Hello dears.Today has been a good day.Tom's been back at work,I feel ready for the upcoming looong week.My lovely man is going to work six days non stop,so I hope he and his back will be okay.Feel love,sun and energy charged from the weekend that has been.Lovely grandad Joe came today,and Lughie is,as always,so happy to see his beloved "farfart".I feel so blessed having people around that genuinely care for my children.Think there's few other things in life that brings you so much satisfaction as watching your child play and interact with another people close to their heart.My childrens happiness is also mine,so if you want my love,befriend my children ;-)
We went to a park nearby,as the daughter to a close friend of Joe's celebrated her 11th birthday.It was just lovely in the sun when the sky finally cleared.It was actually raining this morning for the first time in days.The plants in the garden are happy now!(not the clothes I've put up to dry though.Just soaked haha..think I need to work a bit harder on the housewife image ;-)
Lughan straight away found some "older" girls to play with....It was so cute to see them play together,he thoroughly enjoyed being treated like a prince by the gorgeous girlies.All happy and smiles as they were swinging him up in the air....Strong girls,I have to say.L was almost their size ;-)
We ate some chocolates and I chatted to some other yummy mummies and just chilled.Uma was not so chilled though,she's still having a really upset tummy,lots of colic.They normally say that it should linger off around the three months mark,but so far there's no signs of improvement.Two days to go my love,then the time is up hehe.I SAID THREE MONTHS!!!It better stop now ;-)
It's difficult to see her struggle,you just do what you can do with adjusting your diet,baby massage etc,but if things doesn't work,it doesn't work.Just have to pray she's feeling better soon.In between the colic sessions she is such a lovely,smiling little creature.She's almost shy when you smile towards her,as if she thinks,"don't smile at me all the time mummy,I get pink cheeks...Muuuummmy,stop it mummmy".Her smile is just heaven,it really is.Makes me teary thinking about it...
A friend of mine commented on one of my photos of me and Uma,and she said:"That must be the meaning of life".And yes.It really is for me.My children has saved me in all possible ways.I've gone through so much for having them.I'm still Nora,I'm still doing what I want to do in life,but nothing is as important or touches my heart the same way as my children do.For better for worse ;-)..It's such a challenge everyday to walk with your heart outside your body.The feeling of love is open and raw..Strong but vulnerable..Naked in a way..They are my blood.They are my bones.Every piece of their body,their skin.It's life for me!They are my oxygen.I will always live to see them live.It is by far,my biggest achievement and not a gift I take lightly.I'm just SO grateful that I'm allowed being a mum,because you can't take anything in life for granted.A lot of people will never stop longing after children,even though they never get the opportunity to have any of their own.Sometimes I think I should stop complaining about Emergency Cesereans when I in fact do have,to absolutely beautiful human beings as my children.And they are healthy!And I feel truly blessed.Through suffering comes joy,and I think God gave me a kiss of luck on my forehead the moment I became a mum.I am too a blessed child,having my children.It's a very humbling experience and I'm feeling very alive.
It is so holy.The moments,days and times we share together.I'm scared of time to go to quickly.I spend every awake moment with my kids,and yet I miss them when I go to sleep.Luckily I've got Uma in my arms while I'm writing this,and I also still co-sleeping with her in mine and Tom's bed..
I would like to figure out the perfect way of saying thanks to my children.I'm not one of those "perfect" mums who make baby books and write down exact moments that the child started to walk and so on.I'm not a classic mum at all.Not clean and tidy,not doing the ironing.
How can I tell you little tiny people how much I love you!?
L took my face in his hands and kissed me today.Snuggled my neck and stroked my arm with his warm,comforting hand.I think I will miss him a lot sometimes when he is growing older.Who wants to cuddle mummy when they are teenagers? ;-)
Solutions to that anyone?Think I need to have more children hahaha.My doctor is not going to be happy about that I think ;-)..With the infections and all.Nothing's gonna stop me ;-)
Lots of love.N.
Monday, April 11, 2011
Sunday, April 10, 2011
God morgon peeps!
Lite boob flash så här på morgonkvisten :).Uma bajsade inte under hela gårdagen,vilket ledde till ett evigt sprattlande,ylande och inte mindre än två(!)bajskanoner imorse.Alltså herre vad mycket bajs det kan rymmas i en sån här liten underbar groda.Söndag idag.Laddar lite inför kommande vecka,då Tom jobbar sex dagar.Saknar ju honom när han jobbar så mycket.Skulle vilja rensa ut garderoben och färga håret,lite vanligt Girl-Do..Men,jag har ju aldrig tid nuförtiden.Måste passa på när my man är hemma.Hoppas,hoppas.För övrigt en solig dag,igen.Bortskämd är jag!
Published with Blogger-droid v1.6.8
Saturday, April 9, 2011
Hot väder,hot emotions.
Varma dagar.Mycket varma.Och i lekparken lyser röda ansikten.barn utan solhatt,solkräm o.s.v.Gjorde misstaget att "outa"mina åsikter angående ämnet på Facebook.Folk reagerade som om jag anklagat personligen.Fick ta bort statusen.Man vill ju inte uppröra folk.Fast om jag ska vara ärlig,ångrar jag nog att jag raderade nu.Jag tycker ju att man ska ha solhatt på barn i den här värmen.Tämligen oskyldig åsikt.Det vore en sak om vissa barn hade solhatt på sig och andra inte,men vi snackar minst trettio barn utan hatt.Maj gad liksom.Hur svårt kan det vara.I allmänhet tycker jag att engelsmännen är urusla på att klä sina barn.L blir utittad så fort han har galon eller gummistövlar på sig.Overall finns inte på kartan att barnen har,oavsett minusgrader.Det ska vara strumpbyxor och klänning och prinsessiga små glitterpjucks oavsett väder,oavsett vind.Trist.
I alla fall!Blev spontanmiddag på Pizza Hut i onsdags.Haha.Ekologiska familjen på äventyr,och det var dögott.Känner att min sockerdiet har gått åt pipan.Pallar liksom inte bry mig.Men tröttheten är påtaglig.Blir trött av det vita.Det gick jättebra att käka mat med barnen,Uma skötte sig väl,bara lite bajsattacker och amningshysteri,men annars briljant.Min lilla älskade loppa som fyller tre månader den tolfte.Tiden klapprar på.Ligger och sover med svettigt huvud på mitt bröst,just i denna stund.
Annars har jag bara varit busy med barnen.Spenderat mycket tid utomhus.L har blivit vårgalen,hela han blir full av extas och livsglädje där han dansar fram i parken.Det är så härligt med barn,de älskar livet så himla mycket.Man blir liksom smittad.
Konstigt nog har jag kännt mig rätt så grå de senaste dagarna.kan det vara sockret?Hormoner?
Är bara så trött på folks åsikter.Känns som vissa i min omgivning liksom vill sätta dit mig.Paranoia deluxe.Känner att jag skulle behöva lite sällskap,en liten friend att snick snacka med.Annars kanske jag håller på att bli insane.Hjärnspöken.Inte bra.
Dagens fråga.Hur gör man egentligen när det är så himla uppenbart att någon inte tycker om en?Du vet så fort man säger någonting så är personen i fråga där och misstolkar.Heeeela tiden.Det är ju ofta i livet det kan vara så.Jag blir liksom så påverkad av det.Negativiteten liksom bara sipprar in i mig.Smittar.Vill bara säga Fuck You!Men vågar inte.Darrar.Känner mig som en mycket liten person som pekar med sitt lilla korviga pekfinger mot personen.Fuck you.Mycket tyst.Önskar ibland att jag led av bad anger management och bara kunde vråååla som en hel gorilla.Ösa ur mig all skit.Skönt.Starkt.Svart bälte i argumentation.
Men.
Jag är bara en liten mesig lort.Åsikter,javisst.Men tycker inte om konfrontationer.Vill egentligen bara säga peace and love och kramas.
Kanske ska börja på kickboxning.Kom an' ba.
I alla fall!Blev spontanmiddag på Pizza Hut i onsdags.Haha.Ekologiska familjen på äventyr,och det var dögott.Känner att min sockerdiet har gått åt pipan.Pallar liksom inte bry mig.Men tröttheten är påtaglig.Blir trött av det vita.Det gick jättebra att käka mat med barnen,Uma skötte sig väl,bara lite bajsattacker och amningshysteri,men annars briljant.Min lilla älskade loppa som fyller tre månader den tolfte.Tiden klapprar på.Ligger och sover med svettigt huvud på mitt bröst,just i denna stund.
Annars har jag bara varit busy med barnen.Spenderat mycket tid utomhus.L har blivit vårgalen,hela han blir full av extas och livsglädje där han dansar fram i parken.Det är så härligt med barn,de älskar livet så himla mycket.Man blir liksom smittad.
Konstigt nog har jag kännt mig rätt så grå de senaste dagarna.kan det vara sockret?Hormoner?
Är bara så trött på folks åsikter.Känns som vissa i min omgivning liksom vill sätta dit mig.Paranoia deluxe.Känner att jag skulle behöva lite sällskap,en liten friend att snick snacka med.Annars kanske jag håller på att bli insane.Hjärnspöken.Inte bra.
Dagens fråga.Hur gör man egentligen när det är så himla uppenbart att någon inte tycker om en?Du vet så fort man säger någonting så är personen i fråga där och misstolkar.Heeeela tiden.Det är ju ofta i livet det kan vara så.Jag blir liksom så påverkad av det.Negativiteten liksom bara sipprar in i mig.Smittar.Vill bara säga Fuck You!Men vågar inte.Darrar.Känner mig som en mycket liten person som pekar med sitt lilla korviga pekfinger mot personen.Fuck you.Mycket tyst.Önskar ibland att jag led av bad anger management och bara kunde vråååla som en hel gorilla.Ösa ur mig all skit.Skönt.Starkt.Svart bälte i argumentation.
Men.
Jag är bara en liten mesig lort.Åsikter,javisst.Men tycker inte om konfrontationer.Vill egentligen bara säga peace and love och kramas.
Kanske ska börja på kickboxning.Kom an' ba.
Tuesday, April 5, 2011
Hon sover!
Lilla Uma som sover så dåligt för tillfället,snarkar fortfarande i bärsjalen.Gräver ner sitt lilla huvud.Fick lyfta på tyget så att hon får lite luft hehe.Lilla mysiga korven . :)
Published with Blogger-droid v1.6.8
Lär känna mig!
Hemma igen från promenaden :).Detta är jag,utan smink.Jag brukar aldrig visa mig utan smink.Men tänkte att vi skulle lära känna varandra,släpper redan in er under huden i mina texter.Så.Här är jag.The naked truth.Från imorse.Jag har alltså två ansikten.Ett om natten,ett om dagen.Känner att jag inte vaknar utan smink.Förut kunde jag inte öppna dörren utan smink.Inte ens om det var brevbärare utan tänder som knackade på.Det är bättre nu,efter jag fick barn.Men jag rycker ändå till när jag råkar se mig själv i spegeln,utan min mask.Jag älskar smink.My guilty pleasure.Har försökt sluta flera gånger,men kommer alltid fram till samma sak.Jag älskar det!Jag älskar tekniken,jag älskar färgerna,jag älskar hur det luktar.Jag älskar hur jag känner mig.Jag älskar makten.Tabu,jag vet.Jag älskar osminkade människor.Så himla sexigt och vackert med självförtroendet i naken hud.Tycker bara inte att jag är så skön utan.Den enda tiden i livet jag är totalt utan make up är när jag har fött barn.Då går jag utan i ca 1-2månader.Duschar knappt,ingen parfym.Bara jag och bebis.Men nu har smink börjat smyga sig på igen.Skäms kanske lite över att säga det,but I love it.Jag är inte perfekt,men det står jag för.
Published with Blogger-droid v1.6.8
Stackars Tom!
Tom vaknade med ryggont,stackaren! :( Han kan inte böja sig alls eller ta sig upp från sittande ställning.Jobbet inställt idag.Har beordrat honom ner i ett varmt badkar med arnika olja.Uma har precis somnat vid bröstet efter dagens första skrik session.Hon sover alldeles för lite och skriker när hon blir övertrött och inte kommer till ro.Jag ska nog sminka mig och läsa lite för L,dricka upp kaffet.Sedan blir det mera parkhäng tror jag,om det slutar att regna.Let the wild one free,så att säga.
Published with Blogger-droid v1.6.8
Monday, April 4, 2011
Vad är en "duktig" mamma?
Ugh.Okej,här kommer fler arga ord.Be prepaaaaared.
Tittade på "En Unge I Minuten" på tv4 catch up för ungefär en vecka sedan.Det var ett jättegulligt par där som födde barn,hon använde sig inte av någon smärtlindring och körde på enbart andning.För så är det ju,vi är alla olika.Vi gör på olika sätt,gillar olika.Reagerade på att barnmorskan sa att "ja,det var ju en duktig mamma det där.Hon var en duktig mamma hon,som inte använde sig av någon smärtlindring."
Alltså.Jag blir så trött.Fett tjockt,kletigt,pretantiöst.Trångsynt.
Vet ni vilken mamma jag tycker är duktigast?
Och den vetskapen har jag fått lära mig.Jag personligen tycker inte om smärtlindring.De la en ryggbedövning(som inte fungerade)efter 28 timmar med Lughan som förberedelse inför det kommande kejsarsnittet.Det var livsnödvändigt då.Varken min kropp,eller L orkade mer.Han låg rygg mot rygg,och det är en ursinnig krossande smärta som inte ger med sig mellan värkarna.Då var det life saving,ett beslut som inte låg i mina händer.
