STUCK IN AIR .m å n d a g.

Flyg fula fluga och den fula flugan flög.

Kom hem nyss.


Alltså aldrig mer flyger jag.
Allt gick bra tills vi skulle landa,men vi landade aldrig.Cirkulerade varv på varv över Liverpool och minuterna blev till timmen.
Sedan kom domslutet:Hejsan detta är Kapten.Det är dimma förstår ni,det går inte att landa.
Bränslet håller på och ta slut så vi flyger er ner till en flygplats i södra England där ni får pallra er hem bäst ni kan.

AAAAAAAAAHHHHHHHHAAAHHHAAAAH!

Vi lever i alla fall.Pris ske Gudarna!

NATTEN .s ö n d a g.

Det är snart natt och jag borde snusa,såsom Tom och Lughán snusar.Men det spritter i mina ben och hjärtat dunkar dunk dunk och jag har tidernas resfeber.

Vill bara vara i Leeds nu och pusta ut på soffan.

Vill inte böka.

Snart vaknar bäbisen och jag skall agera mjölkmaskin.

Skulle ha träffat Sofia idag men hästarna tog tid och Trosa är en relativt avlägsen pats så det blev inget.

Lessen smiley.

Imorgon blir det tusen koppar kaffe och farväl-kramar av kärlek.

Hörs när vi kommer hem!

xoxoxo

SISTA MORGONEN .s ö n d a g.

Mamma tog hand om Lughán imorse,det var underbart.Jag menar visst saknade jag hans korviga fingrar som krafsar mig i nacken och pruttar under täcket,men det var fint att sova ut.En sista morgon.

Är lite nervös inför imorgon,resan hem lär inte bli någon dans på rosor,fast bara vi kommer hem välbehållna så är jag happy.

Lugháns hosta har blivit lite värre.

Vilka ointressanta ord märker jag.

Sitter och tänker på att jag aldrig riktigt har tilhört något gäng i mina ungdoms dagar.Det sörjer jag en del.

Hamnade liksom i fel klass känns det som.Sedan när allt hände,var det under gymnasieåren och då hade jag redan hunnit fly till Järna och spenderade helgerna med bonn-partaj och one night stands i små små hus istället för att leva på riktigt.

Tror att jag har saknat det väldigt mycket,att umgås i gäng.Göra saker,uppeva,resa,dricka,skratta,gråta,samtala.

Sen skaffade jag barn och hamnade i England,mitt i ett hårt samhälle där endast de rika överlever.Blev jättesjuk och jätteskygg.Ja,alltså inte deprimerad,men socialt okapabel.

Längtar till att vara berusad av min ungdom och mina tankar igen.Känner mig ganska gammal.

Men det är jag väl inte?

BLÅBÄRS-POJKE .l ö r d a g.

Rara Lughán i sin blåbärs-mössa som han fick i julklapp gör mig alldeles lyckligt på ett väldigt barnsligt sätt.

Trots sjukan drog mor och resten av familjen med mig till Mia och Bosse

(moster och mosters man)

för att fira lill-julafton med resten av släkten.

Den löjligt rika delen av släkten som är lite lagom kall så där.

När jag kom hem igen var jag tvungen att gråta lite över all läskig dominans och

brist på själ det finns i denna värld.

Vi träffas en gång om året.Tycker det är konstigt att det aldrig finns andra tillfällen 

under året att träffas på.Det blir ju så krystat menar jag.Träffas enbart for the sake of it,

inte finns det någon individuell vilja eller längtan hos någon.

Det är så tråkigt.

Lughán var en trött liten skrutt och släkting på släkting desperat försökte få honom att le.

"Det är så konstigt,tjöt mormor"

"När han var hemma hos mig så log han hela tiden,jag vet inte vad det är för fel på honom idag"

Lughán själv var bara upptagen att hänförd titta på allt nytt omkring sig,att han inte hade tid att tillfredsställa människornas behov.

Det var istället juleljusen som fångade hans uppmärksamhet,och att fingra på mitt hår.

Och det tycker jag var helt okej.Men det tyckte igen annan.

FUNDERAR .l ö r d a g.

Funderar på att dra på mig zapata-braxorna och super-slappa.

Samt att klippa av mig håret.Saknar det androgyna oidentifierbara.

Det är snömojjs ute och det regnar/snöar/regnar/snöar.

Jag saknar Maja.

LITEN ÄLSKAD PRINS ( .l ö r d a g. )

TRÖTT PÅ ATT VARA SJUK

Och så kom febern tillbaka.Återtågandes med flaggan i topp..Hurra

damn it

JUL I VÅRT HUS

STOCKHOLM I HAVE MISSED YOU

DET GÅR BRA NU .f r e d a g.

