissa i en obekväm grej.Kissa efter kateter och operation när de har vrit där och pillat med urinblåsan.Flyttat runt lite under operationen.Det gör så ont så att man tror att man svimmar och det liksom bara faller ur en.Lite kiss men mest blod.Darrar på mig med små engångstrosor som skär in i svullen mage och darrar ut.Ut för att ge urinprovet till personalen.Ingen där,tvekar och tänker,ska jag verkligen gå ut i korridoren och försöka hitta någon.Hon kommer,tittar på mig,på min skamsna uppsyn och ner på blodet och kisset och hon ba:"Thank god I haven't had my dinner yet".Och Uma skriker i sin plastbox och jag måste tillbaka,så fort jag kan halta.jag kan inte andas.
Vist är det tabu att jag pratar om detta?Tycker det är befriande att skriva om saker vi människor ofta skäms för.Varför skäms vi?
Och ja,jag vet att många kvinnor älskar snitt.Föredrar snitt t.o.m.Epidural yes please och så vidare.Men just jag är inte sådan.Jag tror nästan religiöst på kvinnans förmåga att föda barn,tror på vårat psyke.För det mesta är mentalt.Tror på styrkan.Tror på stöd från omgivning.Smärtan under en förlossning blir nämligen svårast att hantera när man är rädd eller spänner sig.Eller när någon bestämmer över din kropp."Ligg på det sättet eller det sättet.Krysta si och så."
Vi är fria human beings!Vi är fria.Lyssna till livet.Tillit.
Föd barn på det sätt just DU vill föda på.(Om du inte är som jag då,utterly useless hehe)
Vill du ha epidural?fine,vill du ha snitt?fine,vill du ha utan smärtlindring?fine.
Du är en super mama no matter what!
Just Du,Du,Du är allra bäst.Du har kämpat för ditt barn.
Ingen annan har rätten att säga vad som är rätt och fel.
Så talade den heliga Nora.Over and Out.
Och ja,jag vet att många kvinnor älskar snitt.Föredrar snitt t.o.m.Epidural yes please och så vidare.Men just jag är inte sådan.Jag tror nästan religiöst på kvinnans förmåga att föda barn,tror på vårat psyke.För det mesta är mentalt.Tror på styrkan.Tror på stöd från omgivning.Smärtan under en förlossning blir nämligen svårast att hantera när man är rädd eller spänner sig.Eller när någon bestämmer över din kropp."Ligg på det sättet eller det sättet.Krysta si och så."
Vi är fria human beings!Vi är fria.Lyssna till livet.Tillit.
Föd barn på det sätt just DU vill föda på.(Om du inte är som jag då,utterly useless hehe)
Vill du ha epidural?fine,vill du ha snitt?fine,vill du ha utan smärtlindring?fine.
Du är en super mama no matter what!
Just Du,Du,Du är allra bäst.Du har kämpat för ditt barn.
Ingen annan har rätten att säga vad som är rätt och fel.
Så talade den heliga Nora.Over and Out.
Seg lördag!
Ack man.Tråkdag.Grå dag.Huvudvärksväder deluxe.Lughan röjjer och jag känner mig lite usel som inte leker mera,med honom.Men jag sitter dånad med världens huvudvärk och snsusande bebis på mig.Som en liten koalabjörn fastklistrad på bröstet.Frustrerande att fortfarande må dåligt i kroppen.Är oftast jag som lagar all mat och fixar med grejjorna här hemma,så tycker inte om att förlora "kontrollen".Allt blir lite halvklart här och var.Tom är påväg ut med honom,önskar verkligen att jag kunde följa med.Bara lite frisk luft.
Står emot frestelsen att äta upp alla kakor vi har i skafferiet.Mmm,kaka.Fast jag är så ruskigt trött på socker.Blä.Blö.Vill äta,vill inte äta,vill äta,vill inte äta.Vill baka.Älskar att baka.Men mitt immunförvar är så himla dålit sedan operationen och antibiotikan så jag borde verkligen hålla mig ifrån the white drug.
Längtar efter musik och film och energi.Kaffe snart.Sedan planera,planera,planera.Skriva matlistor och listor på saker vi behöver,planer inför nästa vecka o.s.v.Det enda en handicapped woman kan göra.Detta eviga listskrivande.
Nu har dem gått ut.Lughan rusade fram till mig och kysste mig över hela ansiktet.Underbara lilla liv.