(Som de akuta kejsarsnitten.Möts ofta av de som säger "men varför totalvägrade du inte kejsarsnitten om du nu så gärna ville föda naturligt?".HAHAHAHA.Och det frågar ni mig.Jo,precis.Akutsnitt alltså.Då har man inte tid att tänka eller ha några åsikter.Det ser man på ordet va?AKUTsnitt..Då dyker 10 personer upp i rummet på nolltid och det handlar om minuter.Jag och mitt barn är på väg att dö och folk undrar varför jag inte valde att inte ha ett akutsnitt.Vid en bilolycka är det ju knappast så att läkarna frågar patienten innan de börjar försöka rädda livet på människan i fråga.Liksom "ursäkta mig,men är det okej att vi gör lite hjärt och lungräddning på dig")
Men i allmänhet tycker jag personligen inte om smärtlindring.Verkligen inte.Jag har inte använt mig av någon smärtlindring under mina väldigt långa förlossningar (eller okej,lite lustgas när de satte nålen.Haha.jag är skitskraj för nålar.)Jag HATAR smärtlindring.Men det är bara jag som tycker det.Angående mitt liv,min kropp.Jag har ingen rätt att tala om för andra människor vad de ska välja eller känna,deras graviditeter och förlossningar är ju inte mina.
Läste en blogg med någon tjej som sa att:
"andra sonen föddes på fyra timmar.Jag och min man andades igenom det hela,utan smärtlindring.Det var mycket viktigt för oss,att vi gjorde det utan smärtlindring".
Alltså,jag får typ andnöd av sådana uttalanden."Det var väldigt viktigt för oss".Jahaja.För min del var det viktigaste under mina förlossningar att jag och mina två barn skulle komma levande ur det.Japp.Omprioriteringar,indeed.
Spyr på uttalanden som t.ex Gisele Bundchen angående hur smärtfritt det är att föda barn,eller hur det borde vara lag på att alla skulle amma.
Vi är alla OLIKA.Helt olika kroppar såsom din näsa kanske är krokigare än den som står bredvid.Man känner olika smärta under en förlossning,det bara är så.Så ingen mamma är duktigare än en annan.Jag vet folk som har haft superpositiv upplevelse av epidural och jag vet folk som hatat det.
Jag har spenderat väldigt många timmar i väntrum på sjukhus nu efter Uma.Min älskade barnmorska Kim har varit min partner in crime.Älskade,älskade Kim.Hon har gett mig livet tillbaka,min älskade barnmorska.Hon jobbar som independent midwife och har hand om hemmaförlossningar.
Hon hade en klient som var väldigt inne på free birthing,vilket innebär att man inte vill bli rörd vid alls under förlossningen,ingen inlyssning av barnets hjärtljud,mätande av cervix eller något annat sådant.Man föder även utan ljud.Man ska inte känna någon smärta.
Hon skrek sig igenom hela sin förlossning.Fullkomligt skrek.Hon var helt oförberedd på hur en förlossning kunde te sig,hon trodde att hon hade superkrafter hon inte hade.Hon skrek på ett sådant sätt som Kim aldrig har hört någon kvinna skrika någon gång.Rev väggarna och tjöt.Det var så just hon uttryckte sig under sin förlossning.Hon var så jävla besviken på sig själv efteråt.Ingen hade berättat för henne hur ont det faktiskt kan göra.Hon tyckte inte alls att hon hade haft en lyckad förlossning,trots att hon hade lyckats med att få sin hemmaförlossning.Hon var verkligen SÅ besviken.
Jag tycker att det kan vara ohälsosamt att innan man fött barn intala sig själv hur det kommer att bli eller vad man kommer lyckas med.Sätta upp mål,javisst.Men ta det som det kommer.
Jag låter t.ex inte alls under mina förlossningar.Flåsar förstås haha,det gör man ju!Men skriker absolut inte.Om jag skulle skrika skulle jag liksom förlora mig själv lite tror jag.Behåller kontrollen genom andning.Det är så jag gör under en förlossning,men det kan man ju inte förutspå innan.Man gör som man gör,så att säga.
Jag älskar naturliga förlossningar.Jag om någon vill minimera antalet kejsarsnitt som sker.Jag om någon brinner för kvinnans trygghet under en förlossning.
MEN det är verkligen något ohälsosamt med den där tjocka pretto stämningen som existerar i de kretsar där endast naturlig födelse finns på agendan,annars är man en big fat failure.De tycker inte att man är en riktig kvinna om man använder sig av smärtlindring eller får akutsnitt.Min erfarenhet är dessutom att det är oftast de "naturliga" kvinnor som losar störst och tappar kontrollen mest när det verkligen gäller.hehe.
Jag tycker som sagt att en duktig mamma är den mamma som tar egna beslut angående vad de vill,och inte vill under en förlossning.Din upplevelse är bara din egen,vilket betyder att ingen någonsin kommer att veta hur det var precis för dig att föda barn,din upplevelse är bara din egen.Men det betyder också att DU inte har någon rätt att döma andra människor och dra snabba slutsatser angående hur de gör eller hur det kommer sig att de hade akutsnitt,planerat snitt eller epidural.
Tycker att det är så himla befriande när en 35 årig kvinna kliver in i ett förlossningrum,begär epidural.Spelar mobilspel under hela förlossningen och sedan föder tämligen smärtfritt.Toppen,toppen för henne att hon fick den upplevelse som hon ville ha.Hon ville ju ha epidural!Hon var ju jättenöjd!Sen så kommer det alltid några jävla bitterfittor och gnäller om det naturliga,när det ju handlar om hennes graviditet,hennes förlossning!
Nej high five säger jag till de kvinnor som vågar välja för sig själva och stå för det.
Tittade på "En Unge I Minuten" på tv4 catch up för ungefär en vecka sedan.Det var ett jättegulligt par där som födde barn,hon använde sig inte av någon smärtlindring och körde på enbart andning.För så är det ju,vi är alla olika.Vi gör på olika sätt,gillar olika.Reagerade på att barnmorskan sa att "ja,det var ju en duktig mamma det där.Hon var en duktig mamma hon,som inte använde sig av någon smärtlindring."
Alltså.Jag blir så trött.Fett tjockt,kletigt,pretantiöst.Trångsynt.
Vet ni vilken mamma jag tycker är duktigast?
Den mamma som tar egna beslut angående hur de vill ha det under förlossningen.
Och den vetskapen har jag fått lära mig.Jag personligen tycker inte om smärtlindring.De la en ryggbedövning(som inte fungerade)efter 28 timmar med Lughan som förberedelse inför det kommande kejsarsnittet.Det var livsnödvändigt då.Varken min kropp,eller L orkade mer.Han låg rygg mot rygg,och det är en ursinnig krossande smärta som inte ger med sig mellan värkarna.Då var det life saving,ett beslut som inte låg i mina händer.
(Som de akuta kejsarsnitten.Möts ofta av de som säger "men varför totalvägrade du inte kejsarsnitten om du nu så gärna ville föda naturligt?".HAHAHAHA.Och det frågar ni mig.Jo,precis.Akutsnitt alltså.Då har man inte tid att tänka eller ha några åsikter.Det ser man på ordet va?AKUTsnitt..Då dyker 10 personer upp i rummet på nolltid och det handlar om minuter.Jag och mitt barn är på väg att dö och folk undrar varför jag inte valde att inte ha ett akutsnitt.Vid en bilolycka är det ju knappast så att läkarna frågar patienten innan de börjar försöka rädda livet på människan i fråga.Liksom "ursäkta mig,men är det okej att vi gör lite hjärt och lungräddning på dig")
Men i allmänhet tycker jag personligen inte om smärtlindring.Verkligen inte.Jag har inte använt mig av någon smärtlindring under mina väldigt långa förlossningar (eller okej,lite lustgas när de satte nålen.Haha.jag är skitskraj för nålar.)Jag HATAR smärtlindring.Men det är bara jag som tycker det.Angående mitt liv,min kropp.Jag har ingen rätt att tala om för andra människor vad de ska välja eller känna,deras graviditeter och förlossningar är ju inte mina.
Läste en blogg med någon tjej som sa att:
"andra sonen föddes på fyra timmar.Jag och min man andades igenom det hela,utan smärtlindring.Det var mycket viktigt för oss,att vi gjorde det utan smärtlindring".
Alltså,jag får typ andnöd av sådana uttalanden."Det var väldigt viktigt för oss".Jahaja.För min del var det viktigaste under mina förlossningar att jag och mina två barn skulle komma levande ur det.Japp.Omprioriteringar,indeed.
Spyr på uttalanden som t.ex Gisele Bundchen angående hur smärtfritt det är att föda barn,eller hur det borde vara lag på att alla skulle amma.
Vi är alla OLIKA.Helt olika kroppar såsom din näsa kanske är krokigare än den som står bredvid.Man känner olika smärta under en förlossning,det bara är så.Så ingen mamma är duktigare än en annan.Jag vet folk som har haft superpositiv upplevelse av epidural och jag vet folk som hatat det.
Jag har spenderat väldigt många timmar i väntrum på sjukhus nu efter Uma.Min älskade barnmorska Kim har varit min partner in crime.Älskade,älskade Kim.Hon har gett mig livet tillbaka,min älskade barnmorska.Hon jobbar som independent midwife och har hand om hemmaförlossningar.
Hon hade en klient som var väldigt inne på free birthing,vilket innebär att man inte vill bli rörd vid alls under förlossningen,ingen inlyssning av barnets hjärtljud,mätande av cervix eller något annat sådant.Man föder även utan ljud.Man ska inte känna någon smärta.
Hon skrek sig igenom hela sin förlossning.Fullkomligt skrek.Hon var helt oförberedd på hur en förlossning kunde te sig,hon trodde att hon hade superkrafter hon inte hade.Hon skrek på ett sådant sätt som Kim aldrig har hört någon kvinna skrika någon gång.Rev väggarna och tjöt.Det var så just hon uttryckte sig under sin förlossning.Hon var så jävla besviken på sig själv efteråt.Ingen hade berättat för henne hur ont det faktiskt kan göra.Hon tyckte inte alls att hon hade haft en lyckad förlossning,trots att hon hade lyckats med att få sin hemmaförlossning.Hon var verkligen SÅ besviken.
Jag tycker att det kan vara ohälsosamt att innan man fött barn intala sig själv hur det kommer att bli eller vad man kommer lyckas med.Sätta upp mål,javisst.Men ta det som det kommer.
Jag låter t.ex inte alls under mina förlossningar.Flåsar förstås haha,det gör man ju!Men skriker absolut inte.Om jag skulle skrika skulle jag liksom förlora mig själv lite tror jag.Behåller kontrollen genom andning.Det är så jag gör under en förlossning,men det kan man ju inte förutspå innan.Man gör som man gör,så att säga.
Jag älskar naturliga förlossningar.Jag om någon vill minimera antalet kejsarsnitt som sker.Jag om någon brinner för kvinnans trygghet under en förlossning.
MEN det är verkligen något ohälsosamt med den där tjocka pretto stämningen som existerar i de kretsar där endast naturlig födelse finns på agendan,annars är man en big fat failure.De tycker inte att man är en riktig kvinna om man använder sig av smärtlindring eller får akutsnitt.Min erfarenhet är dessutom att det är oftast de "naturliga" kvinnor som losar störst och tappar kontrollen mest när det verkligen gäller.hehe.
Jag tycker som sagt att en duktig mamma är den mamma som tar egna beslut angående vad de vill,och inte vill under en förlossning.Din upplevelse är bara din egen,vilket betyder att ingen någonsin kommer att veta hur det var precis för dig att föda barn,din upplevelse är bara din egen.Men det betyder också att DU inte har någon rätt att döma andra människor och dra snabba slutsatser angående hur de gör eller hur det kommer sig att de hade akutsnitt,planerat snitt eller epidural.
Tycker att det är så himla befriande när en 35 årig kvinna kliver in i ett förlossningrum,begär epidural.Spelar mobilspel under hela förlossningen och sedan föder tämligen smärtfritt.Toppen,toppen för henne att hon fick den upplevelse som hon ville ha.Hon ville ju ha epidural!Hon var ju jättenöjd!Sen så kommer det alltid några jävla bitterfittor och gnäller om det naturliga,när det ju handlar om hennes graviditet,hennes förlossning!
Nej high five säger jag till de kvinnor som vågar välja för sig själva och stå för det.
The Invitation
"It doesn't interest me what you do for a living. I want to know what you ache for, and if you dare to dream of meeting your heart's longing.
It doesn't interest me how old you are. I want to know if you will risk looking like a fool for love, for your dreams, for the adventure of being alive.
It doesn't interest me what planets are squaring your moon. I want to know if you have touched the center of your own sorrow, if you have been opened by life's betrayals or have become shrivelled and closed from fear of further pain! I want to know if you can sit with pain, mine or your own, without moving to hide it or fade it, or fix it.
I want to know if you can be with joy, mine or your own, if you can dance with wildness and let the ecstasy fill you to the tips of your fingers and toes without cautioning us to be careful, to be realistic, to remember the limitations of being human.
It doesn't interest me if the story you are telling me is true. I want to know if you can disappoint another to be true to yourself; if you can bear the accusation of betrayal and not betray your own soul; If you can be faithless and therefore trustworthy.
I want to know if you can see beauty even when it's not pretty, every day, and if you can source your own life from its presence.
I want to know if you can live with failure, yours and mine, and still stand on the edge of the lake and shout to the silver of the full moon, "Yes!"
It doesn't interest me to know where you live or how much money you have. I want to know if you can get up, after a night of grief and despair, weary and bruised to the bone, and do what needs to be done to feed the children.
It doesn't interest me who you know or how you came to be here. I want to know if you will stand in the center of the fire with me and not shrink back.
It doesn't interest me where or what or with whom you have studied. I want to know what sustains you, from the inside, when all else falls away.
I want to know if you can be alone with yourself and if you truly like the company you keep in the empty moments."