Jag känner mig mera friskus nu,Tacke käre Gud för det.Förkylningen har krypit sig ner på stämbanden istället för att tjocka till en värkande hals,det tackar jag för.Hellre kraxande röst en svullen hals menar jag.Jag kan i alla fall dricka kaffe nu.Plus att skylla på stämbanden när jag inte orkar språka längre.

GOD JUL förresten.Och god fortsättning.Julaftonen for förbi i den vanliga mätta ångest-stämning som så lätt uppstår vid denna traditionens festliga tillställning.

Detta med jul,släkt,skinka,klappar,brinnande ljus,saknad,eftertanke,kärlek,hat,avund mm. Kan liksom gå och bli lite för mycket ibland.

Man trippar omkring i fin kostym med kliande kropp.Identitetskrisar lite smått.

Lugháns första jul.Fint.

Nästa jul när han är mera medveten måste man börja prestera.

Köpa antroposofiska lyktor och tova tomtar och troll.Är jag sådan?Måste man vara sådan när man blivit mamma?

Synd bara att Lughán är sjuk.Det är första gången sedan förlossningen som Lughán har haft hög feber.Oroligt mamma-hjärta.

Börjar genast misstänka det värsta

Säkert hjärnhinneinflammation så här mitt i jule-fröjden och friden.

Fan också.

Men idag mådde han bättre.Säkert bara ett virus.

Detta är min sista lediga dag i Sverige för denna gång,då jag bara går omkring och skruttar.

I morgon blir det tjocka släkten och ännu mera mat och jul stress och ful stress.

Blir trött bara jag tänker på det.

Visst ska det bli fint att träffa släkten,men Vi är ju verkligen the centre of attention,jag och Lughán.Eller Lughán i alla fall.

Fast inte på ett sådant där mysigt "vi-bryr-oss-verkligen-om-dig-sätt"

Utan mera.Vi tar vad vi vill ha av er.Kallt och opersonligt.

Ego tårt-bitar.

Lite bitterhet som man så klart aldrig uttrycker till varandra.

Bitterheten över att vi inte är ständigt tillgängliga jag och Lughán.

Att vi stuckit till främmande land och bara skickar vykort.

På måndag bär det av hem till England igen.

Back on track i vardagen och faktiskt,lite av en fristad även.

Känns skönt att det snart är nyår.Känner mig redo för ett nytt färskt år.

Nya år,du lär bli välkommen!!!

Amen

SJUK .o n s d a g.

Sjutton också.Jag är sjuk.Jättesjuk.

Hela mun och hals har svullnat upp och bara värker.Det gör ont överallt.

Trots detta virvlade jag iväg med Tom till stan för att hitta sista minuten klappar.

Det var kanske värt det trots det dunkande huvudet.

Det var fint att äntligen få vara själv lite med Tom.

Jag har köpt citron och kaktus sorbet att svalka av min heta feberkropp med.

VILA I FRID .t i s d a g.

Det har varit världens finaste konstigaste dag idag.

Begravningen  var väldigt vacker.

Himlen lyste blå och snön glittrade vit.Tog steg på steg,avtryck i snön ingen vandrat förut.

Vill inte veta av att ett liv kan ta slut.

Lägga ros.Hålla hand.Tända ljus.Gråta ut.

Hide and seek,min favorit.

"spin me round again

and rub my eyes,

this can't be happening"

Vila i frid Jenny Brage.

SÅ DU BARA VET .m å n d a g.

Om jag hade twitter skulle jag nu twittra så här:

jag äter marabous limited edition vinter-choklad och funderar över veganism.

Go natt

LITE OM OM HOTELL .m å n d a g.

Hallå hallå det är snö överallt och det bara glittrar!

Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men;-'Hej,jag älskar Sverige!'-

Efter att ha tillbringat 8 månader i engelska slummen på tjocken,med spädbarn,

Herregud vad jag prisar detta land!

Eller i alla fall så prisar jag mammas hem bakade lussebullar och att bli tonåring på nytt

Jag åkte till England och kom tillbaka med ett barn.Det är konstiga saker det.

Det började dramatiskt. Eftersom att snöstorm och stängning av vägarna i England nalkades på fredagsmorgonen då vi egentligen skulle ha åkt,fick vi ta vårt pick och pack och resa redan på torsdagskvällen.

Vi hamnade på ett hotell bredvid flygplatsen och det var så fint!lyxigt till tusen

Jag kände mig som Scarlett Johansson i 'Lost in Translation'

Det var sådana fönster.

Stora stora fönster,

kände mig som jag befann mig i Tokyo.

