Stilla

Det är fredag morgon. Malie är på förskola till klockan tolv. På waitrose får man billig soya latte om man har kort. Hon i kassan råkade hälla i en vanlig kopp istället för take away. Det kanske är ett tecken på att jag skulle stanna upp en stund. Känner mig alltid så otrevlig när jag sitter vid bordet som har soffa när jag är själv. Så många gånger har jag ilsket glott på han, den enda, medan jag har klämt in mig vid det minsta bordet med de två stolarna. Jag, mina tre barn och dubbelvagnen. Men idag är jag mannen. Jag stannar en stund, här i det stilla. Trots att jag har minst tre viktigare saker att göra denna skälvande timme utan barn. Jag drack vin igår, två glas. Jag kanske bara inbillar mig, men dricker jag merlot så får jag en sån himla huvudvärk nästa dag. Det är inte bara negativt med att känna sig lite bakis. Jag tycker, trots "locket", att jag får en annorlunda rytm och även nerv. Ser allt med så starka färger, ögonen pallar inte riktigt. Samtidigt forslar det inspiration genom mig. Det manifesterar kanske inte i något, men känner iallafall livet otroligt mycket, dagar som dessa. Ångesten är också där men inte etablerad. Snurrar till och fastnar i en oro. Särskilt när det gäller barnen. Älskar dem. Innerligt. Vill vara den bästa för dem. Men igår hade jag en enda kväll utanför hemmet och tappade fokus. Skickade in dem utan att de hade gjort sin läxa. Veckan bara försvann? Hann prata med Björnens lärare om det när jag inser men Blåklockan hann fladdra in till sig. Tänker att kanske precis just nu inser hon att vi har glömt, att mamma har glömt. Tänker att kanske precis just nu knyter sig hennes lilla ömma mage och hjärtat pickar lite extra hårt. Min blåklocka faller på insidan och ingen annan ser, bara jag. Min lilla, lilla skorpa. Ska inte glömma igen, sa alla föräldrar unisont.

Min grund

Livet snurrar fort och min knäppa hjärna hinner inte sakta ner och komma till insikt riktigt. Ska försöka skriva mer här. Jag har hundra olika anteckningsböcker och många tafatta försök till engelska bloggar. Men det är fortfarande här som jag hittar min grund och mitt lugn och mina andetag. Trots att jag tappar svenskan så är orden fortfarande min bröstkorg, mitt hjärta, ådror och blod. Det spelar ingen roll hur mycket engelska jag pratar eller hur lite svenska mina barn kan. Svenska språket är fortfarande det vackraste jag vet. Jag hittar inte lika lätt längre. Jag väljer och plockar inte lika avslappnat mellan orden. Jag bygger meningarna fel. Men jag är fortfarande här. Spretig och klottrig och så, men fortfarande här.

Kärleken oändlig.

               Grattis till min underbara flicka.

                       5 år sedan du föddes.

                       Luften bor i dina steg. 

Mina hjärtan tre.

Musik och Gud

Jag har fått en liten bluetooth stereo/högtalare av T i julklapp. Vi som egentligen inte ger någonting till varandra på julen men som ändå alltid gör det. Den har suttit uppkopplad med min mobil på byrån i sovrummet hela dagen. Dundrat och vibrerat medan jag har städat. Jag har saknat musiken mycket. Ju äldre yngsta barnet blir desto mer musik blir det. Länge ammar man och länge vill barnen lyssna på deras cd:skivor. Länge ville de bara lyssna på Bob Marley. Nu är det nyfikna på nästan allt och försöker lyssna till texterna. Senaste favoriten hos Lughán är Bear's Den. Han lyssnar försiktigt och nynnar med. Försöker forma meningarna så rätt han kan. Lughán älskar musik. Han vill både spela trumma och gå i kyrkan och sjunga psalmer. Han är tydligen kristen har han berättat för mig. Vid Lucia gudstjänsten i York minster i början av December så var han helt andaktig. Intressant med barn och spiritualitet. De är ju mycket mer connectade än vi med det allra mesta. Men det här med gud skiljer sig mycket från barn till barn. Lughán pratar med kärlek och intresse i rösten om Jesus. Uma är ett levande frågetecken. Varken jag eller T är praktiserande inom någon religion, trots att jag är ganska spirituell och sökande som person. Och läser mycket. Jag tror nog att de hittills har haft en väldigt neutral uppväxt i det området. Intressant är det och finns mycket utrymme och rum för konversationer och samtal om tankar och så med barnen.

Januari, 2

Mår lite bättre idag. Var så sjukt bakis igår att jag knappt kunde stå på benen, fy sjutton! Jag som aldrig dricker sprit. Jag har inte gått ut på nyårsafton så länge jag kan minnas. Blir nog tillbaka i soffan igen nästa år, hade så roligt, men sena nätter med alkohol passar inte ihop med småbarnslivet. Detoxar med sallader och frukt. Jag har varit och handlat mat, och nu tittar jag och T på The dark knight. Har säkert sett den ungefär 10 gånger, men den är så otroligt välgjord att jag kan se den om och om igen. Imorgon är det sista dagen innan vardagen börjar igen. Ett väldigt annorlunda jullov har det varit. Det känns som om jag drar in andan inför det som komma skall. Så mycket som ska klämmas in och hinnas med under våren. En dag i taget. Kärlek.

Gott nytt år!

Gott nytt år alla vackra människor. Önskar er all lycka och magi inför det nya året. Livet är vackert trots att det är mycket motgångar både med det privata och ur ett globalt perspektiv. It'll all be ok och the best is yet to come osv. Med all kärlek och med en önskan om frid och ljus. Från mig till dig.

Oroad för mitt lilla gryn.

Uma är på sjukhus. Hon är så himla, himla sjuk. Och allt jag kan tänka på är hur mycket jag älskar henne och hur underbar och magisk hon är och hur jag bara vill att hon ska få bli bra snart och få komma hem. Ett litet älskat gryn som äger allt jag är och har.