Närvaro i nuet,att vara mamma,viktigare än alla naturliga förlossningar i världen.
De flesta kvinnor jag träffat som haft lätta förlossningar har för det mesta bara ett,eller högst två stycken barn.Som idag i parken träffade jag en kvinna som var där och tog hand om sin brors niomånaders barn.Det var första dagen hon gjorde det,de andra fyra vardagarna i veckan går pojken på nursery.Hon hade en son själv,en 16 årig kille.Hon sa att bebistiden var så jobbig,hon kände direkt att hon inte ville göra om detta.Hon frågade hur jag klarade det med två små barn,i ett annat land utan stöd.Ingen mormor till barnen som spontant sticker in huvudet för en kopp te eller så.Uma är nämligen en s.k.a high need baby.Kolik och skriker största delen av dagen,sover ingenting.Skriker i vagn,skriker i bärsjal.Ängslig,mammig.Vill bara vara nära huden.Sedan har jag L,20 månader.Med skrikfester och envishet.Tycker jag att det är jobbigt?Nej,inte nämnvärt.Jag tror att om man haft så svåra förlossningar som jag har haft och älskar att ha barn så mycket,då är man bara så himla tacksam över att HA barn.Att HA U och L.Att få stå på benen,att bli bättre.Jag njuter varje stund av att vara mamma.Jag har sett så mycket av det svåra och det mörka att det enda som är kvar är tacksamhet,ödmjukhet och oändlig kärlek inför mina barn och möjligheten att få vara mamma.Liknande den tacksamhet man känner när man upplevt missfall eller äntligen fått barn via IVF.
Tycker att det är roligt med de mammorna som har erfarenhet av ett barn,ett enkelt barn.En enkel förlossning.De som tror att man måste göra något fel som förälder,bara för att barnet verkar skrikas å mycket.Men barn ör olika.Du vet aldrig hur saker och ting kommer att bli.De utmaningar jag möter med Uma är helt annorlunda mot de jag mötte med Lughan.Såklart.Som det ska vara.Olika personligheter,olika hjärtan som slår.Helt underbart.Är bara så himla tacksam över att just dem två små människorna är mina.Att jag får följs dem på vägen.Deras själsresa.
Det är ofta jag möter de kvinnor som bara har ett barn och står och briljerar hur jävla enkel förlossningen var,hur snabbt det gick,hur kul det var att föda,hur synd de tycker om mig som missade så mycket.De är dock mycket tydliga med att de valde att bara skaffa ett barn,eftersom att just ha barn inte är så kul,i verkligheten.Slitgöra liksom.Är man van att segla igenom livet vill man fortsätta att segla.Och det går inte med barn.Men raljeringen fortsätter,om hur jävla fantastiska de är som lyckades föda barn."Naturligt".
Jag undrar,who's the winner!?Där har vi jag,jag med långa,svåra förlossningar.Och dem,med de enkla.Jag går hem till mitt,med tårar i ögonen av tacksamhet över att få vara mamma.Jag är the supermama,det är jag verkligen.Jag behöver ingenting annat.Im born to do this,and I'm fucking good at it.De kan gå hem till sitt.Sitt enda barn.Sitt enda barn som de tycker är så himla jobbigt att vara mamma åt.
Viktigt att komma ihåg att en förlossning bara är en mycket liten del av dig och ditt barns liv.Sedan åker du hem från BB och du har ett barn.Ditt barn.Du ska vara förälder,resten av ditt liv.Det är då det gäller!Det är då du ska vara där!
Dina barn kommer aldrig tacka dig eller minnas att du hade en lätt förlossning.Däremot kommer ditt barn att minnas hur du mådde,betedde dig och älskade som mamma.Knarkar du spelar det liksom ingen roll att du hade en vattenförlossning,god damnit.
Men visst,kära hyenor.Fortsätt raljera om den magnifika förlossningen i lekparken.Fortsätt tala om för mig hur mycket jag missade.Ni som sätter barnet i dagis tidigt och röker i dess närhet.Ni som sätter ungen framför tvn och aldrig går ut.Ni som matar processed meat och aldrig ekologiskt.
En sak är iallafall säker jag missar INGEN del av mitt barns liv.Jag är här,alltid.I nuet.Med mina älskade,älskade barn.Mama's always gonna be here,baby.
Tycker att det är roligt med de mammorna som har erfarenhet av ett barn,ett enkelt barn.En enkel förlossning.De som tror att man måste göra något fel som förälder,bara för att barnet verkar skrikas å mycket.Men barn ör olika.Du vet aldrig hur saker och ting kommer att bli.De utmaningar jag möter med Uma är helt annorlunda mot de jag mötte med Lughan.Såklart.Som det ska vara.Olika personligheter,olika hjärtan som slår.Helt underbart.Är bara så himla tacksam över att just dem två små människorna är mina.Att jag får följs dem på vägen.Deras själsresa.
Det är ofta jag möter de kvinnor som bara har ett barn och står och briljerar hur jävla enkel förlossningen var,hur snabbt det gick,hur kul det var att föda,hur synd de tycker om mig som missade så mycket.De är dock mycket tydliga med att de valde att bara skaffa ett barn,eftersom att just ha barn inte är så kul,i verkligheten.Slitgöra liksom.Är man van att segla igenom livet vill man fortsätta att segla.Och det går inte med barn.Men raljeringen fortsätter,om hur jävla fantastiska de är som lyckades föda barn."Naturligt".
Jag undrar,who's the winner!?Där har vi jag,jag med långa,svåra förlossningar.Och dem,med de enkla.Jag går hem till mitt,med tårar i ögonen av tacksamhet över att få vara mamma.Jag är the supermama,det är jag verkligen.Jag behöver ingenting annat.Im born to do this,and I'm fucking good at it.De kan gå hem till sitt.Sitt enda barn.Sitt enda barn som de tycker är så himla jobbigt att vara mamma åt.
Viktigt att komma ihåg att en förlossning bara är en mycket liten del av dig och ditt barns liv.Sedan åker du hem från BB och du har ett barn.Ditt barn.Du ska vara förälder,resten av ditt liv.Det är då det gäller!Det är då du ska vara där!
Dina barn kommer aldrig tacka dig eller minnas att du hade en lätt förlossning.Däremot kommer ditt barn att minnas hur du mådde,betedde dig och älskade som mamma.Knarkar du spelar det liksom ingen roll att du hade en vattenförlossning,god damnit.
Men visst,kära hyenor.Fortsätt raljera om den magnifika förlossningen i lekparken.Fortsätt tala om för mig hur mycket jag missade.Ni som sätter barnet i dagis tidigt och röker i dess närhet.Ni som sätter ungen framför tvn och aldrig går ut.Ni som matar processed meat och aldrig ekologiskt.
En sak är iallafall säker jag missar INGEN del av mitt barns liv.Jag är här,alltid.I nuet.Med mina älskade,älskade barn.Mama's always gonna be here,baby.
Sunday, April 3, 2011
Mors Dag.
Hej Fina!
Det har varit Mors Dag här i England!Och det firas stort...Visst är det inte en såååå stor sak i Sverige?Här är det iallafall nästan ett måste att ta med sin kära mammis ut på antingen lunch eller middag.Jag fick världens vackraste orchidee av Tom när jag vaknade,en underbar klänning och ett foto på L och U tillsammans.Blev så otroligt rörd!Min fina man!
Vi vandrade in till stan en sväng för en kaffe på Costa.Skönt att bara slappa med familjen.Blev släppt fri med bara Uma i bärsjalen en stund medan pojkarna vandrade hemåt.Kikade på kläder,smink o.s.v.Har inte några pengar över för tillfället,det mesta går till räkningar och mat,så ingenting blev inhandlat,men det gjorde inget.Det var bara så skönt att strosa omkring på egen hand ett tag.Sen vaknade dock Uma och jag fick bege mig hem med snabba kliv,ilsken donna i bärsjal är ingenting att leka med.
Har badat med L och ätit mat,men annars har ja inte fått så mycket gjort på hemmafronten.Attans också!Den enda lediga dagen ju med Tom hemma,borde ha passat på.Men det är ju så skönt att bara ta det lugnt och mysa med barnen....
Det har varit Mors Dag här i England!Och det firas stort...Visst är det inte en såååå stor sak i Sverige?Här är det iallafall nästan ett måste att ta med sin kära mammis ut på antingen lunch eller middag.Jag fick världens vackraste orchidee av Tom när jag vaknade,en underbar klänning och ett foto på L och U tillsammans.Blev så otroligt rörd!Min fina man!
Vi vandrade in till stan en sväng för en kaffe på Costa.Skönt att bara slappa med familjen.Blev släppt fri med bara Uma i bärsjalen en stund medan pojkarna vandrade hemåt.Kikade på kläder,smink o.s.v.Har inte några pengar över för tillfället,det mesta går till räkningar och mat,så ingenting blev inhandlat,men det gjorde inget.Det var bara så skönt att strosa omkring på egen hand ett tag.Sen vaknade dock Uma och jag fick bege mig hem med snabba kliv,ilsken donna i bärsjal är ingenting att leka med.
Har badat med L och ätit mat,men annars har ja inte fått så mycket gjort på hemmafronten.Attans också!Den enda lediga dagen ju med Tom hemma,borde ha passat på.Men det är ju så skönt att bara ta det lugnt och mysa med barnen....
Saturday, April 2, 2011
My love
Jag älskar förresten att man ofta säger "my love" efter avslutad mening till främlingar här i England.Man blir varm i hela magen av att både höra det och säga det.Trots att det kanske egentligen är en ytlig grej.Men det skiter jag i,för det känns varmt och mjukt ändå.
Hjälpa en gammal man med dörren,få ett tack och svara:"Thats fine,my love."
My love,my love,my love.
Dagar då man vill ge extra mycket kärlek,kan man det.Det är i allmänhet lättare att ge kärlek i England än i Sverige tycker jag nog.Blir lätt att man spontanpratar vid busshållsplatsen,i kön i affären,med kassörskan,vid övergångsstället,i hissen,i väntrummet o.s.v.Det är skönt och befriande.Blir en kul kontrast när jag flyger hem till Sverige ibland.Börjar direkt tjattra med den svenska passkontrollanten och han ser ut som ett dött frågetecken.He he.
I allmänhet så tycker jag att just den där vardagskärleken till sina medmänniskor är den som kittlar varmast hos mig.Att någon hjälper en med vagnen,håller upp en dörr,ler tillbaka mot L när han smilar stort,säger "my pleasure" när jag säger "thank you".
Det där enkla,lilla.De få orden som kan göra stor skillnad.En öppenhet.Inte vara rädd.
I see you,you see me.
Vi känner inte varandra,vi kanske har det jobbigt just nu,kanske har haft en dålig dag.Men vi gör vad vi kan för att lätta upp livet och mänskligheten just i den stunden då du orkar höja ansiktet,le och säga tack.Ödmjukheten.Tacksamheten.Det lilla i det stora.Så himla fint.
Jag tror att vi människor är ganska rädda för att ge ibland.Som om man lämnar bort en bit av sig själv i sitt leende.Man orkar liksom inte.Ingen ler mot mig,varför ska jag le åt dig.
Paulo Coelho skrev här om dagen på facebook;
You are my love.
Ni är mina kärlekar,alla ni främmande personer där ute.
Smile,baby!
Hjälpa en gammal man med dörren,få ett tack och svara:"Thats fine,my love."
My love,my love,my love.
Dagar då man vill ge extra mycket kärlek,kan man det.Det är i allmänhet lättare att ge kärlek i England än i Sverige tycker jag nog.Blir lätt att man spontanpratar vid busshållsplatsen,i kön i affären,med kassörskan,vid övergångsstället,i hissen,i väntrummet o.s.v.Det är skönt och befriande.Blir en kul kontrast när jag flyger hem till Sverige ibland.Börjar direkt tjattra med den svenska passkontrollanten och han ser ut som ett dött frågetecken.He he.
I allmänhet så tycker jag att just den där vardagskärleken till sina medmänniskor är den som kittlar varmast hos mig.Att någon hjälper en med vagnen,håller upp en dörr,ler tillbaka mot L när han smilar stort,säger "my pleasure" när jag säger "thank you".
Det där enkla,lilla.De få orden som kan göra stor skillnad.En öppenhet.Inte vara rädd.
I see you,you see me.
Vi känner inte varandra,vi kanske har det jobbigt just nu,kanske har haft en dålig dag.Men vi gör vad vi kan för att lätta upp livet och mänskligheten just i den stunden då du orkar höja ansiktet,le och säga tack.Ödmjukheten.Tacksamheten.Det lilla i det stora.Så himla fint.
Jag tror att vi människor är ganska rädda för att ge ibland.Som om man lämnar bort en bit av sig själv i sitt leende.Man orkar liksom inte.Ingen ler mot mig,varför ska jag le åt dig.
Paulo Coelho skrev här om dagen på facebook;
I realized today that, if you are smiling while walking in the streets, people think you are crazy!
Det tyckte jag var så kul och fint.För så är det verkligen ibland,speciellt i Sverige.Fast jag har ingenting emot det,att folk tycker jag är lite crazy.You are my love.
Ni är mina kärlekar,alla ni främmande personer där ute.
Smile,baby!
K-snitt=operation=avsaknad av jaget?
Och förresten,en annan minusgrej med K-snitt.Jag tappar mig själv lite efter en operation.Man blir så där tråkig och sammanbiten av smärta.Jag svär som en riktig pirat i flera veckor.Spottar och fnyser åt det onda.
1.Kommer inte upp från toaletten..
"jävlaförbannadejävlafittkukhelvettteeeeeeeeeee.Fanfanfanfanfan.Badööööfan"
1.Kommer inte upp från toaletten..