Det är en alldeles särskild charm det där med att gå omkring halvnaken framför stora rena hotell fönster högt högt upp i luften medan snöflingorna virvlar utanför.

Och vattnet som kommer ur kranen i handfatet,så lent

Och duschen som smeker så behagligt,inte alls ilsket eller kallt som strålarna vårt skeva dusch munstycke här hemma gör.

Hotell är underbara.Anonyma.Rena.

En perfekt plats för ett självmord tänkte jag när jag stod i den dyra duschen.

Imorgon ska jag på begravning.

HEJ MITT VINTERLAND

Det är drömlikt här.

Tänk att vargavintern även nådde hit till dystra Stockholm.Och tänk att jag är här,med min lilla son.Det händer saker,många saker och jag önskar att tiden kunde stanna ibland.

LITEN TJOCK KORV .o n s d a g.

Lughán somnade sött i sitt baby-gym tidigare,det har ALDRIG hänt förut.Han är inte alls bra på att somna på andra platser än min mage så det var en festlig överraskning.Och väldigt sött! :-)
Självklart behövde detta tillfälle dokumenteras med hjälp av en väl tummad skev kamera lins.Magnifikt foto taget av mig!

-Addiction!!-

Kaffet står och drar,älskade Tom sitter i soffan och läser tidningen medans Lughán ligger och jollrar i sitt lilla bebis-gym.
Ursäkta frånvaron(återigen).
Det är mycket att tänka på när man ska resa bort med bebis och hela huset behöver städas :-(
Jag är verkligen inte bra på att städa.
Jag är beroende av en ny sak i mitt liv.Tv-programmet 'Come dine with me'.
Det är verkligen helt fantastiskt!
Det handlar alltså om fem helt vanliga människor som anser sig vara mycket bra på att laga mat,de bjuder hem varandra på hemlagad tre-rätters middag och sedan poängsätter de varandra i hemlighet efter varje kväll!Den med mest poäng vinner 1000 pund!
Det är alltid en sådan salig mix av olika slags människor att det alltid blir skitkul!

Ah well,känner mig lite patetisk med denna passion för ett tv-program,men det är en liten glimt av ljus i detta totala december-mörker.
I Sverige är det i alla fall snö har jag hört det ryktas om.England är som en grå läskig kall sörja.
Och människorna som bor i vårt område mår så himla dåligt.
Fattigdom och droger är så mycket mer uppenbart här i England än vad det är i Sverige.
Det gör ont i så många,det är så väldigt tydligt.
och det är lätt att dras med.Inte i drogerna förstås,men mentaliteten,stämningen.
Attityden.
Jag har alltid varit relativt from,men jag vet inte vad som har hänt med mig sedan jag flyttade till England.Folk är mera hotfulla här,speciellt i Harehills där jag bor.Nio-åriga pojkar sparkar på halvdöda möss vid mat-affärens trappa och stirrar nedlåtande på vuxna flickor och skriker ord som jag inte tycker att de ens borde veta om.
Har t.o.m kommit på mig själv att gå med nedsänkt blick och inte vilja se folk i ögonen.Skydda mig och Lughán.
Typ;"Sticker du,så sticker jag".
Så har jag aldrig varit förr.

Mitt enda vapen är klackarna.Höglackade pjucks är det som gäller om man vill hävda sig i den grånande förorts-djungeln.
Klick-klack klapprar jag med bestämda kliv,svajjar till lite med höfterna och stirrar kallt tillbaka.Som för att säga att 'Jag hör också hemma här'.markera revir.Hit men inte längre.
Det brukar funka.Smink på detta ännu bättre.
Och en gnutta parfym.

Visst,man får då ta grabbarna som hänger ut genom fönstret på bilarna och ylar av trånad,trots att de inte ens sett mitt ansikte i dagsljus.Men på marknivå väjer folk undan.
Det känns tråkigt dock.Att man inte kan bemöta med kärlek,eller jag orkar inte göra det i alla fall.
Utan det är attityd och vassa klackar och hård make-up som kommer någonstans i denna svärtade värld.
Tråkigt men förbannat sant.

Det trodde jag aldrig.

Fuck you Harehills!

-äTA MAT!-

-Merci!-

Du sover.

tjocka små fingrar,torr len hand.
Fjuniga små ögonbryn jag misstog för ögonfransar den där gången i vaggan.
Små näsborrar,perfekta lyckospridande små mörka hål fyllda av snor.
Tungan som smackar mot gommen,suktar,snuttar och suger i sömnen.
Små rosslande andetag,en mjuk böljande mage som guppar upp och ner.
De små armbågarna som inte syns,bara prickar som pekar inåt som gör att man inte kan se vilket håll armen böjer.
Alla veck och vrår.Liten varm armhåla.Knubbiga små delar.
Dina spretande tår.Doften av svett på din panna.
Mjuka tjocka kinden som mina läppar och näsa drunknar i.
Lilla mjuka punkten på hjässan som bultar tick tick,mamma hjärtat bultar tack tack

Tack!