Lughan sparkade mig förövrigt på ärret,torsdagmorgon.Det är svårt det där.Fysisk smärta inför barn.Han förstår inte.Blev bara arg på mig när jag tog ner honom från Umas vagn som han klättrade på när hon sov,sprattlade till med hela kroppen och fick in en fullträff med hälarna.Och jag föll.Föll och föll och föll och föll.På knä och kved och tårarna vällde fram och han blev rädd.Fick hålla om honom och hålla mig,och Uma vaknade,och pillrena åkte fram.Och jag kunde inte vara en rolig mamma resten av dagen,bara sitta och läsa.Och då blev han arg på mig.
Komplicerat.
Står emot frestelsen att äta upp alla kakor vi har i skafferiet.Mmm,kaka.Fast jag är så ruskigt trött på socker.Blä.Blö.Vill äta,vill inte äta,vill äta,vill inte äta.Vill baka.Älskar att baka.Men mitt immunförvar är så himla dålit sedan operationen och antibiotikan så jag borde verkligen hålla mig ifrån the white drug.
Längtar efter musik och film och energi.Kaffe snart.Sedan planera,planera,planera.Skriva matlistor och listor på saker vi behöver,planer inför nästa vecka o.s.v.Det enda en handicapped woman kan göra.Detta eviga listskrivande.
Nu har dem gått ut.Lughan rusade fram till mig och kysste mig över hela ansiktet.Underbara lilla liv.
Lughan sparkade mig förövrigt på ärret,torsdagmorgon.Det är svårt det där.Fysisk smärta inför barn.Han förstår inte.Blev bara arg på mig när jag tog ner honom från Umas vagn som han klättrade på när hon sov,sprattlade till med hela kroppen och fick in en fullträff med hälarna.Och jag föll.Föll och föll och föll och föll.På knä och kved och tårarna vällde fram och han blev rädd.Fick hålla om honom och hålla mig,och Uma vaknade,och pillrena åkte fram.Och jag kunde inte vara en rolig mamma resten av dagen,bara sitta och läsa.Och då blev han arg på mig.
Komplicerat.
Wednesday, February 2, 2011
jäppjäpp
Published with Blogger-droid v1.6.5
soon snark knark?
Jag undrar om puman vill sova snart....tekniken tutte in da mouth verkar fungera,trots piggelin till bebis. It's a drug you know.milky milk.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Tuesday, February 1, 2011
20 dagar fyllda,idag!Nu.Nu.Nu.Kärlek.
Älskade Uma.Ammar,gnyr,frustar,gnäller.Ler.Hon kan inte somna om,jag lyfter upp henne tätt intill mitt ansikte.Håller henne under armarna.Litet,rött,rynkigt ansikte.Somnar.Konstig ställning att somna i kan man tycka,svävandes i luften.Upplyft.Men hon bara njuter.Och jag njuter tillbaka.Njuter av hennes mjuka mjölkkinder och liten knappnäsa.Drar in doft,kärleksdoft.Doften av Uma,doften av bebis,doften av dotter.Kärleken rusar i näsan som wasabi.Får ögonen att tåras.
Tack för att Du är min!Tack för att Du kom,till mig,till oss.Till storebror och mother,father.
Vi älskar Dig,vår Uma.20 dagar gammal och tiden som står stilla i det heliga rummet inom mig,rusar snabbt ändå.Jag ska bära dig.Jag bär dig.
Lughan har varit tilltufsad taliban idag.Tjuter gällt och arg och stormar.Imorgon släpps han lös bland de andra barnen i lekgruppen för första gången på ett par månader.
Och mamma,mina barns mormor åker hem.Nu får det vara slut på lidande sjukstuga!
Tack för att Du är min!Tack för att Du kom,till mig,till oss.Till storebror och mother,father.
Vi älskar Dig,vår Uma.20 dagar gammal och tiden som står stilla i det heliga rummet inom mig,rusar snabbt ändå.Jag ska bära dig.Jag bär dig.
Lughan har varit tilltufsad taliban idag.Tjuter gällt och arg och stormar.Imorgon släpps han lös bland de andra barnen i lekgruppen för första gången på ett par månader.
Och mamma,mina barns mormor åker hem.Nu får det vara slut på lidande sjukstuga!
Kom liv!
Subscribe to:
Posts (Atom)