"jävlaförbannadejävlafittkukhelvettteeeeeeeeeee.Fanfanfanfanfan.Badööööfan"
2.Kommer inte upp i sittande ställning när jag ska amma om natten. förbannadejävlakukollonfittaborrekossajävel.
3.Troskanten har glidit ner i ärret så det gör megaont jävlaskitocksåfanihelvetdittjävlaärrhelveteeeeeee..
4.Kan varken skratta eller gråta eller nysa,eller hosta eller lyfta
Nejmenåååååhjävlaskitalltsåfanmanbavatröööttjagbliir
Baraförattjagintekanfödabaaarnjävlakuuuuukfan.
4.Kan varken skratta eller gråta eller nysa,eller hosta eller lyfta
Nejmenåååååhjävlaskitalltsåfanmanbavatröööttjagbliir
Baraförattjagintekanfödabaaarnjävlakuuuuukfan.
And so on,so on,so on.
Så då blir jag så himla glad när jag mår bättre igen,känner igen mig själv.
Den känsla kom snabbare den här gången,thank you Jesus.
Den känsla kom snabbare den här gången,thank you Jesus.
Jag matade L i köket.Tog en morot och körde loss nått påhittat dansnummer.Han skrattade så han kiknade.Jag började dansa,sjunga,vråla.Känna livet i kroppen,själen,hjärtat.Kände igen mig själv.Gamla goda Nora.Inget offer.Inget handikappat snitt-paket.Så himla skönt.
I'm gonna lift it,lift it,higher!
Underbar dag.Har haft så mycket kärlek i kroppen.Tror inte att det finns ett enda jobb i världen som ger så mycket själutveckling och andlig tillvaro som det är att vara mamma.Varje ögonblick,varje sekund av glädje.När min son ler,när min dotters ögon glittrar till av lycka.Lycka över att leva.Mina allra finaste små,mina hjärtan.Kommer nog aldrig riktigt komma över den där känslan av;händer detta verkligen,är jag verkligen mamma?Är dessa två mirakel mina?
Jag fullkomligt älskar att det börjar bli så varma kvällar nu.Kände mig kär och rusig igårkväll när jag gick alldeles själv till affären,utan barn.Andra gången helt själv sedan jag blev mamma till två.Det är så himla spännande att gå någonstans på egen hand,känner mig som en helt annan person.I sin mammaroll är du ju tvungen att ha auktoritet.Ge intrycket av att du har kontroll över situationen,känner till alla svaren.Alltid.Tryggheten.Praktiska morsan.I sanning är jag en en helt galen människa,med många skruvar lösa när det gäller allt som har med logik och praktik att göra.Flamsig,fnittrig,galen.Älskar min Mojito.Så när jag är själv känner jag mig som ett litet barn på julafton.Tänker att "undrar om man ser på mig att jag är mamma till två".Den där varma luften,sommarnatt.Värme.Höga klackar,kort klänning.Fixad.Skrattar.Tänker på att "herregud vad mitt hår ser ut".Har ju aldrig tid att gå till frisören eller något sådant.Plötsligt är det bara JAG och inga barn.Ingen vagn.Bara en tunn kappa som fladdrar i vinden.Känner mig lätt.Det känns som om jag flyger,svävar fram.Luften bor i mina steg.Människorna i affären blir glada när de ser mig.Jag måste se skogstokig ut.Världens största leende,flygande kappa,snabba kliv.Håret åt alla håll.Ropar glatt ett "goodnight my love" och dansar ut.De förstår inte hur jävla HELIG den stunden var för mig.Jag.Nora.Själv.På.Egna.Ben.Utan barn,bara jag,skvallerblaskan med diet specialen i och ett glasspaket hårt under ena armen.Trycker glassen mot mitt hjärta,andas varm luft,dansar över övergångsstället.Spritter överallt.!Det är våååååååår!
Jag fullkomligt älskar att det börjar bli så varma kvällar nu.Kände mig kär och rusig igårkväll när jag gick alldeles själv till affären,utan barn.Andra gången helt själv sedan jag blev mamma till två.Det är så himla spännande att gå någonstans på egen hand,känner mig som en helt annan person.I sin mammaroll är du ju tvungen att ha auktoritet.Ge intrycket av att du har kontroll över situationen,känner till alla svaren.Alltid.Tryggheten.Praktiska morsan.I sanning är jag en en helt galen människa,med många skruvar lösa när det gäller allt som har med logik och praktik att göra.Flamsig,fnittrig,galen.Älskar min Mojito.Så när jag är själv känner jag mig som ett litet barn på julafton.Tänker att "undrar om man ser på mig att jag är mamma till två".Den där varma luften,sommarnatt.Värme.Höga klackar,kort klänning.Fixad.Skrattar.Tänker på att "herregud vad mitt hår ser ut".Har ju aldrig tid att gå till frisören eller något sådant.Plötsligt är det bara JAG och inga barn.Ingen vagn.Bara en tunn kappa som fladdrar i vinden.Känner mig lätt.Det känns som om jag flyger,svävar fram.Luften bor i mina steg.Människorna i affären blir glada när de ser mig.Jag måste se skogstokig ut.Världens största leende,flygande kappa,snabba kliv.Håret åt alla håll.Ropar glatt ett "goodnight my love" och dansar ut.De förstår inte hur jävla HELIG den stunden var för mig.Jag.Nora.Själv.På.Egna.Ben.Utan barn,bara jag,skvallerblaskan med diet specialen i och ett glasspaket hårt under ena armen.Trycker glassen mot mitt hjärta,andas varm luft,dansar över övergångsstället.Spritter överallt.!Det är våååååååår!
Båda barnen sover!
Rofyllt med sömn.Gick en sväng till stan imorse med barnen,bankärende och annat tråkgöra.Inget spännande precis.Släppte L lös i The museum garden.Jag älskar att se honom så fri och lycklig.Hela kroppen full av liv och nyfikenhet.Det gick verkligen bra,höll min hand när bilar kom.Höll min hand när vi gick vid vattnet.Hela vägen hem promenerade han,min lilla plutt.Så duktig!Funderar på vad jag ska laga för mat ikväll,vi har mycket grönsaker så det blir nog någon slags gryta eller soppa.Trött huvud.Känns som om himlen hänger lågt.Moln tunga av regn.Längtar efter min Tom.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Friday, April 1, 2011
Färdigbadad och Förlossningssvammel.
Schampoot var slut,hittade bara en flaska hair och body gel från Lush som jag köpte i julas.En rosa flaska med rosa innehåll som doftar.Rosa.Koncentrerat,intensivt.Som en geleråtta.Så nu sitter jag här och doftar godisråtta om håret.Grå handduk.Uma sover på mage i sin moses basket.Första gången vi försökt med den,har ju inte behövts hittills eftersom att hon sover med mig och Tom om kvällarna,men tänkte att det är ju skönt att ha händerna fria ibland när hon vill snusa lite under dagen.Gick jättebra,så länge hon får sova på mage.Lulle var också en magsovare.Väcker minnen till liv.Samma vagga,samma filt.Likadant litet lurvigt huvud,liknande ljud.Liten rumpa som skjuter upp i luften när hon vaknar.Det finns ingenting så rogivande som ljudet av ett sovande barn.Mitt barn.
Usch.Lite låg är jag idag,ikväll.Varför vet jag inte.Kanske är det hormonerna som fortfarande bråkar,sockerdippen,eller det faktum att Tom jobbar imorgon.Har en tendens att tänka på mig,min kropp och förlossningarna när jag känner mig lite låg och trött.Det är som om tankarna automatiskt börjar att vandra.När jag blir trött blir jag barnslig också.Omogen.Och även ibland oförskämd.Hatar den sidan hos mig själv.Blir elak och tvär och utan logik.Skyller på andra.Jesus in my head but a devil in my hands.Kommer med kommentarer som är helt tagna ur det blå.Som grannen till min mans kompisar vars barn Tom är gudfar till.Den grannen äter illa,är fet.Är inte intresserad av graviditet eller förlossning.Hatar att vara gravid,skrek och svor under hela graviditeten.Vaggade fram som en arg gnu.Hon födde barn på två timmar.Två timmar.Två timmar.Två timmar.Två!Inte Trettio,som jag.Jag med den ekologiska maten,jag som är ett med allt,jag som inte är rädd,jag som vill vill vill,jag som kör utan smärtlindring.Jag.Och ändå är det hon som får bära kronan,ofrivilligt.Hon skiter väl i vilket.Planerar inga fler barn utan vill sätta ungen på dagis vid 1 års ålder,trots att hon inte jobbar.Vill hellre röka inne om dagarna och dricka cider om kvällarna istället för att läsa godnattsaga.
Frågade Tom i bilen en gång när jag var depp,vad hon nu hette nu igen,den där grannen.Han frågade "who".Jag sa:"That fat,ugly one who birthed in two hours".
Så omogen blir jag.Så trångsint.Så svartvit.Som om allt var så enkelt.Att hon,grannen,enbart skulle vara tjock och föda barn lätt.Utan djup liksom.Blir så trött på mig själv att jag vill spy i en liten hink och sedan gå under jorden.Men så blev det,så blev jag,speciellt efter förlossningen med L.Det var som om allt annat i hela livet bara försvann,smälte bort.Det enda som betydde något var hur de hade fött.Det enda jag tänkte på när jag träffade en ny,strålande människa var om hon hade fött barn naturligt.Om någon inte hade skurit i hennes kropp.Om hon hade fått höra vad duktig hon hade varit,som kom ända fram.Jag undrade om det var p.g.a en lyckad förlossning som hon log så vackert,hade så mycket liv i ögonen,så mycket spänst i kroppen.
Såg ner på min egna kropp och kände mig avhuggen,stympad.Fel och obekväm.Drar med fingret längst ärret.Alla hål och runda,mjuka,myntstora inbuktningar där det sprickte igenom.Flashback i huvudet av allt blod,badrummet,mitt skrik.Mitt skrik som jag inte kände igen som min egna röst.Distans.Såg Toms ögon och L:s lilla ansikte och stängde av.Just där och då,stängde jag av.Blev till en ledsen,tom mjölpåse med tjock,arg klump i hela magen,hela strupen.Kvävde mig.
Det tar sin tid.Det är så många trådar att tåta ihop och sammanlinda.Få trådarna mellan hjärta,själ,hjärna,tanke,känsla att tvinnas mjukt till silke.Fungera ihop,connecta,bli varm och fungerande.Växeln hallå,hallå liksom.Vissa trådar är på god väg,men andra är forfarande taggiga.Vissa trådar får fortfarande kortslutning,det är då jag beter mig sådär.Sådär omoget.Så där så att hela luften blir till geggig elektricitet och stämningen blir tråkig,mörk och utan luft.Varar en stund.Sedan blir jag lätt igen.Tom,min Tom.Min danspartner,livspartner,får vackert dansa med.Ta smällarna och tårarna och klorna och sorgen.Sorgen får han ta.Mitt hat mot min kropp får han ta.Ta emot,svälja,acceptera,gå vidare.Han får se hela mig,hela cirkeln.Får se hela mitt paradnummer,mitt livsnummer.Hela hjulet,hela karusellen får han följa med på.Se mig famla,stappla,stå upp,börja gå,kanske springa,falla på nytt.Ner,ner,ner.Och upp igen.För det kommer ju en morgondag.
Dagens omogna tankegångar gick så här dårå:
Okej.Right.Sexbarnsmamma med snabba förlossningar.Sex barn.Alla födda naturligt.Längsta förlossningen tog nio timmar,"Den var fruktansvärd och lång" sa hon.Epidural.Hon är en riktig mamma tycker samhället.En riktig mamma till sex hela barn som är födda naturligt.
Jag.Jag har ju inte ens fött barn tycker man.Jag som haft trettio timmars förlossningar utan smärlindring,barnsängsfeber,akutsnitt,allvarlig oidentiferad infektion.Infektion båda gånger.Låg och dallrade som en döende geleklump på operationsborden.Feberflimmer.Blodig dimma.JAG VILL OCKSÅ VARA EN RIKTIG MAMMA.Är jag en mindre mamma kanske?En liten minimamma?Som teskedsgumman ungefär?Räkna inte med henne liksom.Svaga morsan.Har jag inte alls fött barn eller?
Ja.Så kan det gå till i den omogna tankeverkstaden.Sedan kan man ju fråga sig vad det egentligen är för bekräftelse jag är ute efter.Jag vill ju inte göra mig till ett offer.Jag vill inte stå på någon trappa och skrika ut att jag har haft helvetesförlossningar,för då ljuger jag.Förlossningen med Uma var underbar,tills ambulansen kom.Jag skrattade när jag var 8cm öppen.Avslappnad som en slokande jävla mjukglass var jag.Då är det väl mera eftervården på sjukhuset efter L hade fötts som var helvetet.Chocken.Det okända.Infektionen.Slagorden.Metallen.Blodet.Ensamheten.Smärtan.Barnet.Mitt jesusbarn.
Äh.Jag vet inte.Sorg kanske bara.Öronbedövande killing jävla apsorg.En sorg utan slut som bara pulserar ur mina ådror som färskt blod.Vid varje hjärtslag.Vill bara ha en kram kanske.Vill bara att jag själv ska ge mig själv en kram.En bamsekram åt mig själv.Jag vill förlåta mig själv.Ha förbarmelse över mig själv.Omvärlden har nog lätt att förlåta at the end of the day.Omvärld kan ju aldrig riktigt förstå,därför är det även lätt att förlåta.Det är lätt att förlåta en svag.
Jag vill hålla min hand.Inför mina barn.Jag vill att mina barn ska veta att mamma håller våra händer,pappas hand,och sin egen.Sin egen hand håller mamma.