-Morgonstund har guld i mun!-

Morgonstund har guld i mun och ur mina högtalare strömmar klassisk musik.Natten har varit väldigt lång och Lughán har varit vaken många långa stunder.Han har haft ont i magen.Jag försöker förtvivlat komma på vad som kan vara orsaken till hans magont.Har jag ätit något konstigt?Tror inte det.

Tom är dunderförkyld och spenderade natten i ett annat rum så att han skulle få lite extra sömn!

Tredje advent och Lucia,det känns verkligen inte som det här i England.Man firar inte Lucia i England,jag har försökt förklara vad traditionen innebär,de tycker det verkar mycket märkligt.
Kanske är det lite märkligt,men jag tycker att det är en av de finaste traditionerna vi har.
På påsken vill påskkärringarna ha godis när de knackar dörr,på Halloween vill man krossa glas om man inte har något godis att ge.Lucia däremot är bara fint.Underbara ljus som får den allra mörkaste december-morgon att ljusna av givmildhet.
Fina Lucia.

-Tröttis!-

Som jag flänger runt för tillfället!
Det är så mycket som behöver förberedas inför resan till Sverige på fredag.

Jag har äntligen fått lite av mina pengar!Fick 3000 kr.på kontot igår,VÄLBEHÖVLIGT om man säger så.
Så idag åkte vi till Mothercare och köpte tights,haklapp och köks-barnstol till Lughán!Lyckat!!
Så skönt att äntligen få till de saker vi så mycket har behövt och saknat.Sedan släppte Tom av mig i stan för lite egen-tid.Första gången sedan förlossningen jag var själv och strosade runt i stan på ovana shopping-ben.Så himla skönt!

Jag köpte monitor(så att vi kan höra Lughán om han vaknar när han sover i ett annat rum),en liten julklapp till honom samt en 'baby-rocker'.Äntligen hittade jag en för större bebisar.De allra flesta 'baby-rockers' är bara upp till 9 kg,men denna var upp till 18 kg vilket är superbra då Lughán väger mycket mer än genomsnittet.

Jag fixade även kopior av det foto som ska vara i årets julkort till släktingarna,det blev jättefint!

Sen hade jag inga pengar kvar och jättemycket att bära,så jag bestämde mig för att ta bussen hem igen.Men då visade det sig att det var busstrejk idag,lagom kul.Bussarna skjutsade in till stan,men sen gick de inga bussar tillbaka igen.Vilka sadister.Där stod jag med inga pengar till taxi och ingen mobil att ringa hem.Mamma mia!!!!

Efter att stått paralyserad i tjugo minuter med munnen på vid gavel och stirrat med desperat blick lyckades jag skramla ihop ett par mynt fram ur fickan och hittade en telefonautomat.Tacka vet jag Englands gammeldagsa system.Inför telefonautomater i Stockholm igen säger jag bara!Finfina grejjor.

Så stackars Tom fick ta bilen och Lughán in till stan igen och hjälpa fästmö/mamma i nöd!


Tack mina prinsar,

Nu är jag trött!

-!-

Mycket glad i hågen innan vaccinationen.Efter sprutorna var tagna(två i vänster-lår,en i högra)har han mest bara varit ledsen och ynklig.Finaste pojken!

Varför går det inte att få till julgranen fin på bild!?Vacker är den i verkligheten iallafall!!!

-Vill inte somna!-

Lughán vill inte sova.Suck.Vi har hållt på och slitit i över en timme nu.Matat,vyssjat,vaggat,klappat,hållit,lämnat,sjungit.O.s.v.Absolut otröstlig är han.Så ock de slitna föräldrarna.Jag och Tom kämpar efter att se ljuset hehe.
Nu börjar dock skriket lugna sig,tror att han driftar nu.Seglar och svävar på gränslandet tills sitt drömland.Dit längtar jag,till mitt drömland.
Tror att han inte riktigt kan bestämma sig för om han ska ligga på rygg eller sidan.Ligger han på sidan skriker han efter ryggen och ligger han på ryggen vill han ligga på sidan.Hysteriskt trött är min moderliga slutsats över sonens beteende.
Sen krafsar han också,så att jag håller på att bli tokig.Han älskar att krafsa på sidan av sin rese-"spjälsäng".Istället för spjälor är det ett plastnät som han rafsar på.Krafs,krafs.Som ett djur i en bur.Krafs,krafs.
Fjättrad i sin bur.Inte konstigt han krafsar och skriker.Det skulle jag nog också göra.Stackars barn.