Usch.Lite låg är jag idag,ikväll.Varför vet jag inte.Kanske är det hormonerna som fortfarande bråkar,sockerdippen,eller det faktum att Tom jobbar imorgon.Har en tendens att tänka på mig,min kropp och förlossningarna när jag känner mig lite låg och trött.Det är som om tankarna automatiskt börjar att vandra.När jag blir trött blir jag barnslig också.Omogen.Och även ibland oförskämd.Hatar den sidan hos mig själv.Blir elak och tvär och utan logik.Skyller på andra.Jesus in my head but a devil in my hands.Kommer med kommentarer som är helt tagna ur det blå.Som grannen till min mans kompisar vars barn Tom är gudfar till.Den grannen äter illa,är fet.Är inte intresserad av graviditet eller förlossning.Hatar att vara gravid,skrek och svor under hela graviditeten.Vaggade fram som en arg gnu.Hon födde barn på två timmar.Två timmar.Två timmar.Två timmar.Två!Inte Trettio,som jag.Jag med den ekologiska maten,jag som är ett med allt,jag som inte är rädd,jag som vill vill vill,jag som kör utan smärtlindring.Jag.Och ändå är det hon som får bära kronan,ofrivilligt.Hon skiter väl i vilket.Planerar inga fler barn utan vill sätta ungen på dagis vid 1 års ålder,trots att hon inte jobbar.Vill hellre röka inne om dagarna och dricka cider om kvällarna istället för att läsa godnattsaga.
Frågade Tom i bilen en gång när jag var depp,vad hon nu hette nu igen,den där grannen.Han frågade "who".Jag sa:"That fat,ugly one who birthed in two hours".
Så omogen blir jag.Så trångsint.Så svartvit.Som om allt var så enkelt.Att hon,grannen,enbart skulle vara tjock och föda barn lätt.Utan djup liksom.Blir så trött på mig själv att jag vill spy i en liten hink och sedan gå under jorden.Men så blev det,så blev jag,speciellt efter förlossningen med L.Det var som om allt annat i hela livet bara försvann,smälte bort.Det enda som betydde något var hur de hade fött.Det enda jag tänkte på när jag träffade en ny,strålande människa var om hon hade fött barn naturligt.Om någon inte hade skurit i hennes kropp.Om hon hade fått höra vad duktig hon hade varit,som kom ända fram.Jag undrade om det var p.g.a en lyckad förlossning som hon log så vackert,hade så mycket liv i ögonen,så mycket spänst i kroppen.
Såg ner på min egna kropp och kände mig avhuggen,stympad.Fel och obekväm.Drar med fingret längst ärret.Alla hål och runda,mjuka,myntstora inbuktningar där det sprickte igenom.Flashback i huvudet av allt blod,badrummet,mitt skrik.Mitt skrik som jag inte kände igen som min egna röst.Distans.Såg Toms ögon och L:s lilla ansikte och stängde av.Just där och då,stängde jag av.Blev till en ledsen,tom mjölpåse med tjock,arg klump i hela magen,hela strupen.Kvävde mig.
Det tar sin tid.Det är så många trådar att tåta ihop och sammanlinda.Få trådarna mellan hjärta,själ,hjärna,tanke,känsla att tvinnas mjukt till silke.Fungera ihop,connecta,bli varm och fungerande.Växeln hallå,hallå liksom.Vissa trådar är på god väg,men andra är forfarande taggiga.Vissa trådar får fortfarande kortslutning,det är då jag beter mig sådär.Sådär omoget.Så där så att hela luften blir till geggig elektricitet och stämningen blir tråkig,mörk och utan luft.Varar en stund.Sedan blir jag lätt igen.Tom,min Tom.Min danspartner,livspartner,får vackert dansa med.Ta smällarna och tårarna och klorna och sorgen.Sorgen får han ta.Mitt hat mot min kropp får han ta.Ta emot,svälja,acceptera,gå vidare.Han får se hela mig,hela cirkeln.Får se hela mitt paradnummer,mitt livsnummer.Hela hjulet,hela karusellen får han följa med på.Se mig famla,stappla,stå upp,börja gå,kanske springa,falla på nytt.Ner,ner,ner.Och upp igen.För det kommer ju en morgondag.
Dagens omogna tankegångar gick så här dårå:
(Ja herregud,nu är hon här och biktar sig igen.Och jämför sig med andra.Nora som vet så väl att man inte kan jämföra sig med andra,det är ju det hon predikar.)
Okej.Right.Sexbarnsmamma med snabba förlossningar.Sex barn.Alla födda naturligt.Längsta förlossningen tog nio timmar,"Den var fruktansvärd och lång" sa hon.Epidural.Hon är en riktig mamma tycker samhället.En riktig mamma till sex hela barn som är födda naturligt.
Jag.Jag har ju inte ens fött barn tycker man.Jag som haft trettio timmars förlossningar utan smärlindring,barnsängsfeber,akutsnitt,allvarlig oidentiferad infektion.Infektion båda gånger.Låg och dallrade som en döende geleklump på operationsborden.Feberflimmer.Blodig dimma.JAG VILL OCKSÅ VARA EN RIKTIG MAMMA.Är jag en mindre mamma kanske?En liten minimamma?Som teskedsgumman ungefär?Räkna inte med henne liksom.Svaga morsan.Har jag inte alls fött barn eller?
Ja.Så kan det gå till i den omogna tankeverkstaden.Sedan kan man ju fråga sig vad det egentligen är för bekräftelse jag är ute efter.Jag vill ju inte göra mig till ett offer.Jag vill inte stå på någon trappa och skrika ut att jag har haft helvetesförlossningar,för då ljuger jag.Förlossningen med Uma var underbar,tills ambulansen kom.Jag skrattade när jag var 8cm öppen.Avslappnad som en slokande jävla mjukglass var jag.Då är det väl mera eftervården på sjukhuset efter L hade fötts som var helvetet.Chocken.Det okända.Infektionen.Slagorden.Metallen.Blodet.Ensamheten.Smärtan.Barnet.Mitt jesusbarn.
Äh.Jag vet inte.Sorg kanske bara.Öronbedövande killing jävla apsorg.En sorg utan slut som bara pulserar ur mina ådror som färskt blod.Vid varje hjärtslag.Vill bara ha en kram kanske.Vill bara att jag själv ska ge mig själv en kram.En bamsekram åt mig själv.Jag vill förlåta mig själv.Ha förbarmelse över mig själv.Omvärlden har nog lätt att förlåta at the end of the day.Omvärld kan ju aldrig riktigt förstå,därför är det även lätt att förlåta.Det är lätt att förlåta en svag.
Jag vill hålla min hand.Inför mina barn.Jag vill att mina barn ska veta att mamma håller våra händer,pappas hand,och sin egen.Sin egen hand håller mamma.
Hey Hey
Det blev "Chunky Monkey".Mmmm-banan,vanilj,valnötter,choklad.Supergott!Värt!Imorgon återgår jag till det sockerfria,men det var skönt att släppa på the boundaries lite.Varmt idag,inte lika blåsigt som igår.Promenerade en sväng in till stan med barnen,men det blev för varmt och Uma vaknade i bärsjalen.Måste verkligen skaffa en syskonvagn,men pengarna tryter.Lagade värsta fräsarmiddagen till Tom och L.L blev så överväldigad av mångfalden att han inte kunde förmå sig att smka en enda bit till att börja med.Fick försöka peta i honom lite med hjälp av en annan gaffel,som han vanligtvis hatar att jag gör.Men idag lät han mig.Det blev potatis,dippsås,sallad,vegetariska "köttbullar" kokade morötter och broccoli,hackad saltgurka.Lite smått och gott.Tom måste som sagt jobba imorgon också,jag är inte så himla glad över det.Hade verkligen sett fram emot en helg tillsammans,det är så mycket att göra med hemmet och jag är så sugen på att mysa!På söndag är det Mors Dag här i England,ska nog smita in till stan en sväng med bara Uma för en kaffe i godan ro.
Nu min vänner ska jag ta ett bad och sedan droppa i säng tror jag.Skumbad here I come!
Godnatt fina! <3
Nu min vänner ska jag ta ett bad och sedan droppa i säng tror jag.Skumbad here I come!
Godnatt fina! <3
Glass
Hej.Skulle bara in här och bekänna lite innan jag drar iväg till butiken.Nu biktar jag mig så blir jag förlåten sedan,hurra.Jag ska gå och köpa BenåJerry.Glass.Ja,hejdå sockeruppehåll,hallå hallå till mina kära pojkar.B och J.
Tom jobbar imorgon!Jobbar helg.Kanske är det därför jag sockersuktar.
Tom jobbar imorgon!Jobbar helg.Kanske är det därför jag sockersuktar.
Också gårdagens middag förstås!
Vegolasagne med mycket grönsaker,mozzarella sallad.Typ världens bästa trick att få ditt barn att äta alla grönsaker,det är bara att slänga i allt möjligt!
Published with Blogger-droid v1.6.5
God förmiddag blogg!
Här hemma chillaxar vi även idag.Hoppas att det klarnar upp framåt eftermiddagen så att vi kan bege oss ut.Det puttrar misstänksamt i Umas blöja,den lilla galna tjejen som sparkade i sömnen hela natten.Underbara,älskade.Har redan fått tusen kyssar av L idag,hoppas på tusen till innan dagen är slut.Nu ska jag byta mjölkbajs,luktar som digestive kex ungefär.yummy! ;-) Kärlek!!
Published with Blogger-droid v1.6.5
Thursday, March 31, 2011
Rosa läppstiftsdag idag....
Och hela jorden har blåst upp känns det som.Vinden ven så hårt att bajsblöjjorna i påsar som jag slängt bakom dörren hade sprungit upp på vägen!Vågade mig inte ut med barnen,vårgruset på vägarna ramlade omkring uppe i luften.Fett farligt.Och grenarna föll från träden..Så himla skönt att helgen kommer snart,helg med bara familjen.Hon och Han och Barnen:Vi.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Prat
Vännen E åkte.Jag gick på konstutställning på tisdagkväll i Leeds.En kulig nattnattnatt var det,Uma skrek hela vägen dit och under hela utställningen.Ingenting hjälpte.Drack två glas vin,blev full,babblade med Tom i bilen hem som en galning.Bästa grejjen med att vara lite full när man befinner sig i bil i Leeds är att man liksom inte räds de andra bilisterna lika mycket.Bilisterna i Leeds kör som dårar.Blådårar.Helt knäppa i huvudet är dem.Leker med döden.Känner mig som militanta moralgubben Sture,men.Ni vet,jag har ju dyrbar last.Och rädd om mitt eget liv har jag också blivit sedan barnen kom.Utsällningen var i en kyrka,god akustik God skrikakustik.Uma höll konsert.Lulle i välkammat hår och skjorta fes omkring som en galning tillsammans med kusinen.Det var Toms pappa som ställde ut sin konst tillsammans med sina kurskamrater.Härligt,ärligt.Provocerande,lite läskigt.Fattar inte varför jag blev full på två glas rött.Eller fattar gör jag ju.Har bara varit full två gånger under de senaste två åren.En riktig liten nykterist.Men det ÄR ju så GOTT med rödtjut.
Uma skriker.Tror jag får gå till en homeopat med henne,för detta funkar inte längre.Dagarna rusar förbi i ett konstigt flimmer utan rutin.Obalans i tillvaron.Vill trösta,mjuka upp,Få henne att slappna av.Men inte ens tutte duger för det mesta.Den enda grejen hon egentligen tokdiggar är väl att sova tillsammans om natten.Mellan 11 på kvällen till kl.7 på morgonen sover hon med undantag av tre amningar,cirka.Men då ska hon upp,klockan 7 alltså.Lulle minns jag,kunde jag fortsätta amma,sova,amma,sova hela förmiddagen om jag ville.Men Uma är pigg som en lärka!
Vill upp och börja dagen!Passar ju mig,som ska upp med L i alla fall.
I tisdags var det även tre år sedan jag kysste Tom för första gången.Herre så tiden går.Min allra finaste,mjukaste,varmaste,lugnaste,argaste mest kärleksfulla man.Som står upp,vid min sida.Som vågar mig.Som vågar leva med mig.Som är min familj.
Uma skriker.Tror jag får gå till en homeopat med henne,för detta funkar inte längre.Dagarna rusar förbi i ett konstigt flimmer utan rutin.Obalans i tillvaron.Vill trösta,mjuka upp,Få henne att slappna av.Men inte ens tutte duger för det mesta.Den enda grejen hon egentligen tokdiggar är väl att sova tillsammans om natten.Mellan 11 på kvällen till kl.7 på morgonen sover hon med undantag av tre amningar,cirka.Men då ska hon upp,klockan 7 alltså.Lulle minns jag,kunde jag fortsätta amma,sova,amma,sova hela förmiddagen om jag ville.Men Uma är pigg som en lärka!
Vill upp och börja dagen!Passar ju mig,som ska upp med L i alla fall.
I tisdags var det även tre år sedan jag kysste Tom för första gången.Herre så tiden går.Min allra finaste,mjukaste,varmaste,lugnaste,argaste mest kärleksfulla man.Som står upp,vid min sida.Som vågar mig.Som vågar leva med mig.Som är min familj.
Monday, March 28, 2011
Sunday, March 27, 2011
Någon ryckte visst bort jorden under mina fötter
Underlig dag.Har suttit i varm bil på misslyckad färd,de vi skulle besöka var inte hemma,parkeringen tom.Engelskt landskap,tomt och kallt,brutalt vackert.Uma skrek för livet.Skrek som aldrig förr.I två timmar.Sover ingenting om dagarna.Ingenting alls.Kanske nickar till vid tutte,men rycker till så fort jag hunnit slappna av.Mycket underligt.Lulle satt längst fram,bredvid sin far,höll hans hand.Blev för mycket åka bil,för mycket i solen,spydde.Skulle promenera men Uma ville inte.Ammade i varm bil.Hon fick dragkedjemärke på kinden och ögonlocket efter min pretantiösa Gudrun Sjöden jacka.Lilla groda.Låg på min arm en stund och efterlämnade sig ett perfekt avtryck av ett öra.Jag har ätit ett p-piller och känner mig ur balans.Som om någon ryckt bort jorden under mina fötter,lite svimfärdig.Sexualitet.Sex när man är tonåring,nytt och ont och sen blir man gravid och ska bli vän med sig själv.Man går igenom så himla många olika stadier med sin kropp.Hej vem är du,du hängande mage,du trötta livmoder.Själ trött,jag trött.Trött.Borde sova men vill måla och skriva.Borde sova.Är trött på puttinuttighet och falska fasader,perfektion och annat skit.Vill ha riktiga konversationer,riktiga hjärtan,ärliga ord.Vill utplåna det dåliga samvetet vi morsor går och bär på.Inristade i heligheten.Drack en smoothie och kände mig bättre.Varför känner man sig alltid bättre efter mat?Har slutat äta socker som sagt.Eftersom att sugar is satan.Jag tycker väldigt mycket om satan,alldeles för mycket.Trollbinder mig,satan I love you so I have to leave you.
Goodnight.
Goodnight.
Saturday, March 26, 2011
Skrikparty.
Dagens första skrikfest has come to an end.Aaaah skön känsla i öronen när skrik förvandlas till tystnad.Gick till doktorn med henne igår igen eftersom att hon är så himla orolig.Skriker hela dagarna,sover ingenting.Vägrar vagn och även bärsjalen de senaste dagarna.Skulle förstås vara okej om jag inte hade L att se efter också.Han är ju så liten fortfarande förstår ju inte varför hon skriker,blir frustrerad :(.Han vill också ha uppmärksamhet,förstås.Vill också krama mamma ibland.Jag saknar honom så att jag går i bitar,trots att jag spenderar all min tid i hans närhet.Stjäl kramar så fort jag får armarna fria,men han blir ofta irriterad då.Bara ibland gosar han tillbaka.Då blir jag varm i hela kroppen.Ska fortsätta att ge Uma inhalator fyra gånger per dag,eftersom att hon inte är bra riktigt än.Är så trött på doktorer och sjukhus.Tycker att vi förtjänar lite medvind snart.Tom jobbar halv dag idag,så efter lunch tar han över L så att jag och E och Uma kan gå till stan en sväng.Brukar alltid ha med L men undviker det helst om Tom är ledig och kan passa,då gossen min är totally allergic mot allt som har med shopping att göra.Att bli omkringdragen i sin buggy av morsan inne på H&M är helt klart ingen favvo.Första kaffen med en vän sedan jag blev mamma.Hohoho.Må hon icke skrika ;-) Uma alltså,inte vännen ;-)NU SKA MAMMA DRICKA KAFFE.Liksom.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Friday, March 25, 2011
Welcome to the jungle
Känner jag mig hemma här?Jag vet inte.Ibland.Inte ofta.Klungor av morsor och plastleksaker,rangliga metallställningar som kryper upp mot himlen likt lustiga skelett.Dödsfällor.Tvååring i häng och bakåtvänd keps med spiderman på dinglar oroväckande omkring däruppe.Vi har det något äldre IVF paret med tvillingarna,den unga sminkade mamman med sin prinsessklädda,knubbiga,formulamjölksnärda babypink-bebis.Mamman,hon 30nånting,i blommig blus och glasögon som är så himla devoted och fin när hon svingar sin icke imponerade knodd i gungan för sjuttiotusende gången.Inga män syns till förutom IVF paret.Lughie vandrar omkring mest,betraktar.Tutar lite i tåget innan pojken som heter Charlie inte vill dela sina kvistar med honom längre.Då går Lulle iväg,lite ledsen.Frågar efter juice och säger ett försiktigt 'bye-bye' och vinkar lite åt alla människorna och vandrar sedan själv ut ur lekplatsen.Då är det bättre på regniga dagar,när vi får vara själva iklädd röd galon.Då vågar sig inte engelsmän ut för de vet inte hur man klär sig.Täckbyxa,gummistövel o.s.v.Stannar inne,tittar cartoon,äter klubba.Vågar inte möta naturen,verkligheten,leran.Lite som jag var förut,innan jag fick barn.Nu lär jag mig genom dem,mina barn.Min son vågar möta naturen,sparka boll,pilla på rötter trots att regnet öser ner.Våga neka smink,stil,yta.Social struktur.Bara leva NU.Jag ska inte fly något mer,jag tror jag stannar.Precis här.Med mina barn.I lekparken.Welcome to the jungle.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Kära Dagbok..
Eller Sagobok.Det höll jag på att nästan skriva.Fint på något sätt,tanken på att livet är en saga.Lite som "Prinsessan på ärten" fast "prinsessan som klagar om kejsarsnitten"istället.Hehe.För det är väl typ det enda jag skriver om eller?Min lilla blogg.Min lilla grotta,min håla där själen finner ro.Tapetserar hela väggarna med ordsplatter,kletigt klister och tårar.Men också skratt.Skrattar och gråter sönder mig själv tills jag blir helt utmattad.
Anledningen till frånvaron är att min kära vän E har kommit på besök.Första gången en vän vågar pallra sig över till England för att besöka insidan av mitt liv.England.Här lever jag själv,gör allt själv.Pratar mycket engelska,leker mycket med mina barn,dricker många Starbucks,spenderar mycket tid på sjukhus och framför datorn om natten.Egentligen en ganska ensam brud.This is my life,och jag är väldigt glad över att ha E här.Pratar barndomsminnen och dricker te.Tänker att vad konstigt det är att de flesta i min ålder reser,jobbar,pluggar och alls inte byter blöjor,lagar mat,leker park,föder barn o.s.v.Inte besväras av ömma bröstvårtor eller vaginala monsterblödningar.
Mycket tid spenderas till att tygla L.Alltså han är helt gaaaaaaaaalen.Galen,galen,galen.Absolutely mental.Gnäller,skriker,beter sig.Tänderna som spricker igenom som arga små taggar.Han sover tungt och svettigt,vaknar i tårar och vill mest promenera i rabatterna när vi går ut.Göra tvärtom mot allt jag säger.Vill ha det och det och det.Bara för att.Vill ligga på marken och skrika.Slå i skåp och dörrar.Jag har slutat äta socker sedan två veckor tillbaka.Idag kan jag gladeligen byta ut min son moot en chokladkaka eller två.Hehe.
Men våren!VÅREN!Det är magiskt.Luft under fötterna där man flyger fram i parken med skrikande barn och doftar på blommorna.Det doftar både himmel och pannkaka och magen blir mjuk och varm och kärleksfull.
Fast Japan gör ont.Muammar Gaddafi gör ont.
Anledningen till frånvaron är att min kära vän E har kommit på besök.Första gången en vän vågar pallra sig över till England för att besöka insidan av mitt liv.England.Här lever jag själv,gör allt själv.Pratar mycket engelska,leker mycket med mina barn,dricker många Starbucks,spenderar mycket tid på sjukhus och framför datorn om natten.Egentligen en ganska ensam brud.This is my life,och jag är väldigt glad över att ha E här.Pratar barndomsminnen och dricker te.Tänker att vad konstigt det är att de flesta i min ålder reser,jobbar,pluggar och alls inte byter blöjor,lagar mat,leker park,föder barn o.s.v.Inte besväras av ömma bröstvårtor eller vaginala monsterblödningar.
Mycket tid spenderas till att tygla L.Alltså han är helt gaaaaaaaaalen.Galen,galen,galen.Absolutely mental.Gnäller,skriker,beter sig.Tänderna som spricker igenom som arga små taggar.Han sover tungt och svettigt,vaknar i tårar och vill mest promenera i rabatterna när vi går ut.Göra tvärtom mot allt jag säger.Vill ha det och det och det.Bara för att.Vill ligga på marken och skrika.Slå i skåp och dörrar.Jag har slutat äta socker sedan två veckor tillbaka.Idag kan jag gladeligen byta ut min son moot en chokladkaka eller två.Hehe.
Men våren!VÅREN!Det är magiskt.Luft under fötterna där man flyger fram i parken med skrikande barn och doftar på blommorna.Det doftar både himmel och pannkaka och magen blir mjuk och varm och kärleksfull.
Fast Japan gör ont.Muammar Gaddafi gör ont.
Monday, March 21, 2011
Kväll
Kvällen kom.Min vackra familj sover.T L och U.Uma tätt intill mig,Tom på hennes högra sida.Lughie ligger inne på sitt rum i en knöcklig liten prasselklump,under täcket.Lurviga lockar åt alla håll och blossande mjuka kinder.Snarkar och snusar.Känner mig trygg.Tryggt omringad av tre hjärtan som slår med tillhörande andetag.Varav två jag har skapat tillsammans med Tom.Mirakel.Tacksamhet.Idag har varit en bra dag.Fick dock vinka av syster S,jag är dålig på avsked.Jag svettades som en tok på vägen hem.Tjugo grader varmt i solen.Ja,det är sant.Sommarfeeling i Mars,tamejtusan.L har lärt sig att säga "gubbe".Förekommer i böckerna.Han säger det hela tiden,förtjust.Liksom busigt med ett finurligt leende."Gubbi,gubbi".Vi har haft så roligt idag,han och jag.Uma är okej,pyttelite bättre.Inte lika orolig längre,trots att hon fortfarande låter som en puttrande moppe i lungorna.Imorgon är en ny dag.Busy,busy mama.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Sunday, March 20, 2011
Andningsmojjäng
Masken överst ska täcka hennes mun och näsa,medicinen är i en kapsel man fäster på nederdelen.Ska andas tio andetag fyra gånger per dag.Lilla liten!
Published with Blogger-droid v1.6.5
Tillbaka från sjukan!
Det fick bli akuten med Uma i allafall.Tycker synd om syster S som fick ta hand om Lulle större delen av dagen.Hatar att känna mig otillräcklig.Hon blev för dålig helt enkelt,fick svårt att andas,kändes varm och lite dåsig.Sova och rossla.Litet blekt ansikte med små rödkantade ögon,mitt hjärta värker!Doktorn på akuten gav oss en remiss till barnavdelningen där de höll henne under uppsikt större delen av dagen.Hennes lilla hjärta och andetag gick alldeles för fort pga ansträngningen av att andas.De tänkte först behålla oss hos kvar över natten,men skönt att de släppte hem henne tillslut.Fick med en inhalator hem.Som en liten syrgasmask med medicin som ska hjälpa till att vidga luftrören.Det är läskigt med sådana där virus.Har själv haft mycket problem med just luftvägarna när jag var yngre,virus kan ju easily turn nasty,minns en gång då jag verkligen inte kunde andas och fick tas in akut.Obehagligt.
Min lilla älskade tjej.Promenerade hem med henne i bärsjalen.Tom tänkte hämta,men jag lät bli att ringa.Skönt att bara vara lite själv en stund,frisk vårluft,få tänka.Spenderar så mycket tid på sjukhus.In need of air.
Hoppas på att natten kommer att bli okay.Får vaka över lilla skruttan.
Fick många kramar av L när jag kom hem.Han är fortfarande min bebis också.Jobbigt att vara borta från honom.
Min lilla älskade tjej.Promenerade hem med henne i bärsjalen.Tom tänkte hämta,men jag lät bli att ringa.Skönt att bara vara lite själv en stund,frisk vårluft,få tänka.Spenderar så mycket tid på sjukhus.In need of air.
Hoppas på att natten kommer att bli okay.Får vaka över lilla skruttan.
Fick många kramar av L när jag kom hem.Han är fortfarande min bebis också.Jobbigt att vara borta från honom.
Älskade Vår!
Gårdagen var helt underbar.Staden kokade.Vi vandrade längst vattnet och lekte i parken.Man märker att vår och sommar ligger bakom hörnet när ungdomarna med engångsgrillarna,kyssarna och ölen kryper fram och hänger i stora klungor längst vattnet.Fint.Det var SÅ varmt,kvällsolen var underbar och det doftade kärlek och varmt.Det finns ett ljus!Det kommer en sommar!Det behöver inte vara grått och kallt och mörkt resten av livet,för så känns det ju ibland.
Lulle är så gullig.Han kallar alla män runt 30års åldern för "daddy",alla äldre mön för "farfart" alla kvinnor för "mojmojs" och alla blonda tjejjor för "Assi".Assi är min lillasyster Astrid.Alla pojkar kallar han för "Lughie"Gulliga barn!Han pratar som en liten kvarn,älskade pilt.
Uma är verkligen dålig.Hon rosslar,hostar och har feber.Ammar knappt någonting,fick ge henne paracetamol inatt,bara för att hon skulle kunna sova.Blöjan var nästan torr imorse,tror det blir återbesök till doktorn imorgon igen.Jag tycker inte att det känns som en vanlig förkylning efter krupp,hon låter bara värre och värre hela tiden.Har kollat igenom hyllan med antroposofisk medicin,men det finns ingenting att ge bebisar under 6 månader.Tycker egentligen inte att det känns alltför kul att pumpa henne full med smärtstillande i kemikalieform,har dragit på det in i det sista,men inatt blev hon för dålig helt enkelt.Låter henne sova i bärsjalen större delen av dagen.Mina tits blir lidande av de uteblivna amningarna,får dra fram pumpen om nätterna och tömma.Är inte så sugen på mjölkstockning,hade det med L och då är man verkligen dödssjuk.Not good.Pump it is.Och cabbage leaves måste inköpas.Heter det kål på svenska?Får pula ner kål i behån.