-Busy Bee och tråkigt penga-tjat!!-

Hihi ser ni att han ler?

Liten trött ploppis!

Alltså fy vad jag är trött.Vaknar på morgonen och det ekar bara ett enda stort "neeeeej" inom mig.Inte en till jäkla dag av orkeslöshet.Det går inte så bra nu om man säger så.Något är fel med mig men jag vet inte vad.Är så himla matt,och har så himla ont i k-snitts-ärret.Orkar inte bära,städa,bada,byta blöja.

Tom jobbar mycket nu.Försöker få till de sista slantarna så att vi kan betala alla räkningar så att vi har råd att åka till Sverige i jul.
Det ser lite omöjligt ut,jag blir så arg på det engelska systemet.Har FORTFARANDE inte fått min mamma-peng,vilket är helt galet.
Anledningen till att man får mamma-peng är ju för att man ska kunna överleva medans man är hemma med sitt barn.Hur har de tänkt att jag ska klara mig?
Lughán har inga varma kläder,det är vinter och vi behöver mat på bordet.
Hatar att känna mig beroende av pengar.
Ska bli skönt att komma hem till familjen.Då tänker jag äta som aldrig förr,man lär sig att uppskatta att ha mat att äta så himla mycket när det inte längre är en självklarhet.

En sak man slipper när man inte har några pengar är julklapps-stressen.
Inga pengar,inga julklappr.Det är så himla tråkigt.
Älskar att handla julklappar.Det är så himla mysigt.

Trots att Lughán är så liten att han antagligen inte uppskattar presenter som ett större barn gör,känns det trots allt jättejobbigt att inte ha råd med julkapp till sitt barn.Skulle vara så fint att ge något,trots att det är något litet.

När jag får pengarna får jag helt enkelt ta och köpa julklapparna i efterskott.

Idag måste jag hålla mig hemma tills klockan 11 för igår ringde ett par postgubbar som sa att de skulle leverera ett paket.Både jag och Tom är lite förbryllade över detta mystiska paket.Jag har ingen aning om vad det kan vara.kanske någon som har skickat fel.

Sedan klockan kvart över 1 ska jag ta med Lughán till doktorn så att han kan få sin vaccination.Inte mot svininfluensan utan vaccination mot de vanligaste barnsjukdomar.Är lite nervös,tycker inte om att se honom ha ont!

Sedan vid tre-tiden kommer min Healthvisitor och ska prata om "weaning".Det är en person som ser till att mamma och bebis mår bra efter förlossningen.Vanligtvis kommer hon bara en gång,men eftersom att jag hade en "ovanligt traumatisk upplevelse vid så ung ålder" så har hon kommit ganska ofta med jämna mellanrum och har kommit att bli en väldigt viktig person i bearbetningsprocessen."Weaning" är det ord man använder i England för att vänja barn vid riktigt mat,inte bara bröstmjölk.
Eftersom att Lughán är en så stor bebis och är väldigt redo för att börja äta grönsaker och så så har vi börjat lite smått som jag har nämnt tidigare.
Hon ska gå igenom ytterligare information med mig.

Skönt att ha lite fullt schema för en gång skull.Känner mig i behov av lite annan stimulans än vad väggarna ger.Dagarna flyter så lätt ihop!

Återkommer senare!

Kärlek

VILL ATT HON SKA VARA VARM .söndag.

Det har varit en vecka i sorgens tecken.Idag åkte jag och Tom tillsammans med Lughán till en park i närheten för att andas lite frisk luft.Lughán har fått bronkit och hostar som en tok.Lilla stackaren.

Anledningen till att jag inte har skrivit så mycket denna vecka
är för att jag i tisdags fick veta att en vän till mig har tagit livet av sig i söndags.
Jag har inte orkat finna orden riktigt.

Tänker på rösten,skrattet,leendet,håret.Själen.

Tänker på hur ung hon var.

Tänker på alla hennes anhöriga och människor som stod henne långt mycket
närmare än vad jag gör.

Tänker på hur viktigt att älska så mycket som möjligt medan tid ännu finns.

Tänker på att detta aldrig någonsin får hända igen,vi finns till för varandra.Vi måste finnas till för varandra,vi måste det.

Jag vill att hon ska vara varm nu.



Vila i frid.

-Kärleken!-

Trötthet

Så mycket händer just nu.But I'll be back!