Lulle är så gullig.Han kallar alla män runt 30års åldern för "daddy",alla äldre mön för "farfart" alla kvinnor för "mojmojs" och alla blonda tjejjor för "Assi".Assi är min lillasyster Astrid.Alla pojkar kallar han för "Lughie"Gulliga barn!Han pratar som en liten kvarn,älskade pilt.
Uma är verkligen dålig.Hon rosslar,hostar och har feber.Ammar knappt någonting,fick ge henne paracetamol inatt,bara för att hon skulle kunna sova.Blöjan var nästan torr imorse,tror det blir återbesök till doktorn imorgon igen.Jag tycker inte att det känns som en vanlig förkylning efter krupp,hon låter bara värre och värre hela tiden.Har kollat igenom hyllan med antroposofisk medicin,men det finns ingenting att ge bebisar under 6 månader.Tycker egentligen inte att det känns alltför kul att pumpa henne full med smärtstillande i kemikalieform,har dragit på det in i det sista,men inatt blev hon för dålig helt enkelt.Låter henne sova i bärsjalen större delen av dagen.Mina tits blir lidande av de uteblivna amningarna,får dra fram pumpen om nätterna och tömma.Är inte så sugen på mjölkstockning,hade det med L och då är man verkligen dödssjuk.Not good.Pump it is.Och cabbage leaves måste inköpas.Heter det kål på svenska?Får pula ner kål i behån.
Saturday, March 19, 2011
Good morning!
Här ligger jag och myser med min lilla donna..Mjukaste mjuka,jag är så himla förälskad i henne.Hon rosslar så hemskt när hon andas.I onsdags fick vi åka till akuten på kvällen för att hon hade så dålig krupp.Även doktorn igen igår.Det gör ont i hela kroppen när barnen är sjuka :-(
Min storasyster S kom sent igårkväll,hon ska stanna över helgen.Glädje!
Min storasyster S kom sent igårkväll,hon ska stanna över helgen.Glädje!
Published with Blogger-droid v1.6.5
Friday, March 18, 2011
Thursday, March 17, 2011
Making you feel my love.
Usch,vad jag har gråtit idag.Gråtit så att det har skvalat om det.Ibland kommer det bara över mig,ibland extra mycket när tystnaden blir påtaglig och fåglarna kvittrar lite.Det ringer i öronen.Huvudvärk.Vill inte påverkas av andras åsikter,samhället o.s.v.Jag är en så himla snäll person så att det blir patetiskt det hela.Älskar andra mer än mig själv,bryr mig.Bryr mig för mycket,är inte försiktig med mig själv.Det började med förlossningen med L och sedan har det dåliga samvetet växt.Eller heter det vuxit?En mamma,men inte en hel mamma,en mamma med snitt."Its only fiction in your head",säger Tom,men jag vet att det inte är det.Vet faktiskt inte varför andra kvinnor reagerar som de gör när de hör att jag har haft snitt.Männen förstår ju ingenting,de har inte begåvats med en pulserande livmoder,en bärare av liv.Kvinnorna fnyser,vänder ryggen.
Jag är lite schizo.Älskar smink,skrattar länge,flamsar mest,älskar livet,gärna Starbucks,mums med shopping,skvallerblaskor yes please.Den ena delen.Den andra delen mörk.Eller,jag vet inte.Levande kanske är ett bättre ord.Den ytliga delen av mig tar jag till med när jag inte orkar med bruset längre.Humorn och skrattet mellan tårarna har alltid burit mig på sina vingar genom livet.Tycker inte att en förlossning är jobbig på det sättet,eftersom att man har så mycket ont på andra plan i livet.Jag har haft så mycket ont,inom mig,alltid,att förlossningssmärta är en bagatell,en positiv smärta,en vacker kraft.Förutom den med L,på slutet.Den var sjuk.Rygg mot rygg och kemikalier i blodet.Pressa,pressa.Det var som en busskrasch skedde oavbrutet,jag gick i bitar.En vän till mig hade också en bebis som låg rygg mot rygg under förlossningen,hon sa att i Norge kallar man de barnen för "star watchers" eller "star gazer" Det tyckte jag lät så fint.
Men,tillbaka till moi och det jag pratade om,de olika personligheterna.Tror att det sticker i folk,min personlighet.Jag är glad,jag älskar,jag är inte rädd för smärta.Tycker mycket om smink och rosa men läser mest böcker om healing och natural parenting.Är innerligt ekologisk,men upplevs naiv.Det sticker i folk."Lilla stackars våpet med de två kejsarsnitten".To posh to push eller?.."Rädd för att ta av klackarna på förlossningsbritsen eller,hahaha.Lilla slyna."Typ så.
Jag är verkligen skev.Vet ni,jag läser skvallerblaskor i början av mina förlossningar.När jag föder barn tar det ju så jävla låååång tid att jag gör så.Skummar igenom texterna om det senaste skvallret och andas.In genom näsan,ut genom munnen.Håller mig på ytan.Äter isglass.Under hela graviditeten läser jag "Ina mays guide to natural childbirth",en helt fantastisk bok,men under själva förlossningen är det "Heat Magazine" som gäller.Tills det börjar flimra för ögonen och jag glider ner i poolen.
Det är därför jag älskar att föda barn så länge som det går i hemmet.Så fort värkarna kickar in,vill jag ut,in till stan och bruset.Vidröra vid människor,andas igenom värkarna diskret i ett hörn.Vill vara själv.Betrakta människan.Jag älskar människor.Jag älskar de "tillfälliga gästerna i mitt liv",som Jonas Gardell säger.Och när man är i en förlossning blir man extra känslig.Promenerar med lätthet ut och in under huden på människor,men kan även lätt bli trampad på.Jag är van att bli trampad på.Diverse övergrepp o.s.v i bagaget.Det gör att det kan vara lite farligt för sådana som mig att ha komplicerade förlossningar."Ta mig,slå mig,skända mig,besudla mig".Ta ifrån mig rätten över min kropp som du har alltid har gjort,jävla manlighet.Sex och så.Kallt och blod och hård metall uppkörd i det heliga.Skär upp min kropp på mitten.Jesu blod.Stänger av,i huvudet.Avtängd.Jag checkar ut nu.Det får man göra när man ligger på operationsbordet.Jag checkar ut från verkligheten,orkar inte med strålkastaren.Orkar inte med trycket på bröstkorgen där de står och sliter ut min bebis,mitt barn."See you later alligator,vi ses i nästa liv,nu dör jag visst" Tror jag varje gång,sen måste man sugas upp från mörkret igen och orka leva.Barnet är här nu,nu ska du vara supermama,nu ska du upp och stå,och komma i form,nevermind blodsmaken i munnen,du ska stå upp nu."Stora flickan.Stora misslyckade jävla våp som inte klarar av att fullborda en förlossning,dumma jävla våp som tycker om smink och kommer från Sverige,dumma jävla våp som har mod till att gråta inför dina barn och världen när du har blivit MAMMA,när du har ansvar.Skäms.Du ska STÅ upp kvinna och ta slagen,ta häftklamrarna i magen,ta metallen i fittan,ta skalpellen i magen,ta blodet på din säng,i ditt badrum,ta orden från de andra,de som har fött naturligt.Du misslyckade..Du ska ta allt,du..Bra jobbat?,skulle inte tro det,va.Du krystade ju aldrig.Du läser bara skvallerblaskor."
Jag är lite schizo.Älskar smink,skrattar länge,flamsar mest,älskar livet,gärna Starbucks,mums med shopping,skvallerblaskor yes please.Den ena delen.Den andra delen mörk.Eller,jag vet inte.Levande kanske är ett bättre ord.Den ytliga delen av mig tar jag till med när jag inte orkar med bruset längre.Humorn och skrattet mellan tårarna har alltid burit mig på sina vingar genom livet.Tycker inte att en förlossning är jobbig på det sättet,eftersom att man har så mycket ont på andra plan i livet.Jag har haft så mycket ont,inom mig,alltid,att förlossningssmärta är en bagatell,en positiv smärta,en vacker kraft.Förutom den med L,på slutet.Den var sjuk.Rygg mot rygg och kemikalier i blodet.Pressa,pressa.Det var som en busskrasch skedde oavbrutet,jag gick i bitar.En vän till mig hade också en bebis som låg rygg mot rygg under förlossningen,hon sa att i Norge kallar man de barnen för "star watchers" eller "star gazer" Det tyckte jag lät så fint.
Men,tillbaka till moi och det jag pratade om,de olika personligheterna.Tror att det sticker i folk,min personlighet.Jag är glad,jag älskar,jag är inte rädd för smärta.Tycker mycket om smink och rosa men läser mest böcker om healing och natural parenting.Är innerligt ekologisk,men upplevs naiv.Det sticker i folk."Lilla stackars våpet med de två kejsarsnitten".To posh to push eller?.."Rädd för att ta av klackarna på förlossningsbritsen eller,hahaha.Lilla slyna."Typ så.
Jag är verkligen skev.Vet ni,jag läser skvallerblaskor i början av mina förlossningar.När jag föder barn tar det ju så jävla låååång tid att jag gör så.Skummar igenom texterna om det senaste skvallret och andas.In genom näsan,ut genom munnen.Håller mig på ytan.Äter isglass.Under hela graviditeten läser jag "Ina mays guide to natural childbirth",en helt fantastisk bok,men under själva förlossningen är det "Heat Magazine" som gäller.Tills det börjar flimra för ögonen och jag glider ner i poolen.
Det är därför jag älskar att föda barn så länge som det går i hemmet.Så fort värkarna kickar in,vill jag ut,in till stan och bruset.Vidröra vid människor,andas igenom värkarna diskret i ett hörn.Vill vara själv.Betrakta människan.Jag älskar människor.Jag älskar de "tillfälliga gästerna i mitt liv",som Jonas Gardell säger.Och när man är i en förlossning blir man extra känslig.Promenerar med lätthet ut och in under huden på människor,men kan även lätt bli trampad på.Jag är van att bli trampad på.Diverse övergrepp o.s.v i bagaget.Det gör att det kan vara lite farligt för sådana som mig att ha komplicerade förlossningar."Ta mig,slå mig,skända mig,besudla mig".Ta ifrån mig rätten över min kropp som du har alltid har gjort,jävla manlighet.Sex och så.Kallt och blod och hård metall uppkörd i det heliga.Skär upp min kropp på mitten.Jesu blod.Stänger av,i huvudet.Avtängd.Jag checkar ut nu.Det får man göra när man ligger på operationsbordet.Jag checkar ut från verkligheten,orkar inte med strålkastaren.Orkar inte med trycket på bröstkorgen där de står och sliter ut min bebis,mitt barn."See you later alligator,vi ses i nästa liv,nu dör jag visst" Tror jag varje gång,sen måste man sugas upp från mörkret igen och orka leva.Barnet är här nu,nu ska du vara supermama,nu ska du upp och stå,och komma i form,nevermind blodsmaken i munnen,du ska stå upp nu."Stora flickan.Stora misslyckade jävla våp som inte klarar av att fullborda en förlossning,dumma jävla våp som tycker om smink och kommer från Sverige,dumma jävla våp som har mod till att gråta inför dina barn och världen när du har blivit MAMMA,när du har ansvar.Skäms.Du ska STÅ upp kvinna och ta slagen,ta häftklamrarna i magen,ta metallen i fittan,ta skalpellen i magen,ta blodet på din säng,i ditt badrum,ta orden från de andra,de som har fött naturligt.Du misslyckade..Du ska ta allt,du..Bra jobbat?,skulle inte tro det,va.Du krystade ju aldrig.Du läser bara skvallerblaskor."
Jag ligger i dungen bland träden en sommardag,och vinden smeker min kind,min kropp.Jag är herre och queen över min egen sexualitet och min egna kropp.Varje gång värkar kommer omsluts jag av värme och kraft.Värme och kraft.Jag får vara varm,det är varma tårar,varma skratt.Någon smeker min rygg,jag tror det är Gud.Gud säger "Vad duktig du är Nora,mitt barn,som ger liv.Du kan.Du kan visst.Jag har gett dig din kropp,din livmoder,dina barn är skapta av dig,för dig.Allt är som det ska vara."
Ser ner på min mage och livmodern inom mig som spänner sig,slappnar av,
spänner,slappnar av.
Tillslut föder jag,och i samma ögonblick föds även jag.Jag föder mig själv.Jag är hel.
Ser ner på min mage och livmodern inom mig som spänner sig,slappnar av,
spänner,slappnar av.
Tillslut föder jag,och i samma ögonblick föds även jag.Jag föder mig själv.Jag är hel.
Tuesday, March 15, 2011
Monday, March 14, 2011
Lucy in the sky
Vårväder a la t-shirt var det idag.Helt underbart.Alla mina tre vänner har nu fått sina bebisar.Lycka råder på jord och i hjärta.Idag var även årsdagen efter lilla Raphael föddes sovande.Utan andetag.Käraste vännens förstfödda son.Älskade ängel,solen sken för dig idag.Gråter i ljuset,ler mot himlen.Känner vinden,Din vind,Raphael,vingslagen.Ge liv,ta liv.Idag värkte livmodern extra mycket.Värker i takt med livets kraft och kärleken,men även sorgen.Gungar med i bruset.Lägger mina fingrar på lilla trollens panna,kysser tinningen,andas barn.Tacksam över andetagen,de levande.Du levande.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Gomorron!
Sovit gott?Gårdagens utflykt gick riktigt bra,shoppade supermarket med båda barnen ensam,vilket var en intressant upplevelse ;-) tröstade mig med en Starbucks efteråt.Kände mig levande och back on track,älskar att vara ute bland människor och 'verkligheten' långt borta från barnafödandet och dess krämpor...Idag lyser vårsol och frost på marken.Lughie är arg som ett bi,blir nog tidig nap för honom idag,sedan parken!
Published with Blogger-droid v1.6.5
Sunday, March 13, 2011
Liten tur ut blir det anyway
Akutköp av akvarium behövs....hejpårej!P.S skuggan på kinden är av yvig bebisarm,multitaskar som alltid med apan svingandes i tutten.Ej dålig sminkteknik.Fast det har jag förstås också,dålig sminkteknik alltså.Bad woman,bad.
Published with Blogger-droid v1.6.5
I väntans tider!
Missbrukar Facebook för tillfället.Har nämligen tre(!) stycken vänner som har gått över tiden med sina bäsar.Så himla spännande!!!Kan inte greppa riktigt att jag var SÅ stor bara för två månader sedan.Holy mama.Med tigerränder och allt.Så himla många kvinnor är livrädda för bristningar,men inte jag.Tycker att det finns värre saker i livet.Ett litet ynka pris att betala för en frisk baby..Och tur är väl det att jag inte våpar mig alltför mycket,för de är här för att stanna....Jag tror att bristningar har med genetik och hormoner att göra.Får man dem så får man dem,oavsett hur mycket man smörjer med oljor och krämer.Oljan hyser enbart en 'skön' och stärkande funktion,inga garantier finns.Dock är jag säker på att de som smörjer och inte får bristningar är säkra på att det har med krämen/oljan att göra ;-).Ungefär som med de som har haft snabba,enkla förlossningar tror att alla kan ha likadant,bara man försöker tillräckligt mycket.Vilken tur att jag har så mycket erfarenhet när det gäller förlossningar att jag slipper vara naiv.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Söndag
Första lediga dagen tillsammans den här helgen.Känns skönt.Fridfullt att sitta och amma medan jag lyssnar till Tom som pratar i telefon i köket och regnet som faller utanför fönstret.Första regnet på en vecka,vårblommorna blir glada.Har saker jag vill få gjort idag,men det slutar nog med att jag mest bara ammar i soffan ändå ;-) Det brukar bli så när Tom är hemma,latheten tar över.chillaxar med te,bebisar och barnböcker i soffan.I vanliga fall är söndagen vår utflyktsdag,vi åker alltid iväg någonstans,antingen till vänner eller bara för en Sunday lunch och promenerande i naturen.Men nu är barnen fortfarande krassliga.Lughie har inte feber längre,men rosslar i lungorna när han andas.Uma snorar lite och hostar också.Innedag helt enkelt.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Saturday, March 12, 2011
Favoriten just nu!
Lughie älskar att klättra upp på en köksstol i kökets ena hörna...Framför honom,på diskbänken,står ett akvarium med våra fiskar!Han tittar på dem och pratar om både det ena och det andra.Kikar igenom fönstret och ropar efter fåglarna,pillar på the pineapple...Han kan stå där i flera timmar ibland.Och jag får sitta med tills jag(eller Uma) inte orkar längre.Då måste jag lirka bort honom därifrån med hjälp av äppeljuice eller inlagda vitlökar.
Published with Blogger-droid v1.6.5
.....
Båda barnen sover.För ovanlighetens skull.En på bröstet,en i sängen.Båda är krassliga med hosta och snor,L får pencillin,lilla gubben.Natten till idag gick bättre en natten innan.Natten innan hade han jättehög feber och Tom fick sova bredvid honom på en madrass.Jag kunde inte eftersom att jag ammar.Han yrade om allt möjligt-"mojmojs"(mormor),"Assi"(Astrid ),"farfart"(farfar)-.Stora röda kinder och håret åt alla håll och kanter.Mindre feber inatt vilket var skönt.Blir så orolig när graderna skjuter i höjden.Tom jobbar idag och det är ganska grått ute.Längtar ut i luften.Vågar inte ta med L ut på promenad till parken än,då han låter så dålig i lungorna när han andas,skrutten.
L är så himla rolig just nu.Underbara ålder,den 17Jan fyller han 20 månader och livet som mamma åt honom är ett stort glädjerus.Så lycklig att tinningarna gör ont och det bränner bakom ögonlocken.Hela han lyser.Förstår så mycket av vad jag säger och pratar som en liten kvarn.Ordförrådet har exploderat den senaste månaden,kan härma de allra flesta nya ord jag säger på direkten.Känns som han har vuxit så himla mycket sedan Uma kom.Han är så himla fin med henne,kallar henne "sisse Uma" (syster/sister Uma) och vill hålla hela tiden.Lutar sitt runda huvud mot hennes lilla och njuter av hennes närhet.
L är så himla rolig just nu.Underbara ålder,den 17Jan fyller han 20 månader och livet som mamma åt honom är ett stort glädjerus.Så lycklig att tinningarna gör ont och det bränner bakom ögonlocken.Hela han lyser.Förstår så mycket av vad jag säger och pratar som en liten kvarn.Ordförrådet har exploderat den senaste månaden,kan härma de allra flesta nya ord jag säger på direkten.Känns som han har vuxit så himla mycket sedan Uma kom.Han är så himla fin med henne,kallar henne "sisse Uma" (syster/sister Uma) och vill hålla hela tiden.Lutar sitt runda huvud mot hennes lilla och njuter av hennes närhet.
Thursday, March 10, 2011
Wednesday, March 9, 2011
Det gör ont på jorden
Uma gråter varje kväll.Blir inte lugn av bröstet ens,lilla liten.Hon tycker nog att det är jobbigt att leva på jorden,svettig,trött och rädd.Men mamma är här,mamma är här,lilla liten.Mamma älskar dig.Mina bröst är sönderrivna av små,små naglar.Idag var vi på toddler group,gick in i cafét och ut igen,för mycket folk,för många.Idag fick Lulle nya skor.Han blev så glad och stolt och jag blev varm.Vårskor,vårpojke.Kanske kommer en sommar igen.Jag har ätit banan,kanel,keso och kollat YouTube filmer,ammat,tröstat,bytt blöjor,lagat pastagratäng.Längtar efter smink och hår.Längtar efter att måla.Kaffe med grädde är gott.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Tuesday, March 8, 2011
HejHallåGodkvällGodnatt!
Badet rinner på däruppe men jag bara måste skriva lite skit.Kejsarsnittstankar,förlossningstankar som vanligt.Ibland blir jag så himla trött på mig själv,varför bryr jag mig liksom?Mina två barn föddes på det mest säkra sättet de kunde födas på,och det är ju huvudsaken.Varje människa är individuell,olika designad.Mina barn är välskapta,hälsosamma,friska.Jag tror verkligen inte att de lider av det faktum att de har fötts i akutläge med hjälp av skalpell och inte krystvärkar.Läser mama och blir trött på att de benämner kejsarsnitt som "laddat" trots att jag vet att det är så det ligger till.Jag är ju själv med i debatten,jag är ju själv offret för pajkastningen."Kejsarsnitt som kejsarsnitt" dånar omvärlden,utan att riktigt veta alls hur mina förlossningar har gått till.Det har inte varit tal om några svaga värkar i mitt fall,värkarna jag hade under alla timmarna skulle kunna "birth a baby at any time" som dom sa.Intensiteten fanns,kraften.Däremot var inte positionen av barnets hjässa mot cervix den rätta med Uma.Med L var det infektionen och det faktum att han låg rygg mot rygg med snett huvud.Det är mycket som ska stämma för att barnet ska enter the birth canal på rätt sätt.
Tänker lite på natural selection och survivor of the fittest.Djur och människor har dött under förlossningar i alla tider.Det bara är så.Vissa föder barn på två timmar utan komplikationer,andra genomlider 30 timmar plus med dödlig utgång,om det inte vore för den ack så omstridda sjukvården.Känns konstigt att tänka på att jag är en av dem.En av de få utvalda.Intelligent design.To live or not to live.Då kan man ju inte vara annat än tacksam över att jag får leva,att mina barn får leva.
Tänker lite på natural selection och survivor of the fittest.Djur och människor har dött under förlossningar i alla tider.Det bara är så.Vissa föder barn på två timmar utan komplikationer,andra genomlider 30 timmar plus med dödlig utgång,om det inte vore för den ack så omstridda sjukvården.Känns konstigt att tänka på att jag är en av dem.En av de få utvalda.Intelligent design.To live or not to live.Då kan man ju inte vara annat än tacksam över att jag får leva,att mina barn får leva.
Monday, March 7, 2011
Mamma
Jag tror att uma tror att hon fortfarande är i magen.Vill helst bara ligga tätt intill kroppen,jag får inte röra på mig.L lite förvirrad,"har det alltid varit såhär,med uma här?'undrar hans små ögon.Gick till läkaren själv för ett par månader sedan.Balansen ville sig inte riktigt.Vet inte hur man går längre,själv utan barn.Vet inte hur man går på toa,lagar mat,borstar tänder,köper något,klär på sig,tänker tankar utan att vara mamma längre.Fantastiskt,konstigt,underligt,stort.Att vara mamma är att ge sitt allt,ge kärlek,ge tiden,ge hjärtat,sig själv,vara där,vara trygg,närvara och sedan ha modet att släppa barnen fria och att stå ensam igen.Att inte vara rädd.Vara modig.Står utanför och bortom de som inte är mammor.Osynlig hinna mellan deras verklighet och min.Upplevelsen av livmoder,blod,överlämnandet,fängelset,friheten,värken i hjärtat o.s.v.Samtidigt känner jag mig inte särskilt nära "mammorna" heller.De trånande blickarna,magbilderna,arkiveringen av bebisutvecklingen steg för steg.Bebis böckerna.Urk.Skriver mycket förstås,om barnen,livet.Hur jag upplever saker,men aldrig strukturerat,indelat,klart eller tydligt. Jag bara är,mitt i varma,stundvis kalla,smeten.Mellan bajsblöjor och skrik och fingrar i håret och smörgåsmunnar att torka och livet som pulserar.Förundrad över ensamheten men också gemenskapen.Förundrad över att jag får se dem två leva,växa uttrycka sig.Vara individer,inte objekt.Vara barn,inte kön.Vara barn.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Hej vardag!
How ya doin'?Lite skelögd jag såhär på förmiddagen.L sover.Hurra,hurra,hurra.Då kan jag ta mig en kopp kaffe med grädde mmmm.Uma puma på bröstet,as usual.Måste tillbaka till rutin och healthy eating.Svenska familjen åkte ju hem igen,igår.Sorgligt men sant.Nu själv igen,men det är också skönt.Samla tankarna.Bara vara.Hej Måndag.!
Published with Blogger-droid v1.6.5
Saturday, March 5, 2011
Tao
Tyst det är i huset.Åt tre ingefärskakor,dricker te.Läser "The Tao of Motherhood".Ren magi.Sanningen,livet,alltet.Det.I en enda bok.
Friday, March 4, 2011
Today
Vi har fikat.Gått omkring i staden,prövat kroppen.Kapacitet okej till viss del,men överansträngde mig,förstås.Haltade hem vid floden.L ville hålla sin morfar i handen,U sov i bärsjalen.Skönt att känna staden,första gången sedan förlossningen.Bruset,varma latten,solen.Livet,pulsen.Åt choklad,älskade.Blev varm.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Thursday, March 3, 2011
Kväll
Älskar livet,älskar dagen,älskar barnen,älskar syster.Älskar min familj.
Det blir indiskt ikväll!Jag och syrran och Tom ska dinera här hemma.Love it.Mamma och pappa har tagit in på BnB och äter nog en middag någontans i staden ikväll.Lulle pratar om "mommojs" hela tiden.Gosade med sin morfar också,första gången på månader.
Nu godnattsaga och sängdags för minitrollet.
Det blir indiskt ikväll!Jag och syrran och Tom ska dinera här hemma.Love it.Mamma och pappa har tagit in på BnB och äter nog en middag någontans i staden ikväll.Lulle pratar om "mommojs" hela tiden.Gosade med sin morfar också,första gången på månader.
Nu godnattsaga och sängdags för minitrollet.
Washing up.
Grått ute,sol inne.Huvudvärk och kaffesmak i munnen.Varm,snurvlig Uma nyckelpiga på mitt bröst.Tror jag ser vingarna,om jag kisar riktigt noga.Fjärilsbarn.
L,min L,sover.Argaste killen på jorden,slog kakburkens hårda metall med handflatan så att hela huset skakade.Favoriten att stå på stolen och diska har antagit new extreme.Besatt är han,där han står.Vill diska allt,precis allt,inklusive tändaren,rökelserna,de mest känsliga glasen,metallburkarna,komposten,blomkrukorna,vassa kivarna.Allt som står nära intill.Måste strippa av halva köket från farligheter.Då skriker han och kastar sig i en timme nästan.Måste gömma köksstolarna.Uma ville inte sova igårkväll,och jag var extra trött.Sjukhuset igår och så,det gör mig trött.
Men idag kommer syster yster Astrid,eller "Assi" enligt L.Och pappa.Min pappa kommer,Herreminget.Kul!
Puss!
L,min L,sover.Argaste killen på jorden,slog kakburkens hårda metall med handflatan så att hela huset skakade.Favoriten att stå på stolen och diska har antagit new extreme.Besatt är han,där han står.Vill diska allt,precis allt,inklusive tändaren,rökelserna,de mest känsliga glasen,metallburkarna,komposten,blomkrukorna,vassa kivarna.Allt som står nära intill.Måste strippa av halva köket från farligheter.Då skriker han och kastar sig i en timme nästan.Måste gömma köksstolarna.Uma ville inte sova igårkväll,och jag var extra trött.Sjukhuset igår och så,det gör mig trött.
Men idag kommer syster yster Astrid,eller "Assi" enligt L.Och pappa.Min pappa kommer,Herreminget.Kul!
Puss!
Subscribe to:
Posts (Atom)













































